Läger med den jag hatade... (Foscar)

Del 1

- Oscar Pov -

Det är vår, och snart sommar. Jag ser den fula, gula bussen rulla in på skolgården som jag och min klass står på. Tillsammans ska vi på en lång klassresa i tre veckor. Om jag personligen hade fått välja istället för mina föräldrar skulle jag absolut stannat hemma, men de tyckte såklart att jag ska umgås med resten av klassen och hitta en kompis eftersom jag inte direkt har någon, men jag vill inte ha någon, eller snarare behöver ingen. Jag tycker att man klarar sig bäst själv för då behöver man aldrig tänka på någon annan än sig själv. Ni kanska tolkar mig som lite självisk nu, men jag gillar bara att vara ensamvarg.

När jag kommit in i den svala bussen går jag mot Felix. Han ska vara min rumskamrat under resan och tydligen måste man sitta med dem även på bussen.

Felix är snygg, tuff, cool och tjejernas drömkille, problemet är bara att han hatar mig. Han är min mobbare, det har han gjort ända sedan vi började i samma klass. Jag bryr mig inte på honom, jag tycker mest att han bara är barnslig och störig. Men nu har vi blivit rumskamrater, och jag kan undra hur det kommer sluta. Det var tydligen "Slumpmässigt valda par", tjejer och killar för sig. Jag tror int på det, det blev säkert gangstern och ensamvargen kvar tillslut så de satte ihopa oss. Alla andra fick sina bästa kompisar.

Varför jag kom med honom förstår jag inte ens lite av. Hur kunde det vara positivt att en sådan som jag, skulle spendera dessa nätter i samma rum med någon som honom. Jag ser inte principen. Att medföra gemenskap till klassen gör detta verkligen inte, om det nu är det de tror. Endast obekvämhet och illamående. För jag gillar inte Felix. Verkligen inte. Visst är han en som klär sig snyggt, är snygg i allmänhet, beter sig snyggt och pratar snyggt, men på insidan är han inte snygg. Där är han bara elak och dryg. Något trevligt tror jag inte han någonsin sagt till mig med eget initiativ och egen vilja. Väggen mellan han och hans kompanjoner, och resten av klassen är orubbar, och även värre för mig och Felix. Men inte för att jag skulle vilja nå fram till honom, inte för att jag skulle vilja kämpa för att riva ner den. Det skulle jag inte tänka mig att besväras med för någon av den. De är bara en bunt trögtänkta tonoringar som aldrig gjort något vettigt. Jag ser nästan på dem som tomma kroppar, styrda av ideal. För de verkar inte ha något, inte känna något, inget medlidande eller sundt förnuft över huvud taget. Men jag försöker att stanna oberörd. Allt jag väntar på är att få lämna denna hemska skola och börja gymnasiet med de som faktiskt satsar på en framtid - där andra är som jag.

"Fan heller att jag sitter med dig. Hitta en annan plats din bögjävel." mumlade han och fortsatte att blicka utåt från fönstret. Jag kollade mig omkring men hela bussen var full av okänd människor och andra skolbarn. Så jag slog mig ändå ner bredvid honom. Men ville inte kolla på honom så jag kollade ner i knäna istället. När han säger bög har han rätt, jag gillar killar mer. Innerst inne har jag en liten cruch på Felix, men det kan jag aldrig berätta.
"Jag sa ju; hitta en annan plats!" småskrek han i mitt öra. Felix lät mer bestämd än arg så jag blev inte rädd som annars.
"Det finns inga andra platser. Beklagar.." mumlade jag och hörde hur han drog en suck och lutade bak huvudet mot sätet. Jag kollade på honom, han ville verkligen inte göra det här med mig. Det både syntes och hördes. Men det är svårt att veta vad han vill när han hela tiden är såhär. Jag kollade ner i knäna igen och tog ett djupt andetag.
"Men om du vill... kan jag säkert byta stuga med någon" suckade jag och kollade ledset på honom. Han drog handen över ansiktet och kollade tillbaka på mig. Men den här gången lät han varken arg eller bestämd. Han lät mer irriterad.
"Nej Felix. Jag bor väll med dig. Även fast det finns andra jag hellre skulle vilja bo med i första hand." sa han och bältade fast sig. Just då prydde ett litet leende mina läppar och jag bältade också fast mig.
"Så jag kommer i andra hand?" frågade jag entusiastiskt. Men han skrattade bara.
"Nej. Du kommer i sista hand." jag ville inte låta konstig så jag skrattade bara med han. Fast jag tyckte att det var rätt taskigt, men vad hade jag väntat mig från honom? Att han tycker att jag är bra, så jag kommer i första hand? Knappast det. Jag suckade och lutade bak huvudet för att försöka somna, för att jag visste att stugan inte var så jättenära. Ungefär 1 timme bort sa vår lärare. Men ingen av oss visste hur stugan såg ut. Hon sa bara att den säkert skulle passa oss två. Fast hon vet inte hur mycket han hatar mig. Det är i och för sig bra, annars kanske hon hade hittat en annan klass åt mig eller honom. Tänkte jag och sneglade på Felix, som fridfullt satt och kollade utåt. Plötsligt sneglade han tillbaka på mig, jag vände snabbt blicken från honom och rättade till min mössa jag hade på mig. Jag bitchblickade mig själv för några sekunder, varför var jag inte lika snygg som dem andra? Eller var jag bara en bög som inte var nog bra för någon? Men jag sa till mig själv att vara nöjd för den jag är.

Jag tar fram min mobil och ser att jag nyss fått ett sms.
09:46 Okänt nummer: Hej =)
09:47 Oscar: Vem fan är du?
09:49 Okänt nummer: Jag sitter precis bredvid dig haha, du verkar förresten va kaxigare på sms ;)
09:51 Oscar: ohh, du verkar vara softare på sms ;) Jag kollade upp och han kollade på mig, men sedan knuffade han till mig på armen. Jag satte min hand där han knuffade till mig och hörde snart en röst prata i en mikrofon som avbryter oss.
"Alla elever som ska av här kan ta sina väskor och hoppa av, hoppas ni har haft en bra resa." sa den manliga rösten. Jag och Felix spände lös oss och gick mot utgången. Han puttade mig i utgången, men inte så att jag föll omkull. Vi tog våra saker och sprang mot stugan. För gissa vad, regnet hade precis börjat att vräka ner på oss. Jag ve att det var strålande solsken när vi körde, så det är ett litet mysterium at det pissregnar några timmar ifrån skolan. Det är så onödigt att det ska regna när det är vår och snart sommar.

Våran stuga var den minsta, som förväntat, Felix slängde ut några svordomar och ställde sig framför stugan. Den var minst 100 år gammal, för den hade börjat ruttna, och luktade 'jättegott'.
"Helvete... Vi har hamnat i ett ruttet hus nu också.." sa han och tog upp en sten men snärtade den i väggen. Jag tog tag i honom och försökte lugna ner honom aningen, men det var helt omöjligt. Iallafall för mig.
"Lugna ner dig, det finns säkert någon som fått en sämre stuga än oss" sa jag överraskande men blev avbruten. Fast han slängde ut en till svordom.
"Haha, säkert! Vi fick fan den sämsta stugan av alla, kolla bara här" säger han och visar sin mobil. Det är ett foto på Ogge och Omars stuga som är hans vänner. Den stugan var mycket finare än vår.

Vi gick in i vårat sovrum. För mig gör det inget om han får den största sängen. Jag är inte så brydd om det är den vackraste, finaste eller största, bara den går att sova i så är jag nöjd.

När jag kommer in i rummet ser jag en smal säng i ett av hörnen. Det är en liten enkelsäng, så jag undrar verkligen hur de tänkt att två stycken ska dela i den, men det kommer jag nog få svaret på snart...