ask.fm | f.s

88 - Felix

vilka kan du lita på?
Ingen. Litar knappt på mig själv

Jag stirrade på den fula adventsljusstaken som någon av lärarna hade satt upp i fönstret i klassrummet. Den var röd med några gröna krumelurer på. Tiden hade gått så fort den senaste månaden, helt plötsligt var det jullov om bara en vecka. Jag hade inte köpt en endaste julklapp, inte ens till mina småsyskon. Det var bara en vana, jag visste att mamma och pappa var så täta att de kunde köpa en hel jävla leksaksbutik till mina syskon om de väl ville. Men i år kanske de inte var i någon julanda, med tanke på den dåliga period de var i.

Imorse hade jag hört pappa prata i telefon med mamma. Jag förstod inte allt, men nog för att fatta att mamma ville dra med oss barn till hennes syster i år. Fira med dem. Utan pappa.

Jag brydde mig inte så mycket vart vi var, men jag gillade inte tanken av att pappa skulle vara ensam på julafton. Kunde de inte bara låtsas i ett par dagar, för småbarnens skull? Att de var kära igen. Det skulle göra saken mycket enklare.

"Felix? Kommer du eller?"

Jag drog igen datorn och ställde mig upp. Resten av klassen var på väg ut ur klassrummet och Oscar, som suttit bredvid mig likaså.

"Vad är det med dig egentligen? Du är så jävla konstig." sa han.

Jag svarade inte, bara ryckte på axlarna och hoppades att han skulle släppa det.

"Hallå? Seriöst, hela förra veckan också. Och du dök aldrig upp i helgen."

"Vafan." mumlade jag. "Jag vetefan. Det är bara jävligt stressigt."

"Va?" Oscar såg på mig när vi gick nerför en trappa påväg till våra skåp. "Med skolan typ?"

"Nej." råkade jag svara, alldeles för snabbt. På grund av mina jävla föräldrar, borde jag ha svarat. Men inte ens Oscar vet ju om hur jävligt det är hemm. Så jag kliade mig i nacken och nickade. "Eller jo."

Oscar släppte ut ett skratt. "Jävligt oklart svar. Hallå, säg vad det är!" sa han.

Fan. Jag borde bara bete mig normalt, samla på mig alla känslor och vara lugn. Men när det gällde Michelle, som det gjort förra veckan, gick det bara inte.

"Hallå." En hand lades på min axel och plötsligt såg jag in i Michelles ögon. Hon var själv för en gångs skull, inte omringad av tjejkompisar och/eller Omar.

Jag drog genast på smilet som automatiskt kom när hon var i närheten. "Hej."

"Du, jag undrade en sak." sa hon. Jag gav Oscar en menande blick och han flinade direkt.

"Jaha..." sa Oscar. Han gjorde citattecken i luften. "'Stress.'"

Han trodde jag menade Michelle när jag sa det där. Antar att det är bättre än att han vet sanningen.

"Käften." sa jag.

"Jag drar. Vi ses på lunchen." sa Oscar och försvann.

Michelle såg efter honom med en konstig blick. "Vadå stress?"

"Inget." sa jag. "Ville du något?"

"Ja." sa hon, och ställde sig i en litet hörn av trapphuset och drog lite i min tröja. "Jag tänkte... Att du kanske kunde hjälpa mig ikväll. Att plugga." Hon pratade långsamt och bevakade mitt ansikte. "Jag har prov i veckan."

"Prov? I vadå?" frågade jag dumt.

"I religion." sa hon.

"Jag är sämst på religion." sa jag. Hon gav mig en menande blick, och plötsligt föll poletten ner. Med plugg menade hon... Knull? På riktigt? Michelle Swedahl kommer till mig, och ber om sex.

"Det tror jag inte." sa hon. "Jag tror du kan hjälpa mig bättre än någon annan på den här skolan."

"Jaså?"

Jag flinade. Michelle nickade. Vad hade hänt? Hade helgens filmmys med mig gjort henne extra kåt eller vad?

"Okej. Jag kan kanske hjälpa dig." sa jag. Och hon nickade. Och gick.

Jag själv gick till skåpen med ett självbelåtet flin. Nu var jag på bra humör igen.

"Felle." sa Oscar retfullt och gav mig en klapp på axeln. "Hur gick det? Med stressen?"

"Bra." svarade jag kort. Enda sen jag fick reda på att Oscar legat med Michelle, så har jag inte direkt varit jättetaggad på att prata om henne med honom. För han bara låtsades som inget hänt mellan dem två.

Oscar bara skrattade och gick iväg sen.

-

A/n: blir så glad av era kommentarer <3