23 - Michelle

5.5K 67 0
                                    

Vad håller du som mest privat?
När man har ask är inget privat

Felix flinade åt mig och studerade hela mig när jag satt lutad mot soffryggen och drack stora klunkar av drinken. Hans blick for från toppen av mitt huvud ner till mina fötter.

"Vad?" frågade jag tillslut men flinet försvann inte.

"Inget, jag bara... Det är ovant att se dig med kläder på." Han skrattade åt sig själv och jag gav honom en trött blick. Normalt sett skulle jag bli förbannad på killar som retades och påminde mig om sexet på det sättet Felix gjorde, men jag måste medge att sexet var otroligt och varken jag eller Felix skulle glömma det i första taget. Så jag ger honom det.

"Kul." sa jag och strök undan lite av mitt hår så min axel blottades.

"Jag är faktiskt glad att du äntligen har erkänt för dig själv att vi två knullade som kaniner förra helgen." sa han. Jag grimaserade åt hans ordval.

"Du är bara glad att alla andra vet. Du får ju inte förlora ditt rykte som känd manshora." sa jag svalt. Jag var inte direkt glad över att sitta här mitt bland alla jävlar från skolan och prata med Felix i brist på andra roliga människor, men jag var nyfiken på hur konversationen skulle sluta. I irritation, förmodligen.

"Nej, det förstås." sa Felix och gav mig en road min. En kille hojtade åt oss i förbifarten och gjorde ett tecken åt oss två som betydde sex. Ena handen formade ett hål och den andra handens pekfinger fördes in i hålet. Jag sjönk ner i soffan och la en hand över pannan.

"Herregud..." mumlade jag när ett par människor skrattade. Felix bara flinade åt mitt håll.

"Det är det här man kallar en liten stad, Michelle." sa han. Mitt namn lät så främmande i hans mun och jag tog bort handen. "Ångrar du dig?"

Jag vet att han syftade på sexet, och jag tänkte precis svara 'ja' innan han fortsatte.

"Tänk efter, och svara sen. Ångrar du dig på riktigt?" Han studerade mig och jag bet mig i läppen och suckade i nederlag.

"Nej." svarade jag sedan ärligt, fast med vissa svårigheter. "Jag kan inte ångra mig, hur mycket jag än skulle vilja." sa jag och Felix log nöjt till svar - inte flinade, log! "I vems lägenhet hamnade vi i då, egentligen? Din?" frågade jag av ren nyfikenhet. Jag visste att Felix var rik, men så pass rik visste jag inte. Jag kunde inte komma på någon annan sjuttonåring som skulle ha råd med en egen lägenhet.

"Typ. Antar jag." Han tog en klunk ur sin mugg. "Den kommer bra till hands."

Mitt minne återgår till den mörka lägenheten, och till behån jag hittade i soffan. "Euw." svarar jag och Felix skrattar.

"Säger bara sanningen." Han lutade sig tillbaka i soffan och jag satte mig upp istället och ställde ner min drink på bordet.

"Som du alltid gör, eller?" frågade jag och riktade kroppen rakt mot honom. Han såg frågande på mig, som om han bad mig att fortsätta. "Du säger att din kuk är... typ tjugo centimeter, eller hur?" Jag väntade inte på ett svar. "Men egentligen var den ju... typ sju?" sa la huvudet på sne och skrattade med bakåtslängt huvud när jag såg Felix stötta min. Jag hade inte skrattat på hela kvällen, så det var ganska uppfriskande på ett sätt. Även om det var tillsammans med (eller kanske åt) Felix. Jag tror även den lilla mängd alkohol jag druckit än så länge började kicka in.

"Käften." skrattade han och drog fingrarna genom sitt hår. Han måste sluta göra så, tänkte jag, han får mig att vilja göra saker jag inte borde. "Ge mig åtta åtminstone!"

Jag fnissade. "Jag skojar bara, jag skojar." Jag lade en tröstande hand på hans arm. "Den var faktiskt helt okej! Mer än okej, nästan."

"Tack." muttrade han skämtsamt och jag drog tillbaka handen när jag insåg vad jag höll på med. Jag hade inte ens druckit så mycket än, varför gjorde jag sådär för? Herregud.

Jag insåg snart, precis efter någon tjej gett mig och Felix två små glas med ren vodka i som vi svepte där och då, att det här var den första konversationen jag och Felix hade haft som inte (ännu) slutat upp i sex eller sexuell frustration.
Inte för att vi haft speciellt många konversationer, men ändå. Det var väl ganska trevligt för omväxlings skull antar jag, men jag ville aldrig erkänna att jag hade det roligt med Felix Sandman.
Jag har i flera månaders tid sagt till både mig själv och mina vänner att jag aldrig vill associeras med Felix eller Oscar eller någon annan de hängde med. Emma och Kalle eller vad de nu hette. Och nu sitter jag här ändå, trots det, och skrattar med honom.

Jag skyller på Omar, ärligt talat. För om han följt med hit ikväll skulle jag aldrig suttit här. Då skulle jag varit med honom. Skrattat med honom. Men istället sitter han hemma och surar som någon jävla barnunge. Skit i honom, tänkte jag, och bad någon jag halvt kände att ge mig och Felix en varsin grogg till.

ask.fm | f.sWhere stories live. Discover now