Läger med den jag hatade... (Foscar)

Del 21

Vid brist på något att verkställa dem vid placerar jag dem försiktigt över Felix huvud och stryker honom längs hans hårbotten.
"Mhh shit.." får jag ur mig lågt och lutar bak mitt huvud mot kudden medan jag än en gång sluter ögonen och låter känslorna som sprudlar från mitten av min kropp, spridas ut till varje nerv, och en paralyserande känsla lägger sig över mig. Ett slags lugn.
"Trodde ärligt inte att... uh... att vi skulle hamna... här" fortsätter jag och skrattar kraftlöst medan jag slänger upp ena armen tyngande över min panna.
"Du skulle aldrig göra såhär"

Han lägger sig slött på mage vid min sida med armarna under huvudet samt kudden däremellan och andas ansträngt ut mot dess hårda yta, innan han vänder det mot mig där jag likt honom ligger, dock med halva kroppen utanför minisängen från helvetet. Och efter att länge endast neutralt ha tittat på honom, sluter jag mina ögon. Jag känner pulsen sänkas, känner hans bitande tänder på min hals hud, känner känslan av hans tunga i min mun, men när jag än en gång öppnar dem, visar verkligen endast samma syn som tidigare. Och han tittar än.
"Oscar" nu med slutna ögon hör jag hans hesa stämma tyda mitt namn, och jag mumlar svagt som svar.
"Jag är fett generös nu, men det är väl antagligen för att jag visar uppskattning eller nåt skit haha. Eller asså Oscar, ja... jag, jag vill helt enkelt att du visar mig detsamma" Hans lite (som alltid annars) skämtsamma röst ändras i slutet till en mer ärlig och seriös, och jag förstår exakt vad det är han menar, och blir även ganska imponerad över att han vågar formulera sig så väl som han gjort.
"Se på mig" får han raskt ur sig, än seriöst, och jag slår kisande upp mina blytunga ögonlock. Och för en sekund tror jag allvaret i hans röst ska fortsätta, eskalera, med tanke på det neutrala oavlysbara ansiktsuttrycket, men till min förvåning ler han smått och fnyser till glatt.
"Gå och släck lampan" säger han med en road röst och pekar slött åt hållet där lampknappen finns innan hans arm avslappnat faller ned mot madrassen med ett duns.
"Aldrig" mumlar jag med samma flin som han samtidigt som jag låter ögonlocken falla ned till sin efterlängtade plats med kinder tryckt mot min arm jag nu använder som kudde.
"Jo för fan, kommer inte kunna sova bra annars" får han ur sig och knuffar lätt på mig i sidan, men lika oberörd och halvt däckad ligger jag kvar som innan.
"Gör det själv" orden kommer ur min mun som bara otydligt sludder, och han stönar besvärat.
"Du ligger ju ytterst!"
"mmhh, och har inga planer på att sluta med det" Dock återfår jag snabbt vakenheten då madrassen under mig plötsligt försvinner. Först antar jag att det bara är ytterligare en av dessa drömmar då man faller, men vad som överaskar mig är sanningen jag uppfattar då omgivningen runtom mig när jag öppnar mina ögon avslöjar att det nu är på golvet jag ligger på. Felix kliver strax efteråt ut över mig på golvet, och går utan någon reaktion till att jag trillat bort till lampknappen.
"Planer kan ändras"