20 - Michelle

5.6K 66 3
                                    

Varit kär någon gång?
Vet inte haha

"Oscar." skällde jag tyst. Jag visste att han bara ville prata om det här med mig för att han var full och förmodligen uttråkad, men det gjorde inte mindre ont att höra honom prata om det för det.

"Nej men berätta! Varför får alla veta att du och Felix knullat men inte du och jag? Är det för att jag inte har samma status? För att jag inte är lika snygg?" Han snubblade till men jag räckte inte ut en hjälpande hand. Istället tog han tag i en jacka som hängde på en krok bredvid honom och kroken gav vika så både den, jackan och Oscar hamnade på golvet. "Jävlar." svor Oscar och ställde sig upp igen. Han fnissade åt sig själv innan han riktade sin uppmärksamhet mot mig igen, som stod och låtsades som om jag inte alls stod och pratade med honom innan han ramlat. För många människor hade sett ändå, dock.

"Oscar, håll käften om det där, okej? Det räcker." sa jag.
Jag ville inte prata om det. Det hände för mer än ett halvår sedan, och jag ville inte riva upp gamla sår. Det hade trots allt påverkat mig mer än vad jag ville medge. Ingen visste, inte Omar, inte Olivia eller Davina eller någon annan kompis. Så pass mycket brydde jag mig om Oscar på den tiden. Om han bad mig göra något så gjorde jag det. Och jag ville inte såra honom.

"Kan du bara säga!" utropade han och vi fick fler blickar på oss än innan.

"Det var du som ville hålla det hemligt Oscar." sa jag tyst. "Inte jag. För du ville inte att din lilla flickvän skulle göra slut med dig."

"Du bara ljuger!" sa han. "Du skämdes över mig."

"Jag skämdes aldrig, din jävla idiot." sa jag trött. Jag tänkte inte ha den här konversationen med honom, inte här och inte nu. Skämdes?
Om han bara visste att han själv var den största glädjen i mitt liv under den där månaden. Sakta men säkert förälskade jag mig i honom under de nätterna vi låg bredvid varandra under täcket och pratade, med knappt några kläder på eller tankar på några andra. Under radarn, varje gång. Ingen visste, absolut ingen. Inte hans dåvarande flickvän, eller mina vänner.

Om det var någon som skulle anklaga någon för att skämmas, så var det jag. Mot honom. Först hade det varit oskyldigt, vi hade stött på varandra i skolan och börjat prata och insåg att vi inte var så olika som vi båda trodde. Vi träffades när och där det aldrig var folk runtom, tidiga morgnar och sena eftermiddagar. Sen övergick det till sena kvällsbesök i varandras sovrum, nätter spenderade med varandra och tillslut övergick handhållande till kyssar. Otrogenhet och hemligheter delade vi där i våra släckta sovrum.

Sen, en kväll klädde vi av oss och hade sex, och efter den dagen insåg Oscar vad han höll på med. Han var otrogen mot sin flickvän sedan fyra månader. Han avbröt allting, och det blev egentligen ingen förändring förutom att vi inte träffades på kvällarna längre. Ingen annan märkte såklart någonting. Vi var bara två främlingar som passerade varandra i korridorerna.

Vi har inte pratat sedan dess. Tills nu, alltså.

Och jag tror verkligen att mina då glödande känslor för honom har svalnat. Det har jag intalat mig själv i alla fall. Han var ingen speciell, han var bara en i mängden av alla andra killar. Han hade inte berört mig alls, hans händer på min kropp var inget annorlunda än vad det var med Daniel eller Elmer eller Jakob eller Nils eller någon annan.

Men jag visste såklart att det var en lögn, och han lämnade ett spår så djupt i mig att jag inte visste vad fan det betydde.

-

A/n: glöm inte att läsa utdrag av michelles och Felix ask-sidor, de går att hitta alldeles i början av den här boken!! puss hej 

ask.fm | f.sWhere stories live. Discover now