Läger med den jag hatade... (Foscar)

Del 22

Jag slår upp mina trötta ögonlock till att möta Felix rufsiga hår. Med sekunderna som passerar uppfattar jag även hur jag ligger med armarna om honom, skedandes. Till min förfäran är inte det den enda överraskningen, utan spänningen från mitt skrev gör sig tydligt. Jag känner hur det gör jävligt ont i bollarna även idag. Det gör faktist ondare än igår. Det får mig att snabbt vända mig om från att ha haft det pressat mot honom. Shit vad pin.
"Oscar det är lugnt" Jag rycker till av hans hesa morgonröst, men förstår snart att han varit vaken en längre tid och antagligen uppfattat mitt hårda problem tidigare än jag själv.
"Kom tillbaka, det var varmt" säger han med vad som låter som en trött ton, och jag börjar röra mig lite osäkert tillbaka tillmin tidigare position. Man är ju liksom lite försiktig när det gör ont.
"Ska jag vara ärlig så vill jag bara att du uh-" Han avslutar sin mening då jag lägger mig på plats mot honom igen, men jag förflyttar mig snabbt bakåt med mina höfter för att hålla mig på ett säkert avstånd så att det inte händer en olycka eller att det blir för hårt tryck. Dock flyttar han efter och lägger sin rumpa så nära mig som möjligt, vilket honom att flämta till och mig att stöna högt. Jag får tårar i ögonen, men som tur är ser ju inte Oscar det.
"Att du pressar ditt stånd emot mig" Avslutar han sin mening, vilket får mig att hajja till, men dock ändå lägga mina armar bekvämt om hans varma kropp. Fan att han har märkt mitt stånd, eller jag vet egentligen inte om jag är kåt just nu. Jag tror mest att jag blivit ännu mer fylld vilket gör det ännu större och ömmare och ser ut och känns som stånd. Efter någon minuts tystnad och trötthet tar frestningen över, och jag rör mig smått mot honom. Jag måste ju liksom testa lite och se ur ont det gör, eller snarare försöka strunta i att det gör ont. Jag gör det endast simpelt. Inget överdrivet, utan bara mjukt och svagt så att det kanske vänjer sig som igår. Knappt så att det skulle synas utifrån täcket, men såpass att han känner av det, och det är ju det vicktiga. Först minuter senare, då jag släpper ifrån mig ett tyst stön, nästan andetag, är stunden han reagerar.
"Fyfan vad du gör mig kåt Oscar.." säger han i flämtande andetag och jag ler lite smått för mig själv där jag ligger med ansiktet lutat mot hans nacke. Mina rörelser utvecklar jag efter hans ord till något mer tydbara, mer hårda, men fortfarande långsamma och diskreta eftersom det egentligen gör väldigt ont.
"Mhmm" mumlar jag mot hans varma hud och sluter mina ögon, det var inte för att det är skönt utan för att det gör ont, men de låter likadant.
"Mhhh gud.. shit ja. Du skulle bara veta" stönar han fram och jag skrattar svagt innan jag lutar mig närmare hans öra för att sedan stöna tyst i takt med mina rörelser, och han vrider lite besvärat på sig för att skaka av sig mig. Dock ökar jag styrka i mina grindeande rörelser mot honom, och ändrar även hastigheten på dem. Det gör jävligt ont just nu då jag egentligen inte ens är kåt men frestningen över att jävlas med Felix tar över. Jag skulle kunna gråta, men då märker ju Felix och ingen av oss är sådana känslokillar.
"Mhh Felix" Stönar jag lika retande som tidigare vilket får hans läppar att separeras för att ta in större mängd syre.
"Oscar.. Du fattar inte uh- hur jävla gärna jag, åh shit, vill knulla dig just nu" Säger han mellan sina hackiga andetag och jag ökar styrkan på mina nu stötar, till något som nu klart och tydligt skulle vara synligt.
"Mmm" mumlar jag mot hans hår och smeker löst mina fingertoppar över hans mage och bröst. Det är mest i ett försök att få mig själv lite kå så att det inte gör så ont.
"Snälla.. uh, låt mig" stönar han och jag känner hur även han börjat röra sina höfter mot mina. Det är för mycket. Jag vågar inte. För verkligheten slår mig att killen i min famn, som jag just nu utan någon riktig avsikt förför, han har varit en del till att tidigare gjort mitt liv förjävligt. Han är främmande, och jag kan inte öppna mig för honom, inte gemenskapa med honom. För han förtjänar inte så. Jag förtjänar inte det. Men killen i min famn är inte densamma. Vad jag har här är något nytt. Något jag vet att jag fäst mig vid. Något som gör mig upphetsad, och jag vill inget annat än att få föra mig med honom och få bort all smärta. Allt jag gör gör jag av en anledning - för att jag tycker om det, det behagar, och jag lär mig. Jag kanske inte behagar mig just nu, men inan. Lär mig hur han är och hur jag kan göra, får göra, hur långt det går att gå utan att förlora allt. Och jag vet att jag kan ta honom här och nu, när jag vill, men just nu har jag för ont för att få det bra. Vad händer när resan är slut? Han kommer tillbaka till verkligheten, och han fler möjligheter. Varför fortsätta med mig? Tönten? Så frågan är om det är värt det? Att leva som om jag aldrig levt dagarna framöver, och sedan lämnas med ett tomrum efter hans sällskap. Eller att aldrig riktigt fästa mig starkt, ignorera, och sedan leva som samma gamla tråkiga människa, men förbli klok och medveten.

"Fyfan vad du skulle uh- stöna.." Felix avbryter mina filosoferande tankar med en opassande, men intressant mening, och jag kysser honom lätt längs hans nacke.