Läger med den jag hatade... (Foscar)

Del 18

Då han oväntat vändt mig ryggen, antagligen på grund av rädslan om att han faktiskt mjuknar inför mig, lägger jag mig lite mer på sidan med ryggen även mot honom och fiskar upp täcket från golvet nedanför, vilket jag lägger ovanpå min bara kropp som tidigare endast dolts av det lilla som fanns av lakanet Felix dragit om sig. Jag pustar ut och drar täcket upp över öronen medan jag sluter ögonen och lyssnar till ljudet av fåglarnas kvitter som strömmar in genom det svagt öppna fönstret tillsammans med den svala nattluften. I mitt lite luddiga sinne kommer jag underfund med vad som faktiskt händer. Att jag nyss nästan hade sex med någon som inte är värd mig, med någon som inte bryr sig om mig på rätt sätt. Och att jag nu, endast minuter senare, hamnat naken i en säng tillsammans med en kille, som i sin tur inte heller värderar mig rätt, över huvud taget. Och inte heller vilken kille som helst, utan Felix. Felix som alltid hatat på mig, Felix som jag alltid hatat för det. Men hur vi fört oss den senaste timmen har inte varit särskilt hatiskt. Det har varit intimt, men utan att gå för långt, utan att vinna något på det. Varför skulle han slösa sin tid? Dock störs jag minuter senare där jag halvt sover, av att kroppen bakom mig börjar röra klumpigt i det trånga utrymmet. Snart är det inte längre hans rygg jag känner mot min, utan hans bröst. Mjukt lägger han sig tätt mot mig, och jag kan enkelt urskilja det styva under tyget av hans tunna underkläder. Hann känner förmodligen även mitt, men det är inte lika stort som hans. Det känns som att jag har svårare för att bli kåt ikväll eftersom jag har ont. Jag kan liksom inte bli helt fokuserad på vad jag gör, utan en liten del av min hjärna sliter inte tanken från smärtan mellan benen. Det stör mig faktist lite.

Hans ena arm lägger han om mig, vartefter han nosar ned sitt ansikte mot min nacke och andas in djupt. Lite osäkert vrider jag mig dock om så jag får en svag skymt av hans ansikte i nattens ljus, och fastnar i de gröna ögonen. De ser så stilla ut, inte alls sluga som vanligt, hans ansikte är så neutralt. Det är inte likt honom, inte alls. Utan det självsäkra uttrycket i ansiktet ser han ut som en annan människa, men inte mindre sexig dock. Ikke. Han lutar sig aningen hackigt fram mot mig medan hans varma andedräkt fläktar mot mina läppar, vartefter han sluter mellanrummet mellan oss. Innan jag vet ordet av det har han, ohetsigt, hamnat ovanpå mig än en gång.
"Ahh" stönar jag då han hamnar mitt på. Det gjorde jävligt ont så att man nästan får lite tårar i ögonen, men jag biter ihopa.
"Oj sorry jag glömde" säger han bara lika neutralt som han ser ut. Det känns lite konstigt att han är såhär helt plötsligt. Det gör mig nästan lite... obekväm och osäker.

Jag drar försiktigt mina fingrar längs hans varma slanka kropp. Då de möter tyget av hans enda plagg tvekar jag inte ens, utan för mina händer in under det. Hans läppar separeras i samma drag från mina, och han andas hackigt, lugnt, medan jag för mina händer bak över hans rumpa och greppar tag om dess fasta yta. Men då jag efter det inte rör mig alls, inväntar hans reaktioner, lyfter han sitt huvud så hans ansikte blottas helt för mig att se, men hans andning kvarstår lika osäker. Att han skulle vara såhär, nästan underlägsen, hade jag aldrig förväntat mig. Faktumet att det inte är han som styr och ställer i sängen just nu är nästan ofattbart. Hur och varför han är så lugn som han är nu, det har jag ingen aning om.