Dra mig genom helvetet till himlen

kapitel trettiotre

Johanna

"Jag kan inte fatta att jag faktiskt sa ja till det här" stönar jag samtidigt som vi går mot Olivers hus.

"Inte jag heller" säger Tim och flinar lite lätt. Jag räcker ut tungan åt honom och han skrattar lite lätt. "Men jag är glad at du gjorde det" lägger han till och jag mumlar något ohörbart tillbaka. Jag förstår inte riktigt varför han vill ha mig där, speciellt inte med tanke på vad Oliver gjort.

Han sträcker sig efter min hand och jag tar tag i hans, bara känslan av hans hand i min får mig att svindla. Han kramar den lätt och knuffar mig i sidan på ett lekfullt sätt. Ett leende sprider sig över mina läppar och jag kan inte låta bli att älska det.

"Här är det" säger han och vi svänger in på någons - uppenbarligen Olivers - uppfart och sedan går vi upp till ytterdörren. Tim knackar på lite lätt innan han öppnar dörren och går in med mig efter sig. Han släpper min hand för att kunna ta av sig ytterkläderna och jag följer hans exempel. Huset är stort och fint inrett, ett typiskt hus i det här området.

"Oliver!" ropar Tim samtidigt som han går mot trappan som leder ner till vad jag antar är nedervåningen. Jag går efter honom, försiktigt och så osynligt som möjligt. Jag är rädd för att bli trakasserad, jag vet att jag inte borde ha kvar tankarna om att varken Tim eller hans vänner skulle göra något mot mig men det är svårt att bara släppa det faktum att de är mobbare.

Vi kommer ner till ett stort rum med soffor, ett soffbord, en stor TV och ett gigantiskt högtalarsystem. Rummet är typ hälften så stort som hela mitt hus.

"Tja fan" säger Oliver när han ser oss. Han sitter i en av sofforna med mobilen i handen och ett glas i andra.

"Hej, Johan" säger (uppenbarligen) Johan och sträcker fram sin hand till mig. Jag skakar den och säger mitt namn. Jag visste redan vem han är (och han vem jag är) men det känns ändå bra att introducera sig själv ordentligt.

Tim går och sätter sig i den andra soffan och jag sätter mig bredvid honom. "Oscar är sen som vanligt - vill ni ha dricka?" frågar Oliver och Tim nickar. Oliver ser på mig och jag nickar lite lätt.

"Så ska det se ut!" säger han nöjt och går upp till övervåningen för att hämta drickan.

"Så, Johanna, vad för film vill du se ikväll?" frågar Johan och flinar lite elakt, väldigt likt så som Tim brukade flina mot mig. Jag känner mig lite obekväm men enligt Tim är Johan den snälla samt smarta.

"Jag vet inte, det spelar ingen roll" svarar jag och han skrattar.

"Så, action, humor eller skräck?" frågar han, den här gången riktat mot Tim. Han säger någon film som jag aldrig hört talas om och Johan kastar fjärrkontrollen till Tim som fångar den utan att blinka.

"Jag har hört att du ska vara så jävla speciell Johanna - varför är du speciell?" frågar Johan och får en arg blick av Tim. Jag rodnar lite lätt och blir varm innombords. "Jag måste ju få veta varför Tim har en mjuk punkt för dig" lägger han till och rycker på axlarna. Tim ger honom ytterligare en arg blick och den här gången får han även långfingret.

"Jag är inte så speciell" säger jag blygt och han skakar på huvudet.

"Något måste göra dig speciell, någon dold talang? Eller är du riktigt freaky i sä-" börjar han men blir avbruten av Tim som kastar en av soffkuddarna på honom. Johan bara flinar. 

"Jag kan jonglera" säger jag och rycker på axlarna, Johan ser imponerat på mig innan han reser sig och går in till ett av rummen intill. När han kommer ut igen har han tre tennisbollar i handen.