Läger med den jag hatade... (Foscar)

Del 29

Då jag slagit mig ned delar randa sin filt med mina kalla axlar, och jag virar den tätare om mig i det kyliga vädret. Randa är i skolan för det mesta lite av det tystare slaget. Hon säger inget då hon inte behöver, och är inte sådär högljud och jobbig som andra. Jag tror faktiskt hon är ganska mycket som mig. Dock är hon god på att slänga in otroligt båda fräcka och roligia kommentarer i konversationer, samt skälla ut killarna då de beter sig fel. Då kan hon ryta till som ett jävla lejon och ingen vågar säga något efter det. Men hon har pengar, klär sig dyrt och umgås endast med de som också gör det. Hon och saga är som oskiljaktiga. Fastän hon väljer sådant umgänge får hon höga betyg i skolan, och är inte helt efterbliven. Faktiskt är hon lite mystisk, och jag tror inte någon kan anklaga henne för något, och på sätt och vis ser upp till henne. Fastän ingen kanske ser det, förstår det, så är hon skolans drottning på vissa vis. Hennes ord står högst, hon säger inget skvaller, hon vet. Att jag nu får sitta och dela filt med henne känns visserligen underligt, men inte helt oförståeligt. Hon är vänlig och delar med sig en varm plats till mig. Den kunde lika gärna Felix fått. Men jag tror hon vet. Jag tror hon fårstår, att jag förstår. Jag tror hon är helt medveten om att jag ser varför jag får sitta här, medan andra killar direkt skulle tro att hon var intresserad av dem. Och jag ser blickarna hon får nu. De om att hon delar sin plats med mig bara för att hon är en golddigger, om man nu ser att jag hade "snyggast" kropp som gold. Men hon vet, att jag vet, att det inte är på så vis. Endast gör hon detta för att jag är den enda möjliga till att förstå situationen. Att ingen annan gör det spelar ingen roll.
"Oscar du borde vara mer självsäker sen, du vet till gymnasiet." börjar hon, och jag ser förvånat på henne vid min sida.
"Det måste inte vara såhär. Jag ser ingen anledning till att det inte skulle kunna bli.. bättre" Fortsätter hon lågt. Hon pratar bara med mig. Och jag förstår precis vad hon menar. Om hela den populära parten av alla ungdomar skulle vara som Randa, då skulle jag inte ha något emot att gå med i den. Då skulle jag försöka, försöka passa in. Men nu vill jag inte. Jag vill inte involvera mig med sådana som tex saga, eller de killar som befinner sig här nu.
"Jag vet vad du tänker om det här, varför skulle man vilja umgås med sådana dryga idioter? Men du förstår inte. Du tror du förstår. De är faktiskt vänskapliga. De blir snälla, kanske inte smartast, men vänner. Det är alltid bättre att vara på top, bossa." säger hon, och jag blir förvånad av hur djupt hon tar konversationen. Jag tror jag aldrig tidigare snackat med henne for real.
"Jag tänker alltid på framtiden typ. Det du gör nu påverkar framtiden. Lär dig chefa så kommer du tjäna cash. Lär dig teorier om kommunikation genom att stå högst upp i kedjan, inte endast genom övervakning. Bara så du vet så kan du, jag ser det." fortsätter hon då jag inte ger henne något svar, och tittar sedan bort mot den pågående konversationen. Det här lär ju vara något av det konstigaste. Att hon tog konversationen till denna nivå, utan att ens fråga mig något om saken. Kanske hon tänkt på detta länge? Sett hur jag är och tänkt ut sina råd, men inte orkat ge mig en chans för att jag helt enkelt inte är värd hennes tid. Det skulle ändå bara vara konstigt. Men nu när hon faktiskt inte hade mycket bättre för sig än att dela med sig av sin plats hade hon tid, och timingen var även den ganska bra, då jag nyss fått bekräftat att jag basically har den snyggaste kroppen i klassen. Kanske var det så? Men varför gjorde hon det? Varför inte bara låta mig vara smart i min ensamhet? Varför vrida mitt perspektiv? För hon kanske har rätt. Kanske krävs det även en uppkörning och inte bara plugg i teoriboken. Men ska jag satsa på det? Är det här vad jag vill spendera min tid på? Med dessa.