94 - Michelle

3.8K 66 5
                                    

Du omger dig av fuckboys, Omar, Felix, Edvin, Kalle osvosvosv
Inte dom som e fuckboys

Vi hoppade av bussen och jag kände alla blickar på mig och Felix. Vi brukade aldrig komma till skolan tillsammans, och nu när vi väl gjorde det blev det så jävla uppenbart vad vi hade gjort inatt.

Och eftersom vi både skulle åt samma håll, kunde jag inte slippa honom när vi väl kommit in i byggnaden. Hela bussfärden hade varit tyst, ända sen jag sa det där om att vi inte ens var kompisar. Jag visste att det var en lögn, men jag var arg och menade det inte. Men jag kunde inte svälja min stolthet och be om ursäkt heller.

Så stämningen mellan mig och Felix nu var jävligt konstig. Jag ville inte vara elak av ingen anledning.

När vi nådde Felix klass skåp stod Oscar Enestad redan där, och mina ögon mötte hans för en sekund. Jag hade inte svarat på hans sms inatt, men jag ville så gärna. Men jag visste inte vad jag skulle säga.

Han gjorde mig så förvirrad. Jag ville komma över honom, så himla mycket, men varje gång jag höll på att släppa taget så drog han mig tillbaka med en blick, eller ett sms eller en beröring. 

Jag vek undan med blicken, och Felix gick utan ett ord. Han kollade på mig dock, men jag lät inte mig själv kolla tillbaka.

Fan.

Varför låter jag Oscar förstöra exakt allt i mitt liv? Min egen självkänsla, självförtroende och relationen till alla i min omgivning. Jag kommer ihåg i våras när vi börjat umgås. Jag dissade alltid mina tjejkompisar och Omar på grund av honom. Han var det enda jag tänkte på.

Och jag vet ju nu själv att han stod och kladdade på Tova för någon helg sedan. Då borde han inte skicka såna där sms till mig. Men det kanske var en fyllegrej mellan dem på den festen. De kanske inte ens håller på igen.

Intalade jag mig själv.

"Godmorgon." gäspade Olivia och lutade sig mot skåpet som var bredvid mitt eget.

"Morgon." sa jag trött och tog mina böcker. Det var bara tre dagar kvar av skolan innan vi fick jullov, något som verkligen behövdes.

"Du, kan inte jag få läsa din samhällsuppsats innan lektionen? Jag måste få lite inspiration." Hon log sockersött och jag flinade efter en långdragen suck. Jag var van vid detta, av alla mina kompisar som kände mig väl nog för att veta att jag fick höga betyg. Alltid samma gamla visa, 'kan inte jag få läsa din uppsats, kan inte jag få låna dina anteckningar, kan inte du sitta bredvid mig på provet?'

Och svaret blev alltid ett "Okej då." Jag fällde upp datorn och lät Olivia ta den på vägen upp till klassrummet.

Omar, gruppchatt, 07.59:
Säg till Andrea att jag blir sen, missade bussen

Davina, gruppchatt, 08.00:
Försov dig?

Olivia, gruppchatt, 08.00:
Lol, vad annars

Omar, gruppchatt, 08.02:
Käften

Omar, gruppchatt, 08.03:
Kan ni bara säga att jag kommer om tjugo. Fitthora

Michelle, 08.03:
Men jaaaaa vi säger de

Omar kom till lektionen fyrtio minuter senare, utan vidare stress och damp ner bredvid mig. Jag flinade åt honom, så nonchalant och onödigt snygg. Tjejerna i klassen sneglade på honom. Jag kände Vilmas blick i min rygg, hon hade en grej för Omar och gillade nog inte att jag och han alltid umgicks. 

"Var det idag vi skulle skicka in den där uppsatsen?" viskade han. Herregud, mina vänner var så oförberedda. Typ häften av vårt samhällsbetyg berodde på den där uppsatsen, och Omar hade skrivit typ två hundra ord.

Jag nickade och Omar svor tyst. Jag skrattade. Glädjelöst egentligen.

ask.fm | f.sDär berättelser lever. Upptäck nu