Läger med den jag hatade... (Foscar)

Del 8

De varma, mjuka läpparna pressas omsorgsfullt mot min hals. Han drar sin hand ur sina byxor för att lämna min egen ensam utan hans tidigare sällskap. 
"Visa vad du går för" viskar han upphetsande mot min blöta hals vilket får nervositeten inom mig att svämma över. Mina skakiga ben skakar verkligen, och mina andetag är både hackiga samt oregelbundna.  Men jag kan inte.  Likt honom drar jag åt mig min hand och hans kyssar upphör med ens. 
"Är du feg, eller?" viskar han med en mörk stämma, men honom till svar kan jag endast flämta. Ett flämtande som får honom att skratta lågt, humorlöst. 
"Eller möjligtvis vet du inte hur man gör?" Säger han lågt men som om något uppenbarats för honom, och han för sitt ansikte långsamt bort från min hals. Hans gröna, i detta ljuset mörka, ögon betraktar mig intensivt, och hans särar tydligt på läpparna medan hans varma andetag kolliderar med mitt ansikte. 
"Behöver du kanske en lektion?" Avslutar han sedan med, och ett aningen mystiskt flin lägger sig över hans läppar. Av bara synen får jag märkbart svårigheter med att andas, och jag sväljer desperat efter önskat bättre resultat. Men då min strupe visat sig inte vilja sammarbeta får den misslyckade handlingen mig att sätta i halsen, och jag hostar till desperat efter luft. 
"J-ja-jag, vi, jag borde gå" stammar jag ur mig med en hes men inte minst nervös stämma, och förflyttar mig ett steg åt sidan.

Men lika snabbt som jag rört mig är jag än en gång hårt upptryckt mot dörren, och Felix tar tag om mina mina armar för att smälla upp dem mot den med. Av den plötsliga hårdhänta rörelsen kvider jag till, och sluter ögonen i samma svep. Då hans mycket varma andedräkt stryker mot min kind fortsätter jag med att hålla dem hopknipna, och känner strax där efter hur hans läppar snuddar vid min brännheta, antagligen rosiga, kind. 
"Jag tycker vi borde stanna" viskar han knappt hörbart, och kysser mig därefter mjukt på kinden. Mina armar drar han sakta längs dörrens kalla fasad och placerar dem ovanför mitt huvud, medan hans läppar sakta kysser mig torrt över min ena sida av ansiktet. Klumpen i min hals växer sig stor, men jag känner även hur det inte är det enda som gör det. Situationen får mig så obekväm att tårarna nästan hotar med att blotta sig, men jag försöker mellan mina flämtande andetag att hålla dem fast. Jag gråter inte. Särskilt inte över något som detta.  Felix läppar placeras plötsligt, lika varsamt som hans tidigare kyssar, mot mina läppar och jag sprärrar upp ögonen om något extra. Då han inte låter kyssen gå, utan håller sig kvar, kan jag inte undgå att känna en sprudlande känsla i hela min kropp. En nästan obehaglig känsla, och allt jag vill göra är att inte stå still då det nästan värker i båda armar, bröstkorg, och ben. Så det gör jag inte heller. Mina armar sliter jag ur hans grepp ovanför mitt huvud, och placerar dem hetsigt på hans kropp. Kyssen som tidigare var så fjäderlätt blir med mina handlingar mer aggressiv, och våra läppar arbetar nu mer intimt mot varandra. Med nyfunnen energi över att jag faktiskt kan röra mig trycker jag honom närmare mig och för min andra hand upp mot hans hår. Med vad som känns som ett flin separerar han våra läppar och andas tungt mot min kind. 
"Det här gillar jag" andas han ut med sina djupa andetag och jag spänner hårt ihop käkarna över hur attraktiv hans röst är. 
"Det här skulle jag gilla ikväll också" Fortsätter han lågt innan han placerar sina blöta läppar mot min haka, vilket får mig att vinkla upp huvudet för hans läppar att nå min hals. Ögonen sluter jag och kan inte låta bli att rysa grovt av hans ord, och inte heller när hans fingrar försiktigt letar sig in under min tröja. De rör sig lätt över min bara hud vilket antagligen skapat gåshud över hela min kropp, och när han lika nätt för dem över mina bröstvårtor kan jag inte annat än att låta ute ett tyst stön. 
"Vad sade du?" skrattar han försiktigt mot min hals medan hans händers rörelser stannar upp. Hans läppar möter min hals igen, men endast en mjuk kyss, knappt det. Mer lutar han sig mot mig. 
"Jag tyckte jag hörde något" Lägger han till då jag inte svarar, fortfarande med en road röst. 
"Var det att du gärna också fortsätter på detta ikväll" Säger han mer konstaterande än frågande och jag flämtar till än en gång då hans fingrar sakta stryker över min spända mage. Jag vinklar motstridigt ned mitt huvud mot hans och hans läppar försvinner i samma drag från min hals. Vad omtumlade jag sedan möter är hans säkra blick och jag sätter för säkert femte gången denna morgon andan i halsen. 
"Mmmh jag tror det" mumlar som för sig själv, och för sin ena hand upp för att försiktigt stryka mitt hår ur pannan på mig. Hans ögon betraktar lugnt mitt ansikte med en lite nöjd gnista, och han låter sin hand smekande falla ned över min kind vartefter han lika långsamt som innan för den mot mina läppar, medan hans blick följer den noggrant. Mycket löst rör hans varma fingrar över mina läppar och jag särar dem en aning för att ta ett djupt, vad som blev hackigt, andetag. Sedan, som av ren naturlig instinkt, tar jag löst tag om hans ena finger mellan mina läppar och han slår i samma sekund upp ögonen så de mötte mina. Och med den stenhårda, otydbara blicken drar han snabbt åt sig sin hand innan han förvånansvärt nog sträcker sig efter dörrens handtag för att öppna den.

Oförberett vinglar jag till och är nära på att trilla ut då väggen bakom mig plötsligt försvinner, men kvarstår tillslut med balansen funnen, och innan jag ens hinner reagera är han utom synhåll.  Men hans närvaro är mycket väl kvar. Hans läppar känns än bränna mot min hals, och hans fingrars beröring är som fastristad mot mina läppar. 

Tanken slår plötsligt mig, att det här är på riktigt...