Läger med den jag hatade... (Foscar)

Del 6

"Bada?" Felix hesa röst var låg och jag hoppades för mitt liv att han inte märkte av att jag faktiskt inte längre sov. Den ljusa rösten från fotändan svarade ett kort ja, och jag placerade direkt Saga till den rösten. Varför hon stod inne i vårt rum, såhär tidigt att jag inte ens hunnit vakna, är en komplicerad fråga. Bada förstår jag ju att hon menar att Felix ska följa med och göra, men nu? Bada gjorde de gott igår, räcker inte varma dagar till? Ska de verkligen ut nu när solen inte ens gått upp?
"Och varför skulle jag vilja bada?" Frågar Felix henne som om han delat mina undrande tankar, medan jag låtsas snarka till lite svagt, vilket jag vet att jag dåligt nog gör när jag sover.
"För du vet.." Hon pausade sin talan i några sekunder och jag blev nästan frustrerad av att inte kunna öppna ögonen och se vad hon möjligtvis gjorde under de sekunderna. Se allt och höra allt, det är vad jag gör. Att inte ha tillgång till att läsa henne nu är som att vara handikappad. Otroligt frustrerande det vill säga.
"nakenbada" lade hon sedan till och Felix som jag mjukt låg pressad mot spände sig en aning.
"Juste fan. Amen du vet att jag är på, kommer snart" säger han igen lika tyst och skrattar lite. Själv vill jag himla med ögonen åt hur fjantiga de är, men det kan jag ju självfallet inte göra nu när jag låtsas sova. Om de vill vara young och free kan de ta vara på den friheten på annat sätt än att känna spänning över att bada utan kläder. Saga är nog den tjej som står Felix & co. närmast, av många. Inte bara har hon säkerligen legat med dem alla, utan jag tror faktiskt att hon även är en vän, av något slag. Hennes dryga attityd och endast festintresse är inget intressant, och jag skulle aldrig ens kunna föreställa mig henne dela med sig av sina djupaste känslor. Hon är mer av det slaget generat försöker gömma sina sugmärken med händerna om någon antyder dem, men låter håret vara uppsatt.

Felix lägger löst sin hand på min undermage och jag glömmer för ett par sekunder min fakeade andning. När jag väl förstår mitt misstag är jag snabb med att andas ut igen men kan då urskilja ett vagt fnysande från hans håll. Tänk om han faktiskt nu förstod att jag inte sover. Bara han inte märkte. Snälla låt honom inte ha förstått.
"Shit vad du stirrar på honom då" säger hon plötsligt med en otroligt oseriös men retlig röst och aningen förmörkad, vilket får Felix att nästan omärkbart rycka till. Tittade han på mig? Han skrattar lite tyst och rör på sig en aning i sängen vilket får min position - som tidigare var halvt på honom - att ändras så jag nu mer ligger på mage och hans hand försvinner genast från min kropp. Detta läge tar jag hand om väl och låter då den lilla förflyttningen ge mig en chans att vrida mitt huvud lite uppåt - för henne att inte kunna se mitt ansikte. För ärligt kan jag inte hålla inne det lilla leendet på mina läppar över att han tydligen tittat på mig. För vem sover flinandes egentligen? Mitt ansikte möter då istället Felix varma hud - var någonstans på hans kropp jag är ovetande om - och jag känner en ytterligare lättnad över att jag blir ännu mindre synlig för henne med leendet begravt mot honom samt madrassen. Hans vad som känns mest troligt vara arm, trycks lätt mot ovansidan av mitt huvud. Strax efteråt känner jag hans fingrar löst snudda vid sidan av min hals, och han drar de lite försiktigt där.
"Du kan ju väcka honom om du vill att han ska hänga med" Ljuder hennes röst genom rummet, lika svagt som tidigare, och jag förundras en aning över att de faktiskt bryr sig om att låta mig 'sova'. Det skulle jag aldrig annars föreställa mig.
"Varför skulle jag vilja det?" Frågar han henne lite ironiskt och jag vill bara himla med ögonen än en gång över att han måste måla upp den tuffa fasaden varje gång vi inte är ensamma. Men mest blev jag lite förvånad över hans hårda ton. Trodde jag på riktigt att han inte var sitt gamla jag, eller vad var det jag tänkte?
"Jo jag tänkte bara på att ni basically ligger på varandra just nu, och du har tittat på honom så länge jag varit här o-" Mer han hon inte säga innan hon blev avbruten av Felix bestämda och lite attackerande röst.
"Nej! Jag vill inte att han ska med. Fatta!" Hon suckade av vad som lät som irritation, och jag kunde inte låta bli att le kämpande mot hans hud. Talade hon sanning? Visst kunde jag urskilja våra ben som låg omlott varandra, men det var ju för att det inte fanns mycket till plats. Dock visste jag inget om några "speciella blickar". Från honom har de endast varit förnedrande, ogillande eller frågande sedan, ja sedan alltid. Men att han nu så hårt som han gjort gått igång på vad hon sade bevisar endast på att det är sanning. Vilket får mig att flina, eftersom han tydligen blir ur balans och generad av det med tanke på hans tonläge mot henne.
"Så du gillar honom inte ens?" Frågar hon ned en retlig ton, då hon tydligen är medveten om hans läggning.
"Ne- Jag.. Kan inte du bara gå jag kommer om någon minut" suckar han irriterat fram och återupptar hans lilla aktivitet med sina fingrar vid mitt hårfäste. Och ska jag vara ärlig för mig själv kan jag inte annat än tycka om det. Först självklart eftersom att hålla på med mitt hår alltid har varit något utav det bästa, men att han gör det känns så konstigt. Konstigt på ett bra sätt, konstigt nog, och det om något är otroligt konstigt. Dock fick hans ord mig att flina ännu än gång, mestadels över hans osäkerhet i början av meningen då han faktiskt inte visste vad han skulle säga och stammade fram orden. Att han inte kunde säga till henne rätt på sak att han avskydde mig gjorde mig lite smickrad. Förvirringen i hans röst visade tydligt på att han var lite ur balans, och inte alls så stöddig som annars. För att förnedra honom så som han alltid förnedrar mig kysste jag huden framför mig mjukt, och hans fingrar i mitt hår blev direkt mer hårdhänta. Att visa honom att jag vet om hans osäkerhet gör honom bara arg, för han ska aldrig vara underlägsen, han ska alltid ha övertaget och styra och ställa. Men nu hade tydligen jag rubbat på den positionen mentalt för honom, och som jag uppfattar det, eller vad som verkar mest troligt, är att han inte kan bli mer irriterad på något annat.
"Oj, blev Felix lite lack nu? Men kom snabbt" Hennes oseriösa röst byts ut till hennes lugna vanliga, eller ska jag säga snobbiga vanliga, och dörren stängs strax där efter.

Direkt brister jag ut i et svagt fnissande skratt och slår upp ögonen till vad som visar sig vara sidan av hans bröstkorg. Hans fingrar mot min nacke drar han nu över min hud tydligare och större, då de rörelserna antagligen inte syntes tidigare när hon var här inne.
"Varför kunde du inte säga att du hatar mig" Frågar jag honom lite roat, eftersom livet i grundskolan genom åren alltid gått ut på att göra Felix irriterad. Att vi bara sover bredvid varandra ger inget undantag för det. Att vända hans elaka kommentarer mot honom och få honom irriterad över att han inte kan kontra med något bättre är något jag hela tiden försöker, för han ska veta att jag inte låter honom köra över mig varje gång. Jag tittar upp på honom där han lutad på sin arm ligger på sidan och tittar ned på mig. Hans ögon är smala och han ser ut att grubbla ordentligt på vad han ska svara, och jag vänder mig under de långa sekunderna till rygg så lättare kan se på honom.
"För jag hatar dig inte Oscar" Hans röst är nu mjuk, mycket mjuk, och jag blir otroligt förvånad över hans ord. Även hans blick är mjuk och jag kan inte förstå varför han inte tar tillfället i akt för att hitta på någon förnedrande kommentar. Är det inte det han vill? Istället till mi stora förvåning placerar han sin andra arm på resterande sida av mitt huvud, och placerar sin kropp på passande vis till den positionen, vilket är på mig. Nervöst sätter jag andan i halsen och tittar flackande upp i hans säkra ögon. Sakta lutar han sig ned mot mig, och sluter krampaktigt mina ögon när det endast är centimeter mellan oss. Hans lätta andetag känner jag puffa mot mitt ansikte, men jag kan inte andas lika fridfullt som honom. Mina andetag är istället djupa, hackiga, och tillbakahållna.
"Och du hatar inte mig heller" viskar han lågt vilket får mig att slå upp ögonen. Med ett höjt ögonbryn men annars neutralt ansikte tittar han på mig, och hur jag själv ser ut har jag inte den blekaste aningen om.
"Jo" andades jag ut så det knappt hörs, och ett svagt flin sprider sig i samma stund på hans läppar. Han biter sig tydligt i läppen med samma leende, och jag tror jag slutade andas för stunden.
"Okej" Svarar han kort samt rycker på axlarna, forfarande flinandes, och gör en insats till att resa sig från mig. Utan att ens tänka på vad jag håller på med tar jag tag om hans handled som utav ren reflex, och han vänder snabbt tillbaka sitt ansikte och betraktar mitt allvarliga. Blixtstilla stannar han, och bara tittar på mig där jag stirrande ligger och ser på honom på samma vis. Hans hår ligger ruffsigt på hans huvud, och han spänner sina käkar sekund efter sekund, vilket får huden att röra sig upp och ned. Hans överkropp är bar, och en tidig morgon som denna synd hans drag mycket tydligt i det blek ljuset. De gröna ögonen är iskalla, blicken är iskall, och han ser inte ens ut att blinka. Sedan gick allt snabbt. Som på ett startskott återupptog han sin tidigare position och jag förde lika snabbt mina händer upp i hans hår. Hans läppar fann mina minst lika snabbt som hans tidigare rörelser, och han kysste mig hetsigt. Motstånd ville jag inte göra. Han har fortfarande ingen anledning till att berätta om detta för någon, och jag tycker inte direkt dåligt om kyssarna. Honom behöver jag ju inte gilla bara för att njuta av detta. Det är endast ytliga känslor som spelar. Hans hårda tänder tog ett bestämt tag om min underläpp och jag flämtade till, medan han sekunden efteråt hade sin tunga i min mun. Hetsigt rörde jag mina händer över hans rygg och pressade dem frustrerat mot hans svank dör han nu satt gränslad över mina höfter. Av mitt tryckande pressades hans höftparti då ned mot mitt, och han andades tungt då han antagligen kände detsamma som jag av beröringen. Han tryckte självmant sina höfter mot mina en andra gång då mina händer tagit sin väg upp längs hans rygg igen. Han gav mig korta grova kyssar innan han satte sig rak för att fortsätta med vad han tidigare gjort, och jag tog i brist på annat ett hårt grepp om hans knän medan jag slängde bak huvudet mot madrassen. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, det var hur han förde sig, och jag kunde omöjligen hålla inne de stön som ville fly mina läppar. Ansträngt tittade jag tillbaka på honom och han tog under den tiden tag om hårsnodden på sin handled, för att fästa sin lugg bak i en liten tofs. Hans ögon betraktad mina intensivt och han bet sig än en gång svagt i läppen, vilket fick mig helt galen. Jag stötte av ren instinkt mina höfter i takt mot hans, men till min nästan.. besvikelse, reste han sig från mig och klev ut på golvet. Frustande låg jag kvar och tittade på honom medan han drog på sig ett par mjukisar och en tjocktröja, utan att få en endaste skymt av hans blick tillbaka. Snabbt tog han sin handduk och mobil, och klev i sina flipflops innan han skyndade sig till dörren.
"Vi ses sen" sade han känslokallt och stängde igen den hårt efter sig. Och ensam låg jag kvar med bland många andra, ett mycket hårt problem.