63 - Felix

3.6K 66 8
                                    

Söker sovsällis?
Nej

Jag låg raklång på sängen och kände alkoholen lämna mitt system. Allt som hänt ikväll var så... konstigt.

Att jag skulle sitta tillsammans med Michelle Swedahl på stan och dricka vin och prata om hennes liv var så osannolikt att det var skrattretande. Men nu blev det ju så.

Huset var fortfarande tomt. Jag var van att ha väldigt lite kontakt med mina föräldrar när de var hemma, men då visste jag i alla fall att de var till hands om jag behövde dem.

Michelle, 00.56:
Kan du komma ut?

Jag såg förvånat på Michelles sms. Menade hon att hon kommit hit ändå? Var hon här ute? Jag gick nerför trappan och öppnade dörren. Michelle stod nedanför trappan bitandes på sin tumnagel. När hon hörde dörren öppnas kollade hon på mig.

"Hej." sa hon.

"Hej." svarade jag.

"Jag ville inte plinga på ifall dina föräldrar var vakna. Och jag ville inte gå hem ifall pappa och Sofi var vakna... Jag är fortfarande lite lullig." sa hon. "Så jag står här."

Jag höjde på ögonbrynen. Den kalla luften slog emot min nakna överkropp, som Michelle synade.

"Du sa ju att du inte ville följa med mig hem?" frågade jag. Michelle himlade med sina ögon.

"Vill du att jag ska gå, eller?" frågade hon, väl vetande att jag aldrig ville skicka iväg henne.

"Nej." sa jag och Michelle svarade med ett flin. "Var inte så självkär." sa jag och släppte in henne.

"Det kommer från rätt person." sa hon. Hon klädde av sig ytterkläderna och vi gick upp.

"Varför är du här?" frågade jag.

Michelle satte sig på min säng. "Vi borde sluta fråga varandra den frågan."

Hon hade rätt, varje gång vi frågade varandra frågan så verkade det alltid bli så att vi ljög. Det gjorde jag, i alla fall.

"Jag ville inte gå hem full." svarade Michelle ändå, fast jag hoppades att hon ljög.

Jag nickade. Jag stängde av taklampan så den enda ljuskällan var en gatulykta precis utanför mitt fönster. Ljuset delade sig så en stråle hamnade på Michelle och resten hamnade på mig, som stod på golvet.

"Jag var hemma hos Omar." sa hon sedan. "Han tyckte inte om att vi två legat. Igen."

Jag himlade dramatiskt med ögonen åt hennes töntiga killkompis som uppenbarligen brydde sig lite för mycket om Michelle.

"Så vi bråkade och jag grät." sa hon. Mitt hjärta gjorde ont när jag föreställde mig henne gråta.

"Skit i honom. Han är väl bara arg att det inte är honom du knullar." sa jag. Michelle gav mig en blick. Jag drog på smilbanden, och Michelle lät mig bädda upp sängen utan att ifrågasätta det. Hon ställde sig upp och drog av sig tröjan.

"Jag kom inte hit för att knulla." sa Michelle. "Om det var det du trodde."

Hon hade tidigare sagt att hon inte längre skulle umgås med mig, att det bara innebar trubbel och drama, att hon inte ville att vi skulle bli 'kompisar'. Men ändå var hon här.

Min blick landade på hennes bröst, hur de satt perfekt i den vita simpla behån hon hade på sig. Fan, var vacker tjejen var. Helvete.

Jag nickade. "Vill du sova här, eller?"

Det verkade ta emot för henne att erkänna det. "Ja." sa hon till slut. Våra ögon drogs emot varandra och det tog alla krafter jag hade att inte kyssa henne hårt och pressa ner hennes kropp mot madrassen.

Jag nickade igen. "Okej. Jag ska pissa."

Jag gick ut ur mitt rum, och blicken av Michelle Swedahl i bara behå framför mig försvann inte på hela tiden jag var borta.

När jag kom tillbaka låg Michelle i min säng i endast trosor och fingrade trött med sitt hår. Hennes blottade bröst låg så vackra under gatuljuset och hennes ben var utsträckta. Och plötsligt ville jag inte längre bara knulla henne, jag ville älska henne.

Jag svalde. "Vill du låna kläder?" frågade jag.

Michelle skakade på huvudet trött. "Jag vill sova." sa hon.

Så jag kröp ner i sängen bredvid henne, noga med att inte lägga mina händer på olämpliga ställen, och försökte hålla så mycket avstånd som möjligt mellan oss.

Michelle somnade snart, jag däremot låg vaken en stund till. Hon vände sig snart bort från väggen och begravde sitt ansikte mot min nacke. Hennes arm låg pressad mot min och jag kunde höra hennes andetag.

Fan, jag är så jävla körd.

ask.fm | f.sDär berättelser lever. Upptäck nu