Dra mig genom helvetet till himlen

kapitel tjugosju

Johanna

Tim står utanför min dörr klockan två på natten. Fuck. Jag suckar och går ut till honom i kylan, han ska inte in i huset där min brorsa (som för tillfället hatar honom) sover.

"Vad vill du?" frågar jag irriterat.

"Jag är sååååå jävla kär" säger han och sluddrar på orden. En full Tim står utanför min dörr klockan två på natten. Kan det bli bättre? När jag tänker efter borde jag märkt att han är full, han luktar alkohol och rök. "Jag hade så gärna velat kyssa dig, bara röra vid dig" säger han och snurrar klumpigt runt.

Jag suckar djupt, vad gör jag nu?

"Tim, klockan är jättemycket" säger jag trött. "Du måste gå" lägger jag till.

"Jag är så jävla kär, i dig. Johanna, min Johanna" säger han och ler lyckligt, det är väl bra att en av oss är lycklig. Jag suckar, döda mig nu. Helt ärligt. Han snurrar runt igen och den här gången håller han på att ramla omkull, hur jävla mycket har han druckit egentligen?

"Jag vill att du går" säger jag så samlat som möjligt. Han skakar på huvudet och jag suckar, vänder mig om och går in i hallen igen samt stänger dörren bakom mig. Jag har precis kommit fram till trappan när han ringer på igen. Den här gången håller han inne ringklockan och den dånar likt ett brandlarm genom hela huset. Jag vänder tvärt om och går fram till dörren, jag vill inte att ljudet ska väcka Jonte.

Jag öppnar dörren och tar tag i hans arm för att dra in honom i huset. Han snubblar till lite men kommer upp på fötter igen. Jag stänger och låser dörren innan jag så tyst som möjligt tar ner honom till mitt rum. Han kan inte sova någon annanstans, om Jonte hittar honom imorgon kommer han döda honom. Min plan att inte ta med honom in i huset gick käpprätt åt helvete men om jag känner honom rätt så skulle han inte gå härifrån, inte för att jag känner honom. Tydligen.

"Du sover så långt bort från mig som möjligt okej?" säger jag och tittar på honom. Han nickar innan han drar av sig sin tröja och börjar spänna upp skärpet. Jag undviker att titta på honom utan ser istället ner på mig själv, jag har på mig en för stor tröja och inga byxor, som tur är räcker tröjan ner till låren.

Jag lägger mig i sängen, så långt in som möjligt och blundar, det här händer inte. Snälla låt det vara en mardröm. Jag känner hur tårarna svider i ögonen men jag pressar tillbaka dem. Det gör ont att veta att han inte tyckte om mig, att han bara spelade. Visst han sa precis att han var så jävla kär i mig, men en full människa blandat med ett sjukt spel, räknas inte. Jag känner hur sängen tyngs ner och han lägger sig på andra sidan. Tack och lov. Jag kan fortfarande inte sova men jag hör hur hans andning blir tyngre och det är meditativt.

***

Jag vaknar av mitt alarm som går igång klockan sju. Jag sträcker på mig men märker att jag sitter fast. Juste! Helvete! Tim är här, vänta somnade inte jag på andra sidan?! Jag tittar ner på min mage och mycket riktigt ligger hans arm runt mig i ett stenhårt grepp. Jag försöker kravla mig ut ur hans famn för att stänga av det oerhört jobbiga ljudet när han vaknar.

"Hmm?" hörs det bakom mig. "Oj, fuck" säger han innan han tar bort sin arm och jag sträcker mig efter mobilen.

"Förlåt" säger han och ser på mig. "Det var inte meningen att jag skulle komma hit igår" Säger han. Jag bryr mig inte, så länge han drar.

"Det spelar ingen roll" säger jag och ställer mig upp och vänder mig mot honom. Hans hud ser så len ut, jag vill sträcka fram handen och röra vid den men jag hejdar mina tankar.