Dra mig genom helvetet till himlen

kapitel fyrtio

Johanna

Ångesten jag vaknar med på lördagsmorgonen skojar man inte bort. Jag vill skrika, gråta och slå någon samtidigt. Tim ligger och sover bredvid mig trots att klockan nästan är elva, och han ser helt utslagen ut. Gårdagen känns så otroligt långt borta samtidigt som den hänger över axeln på mig, alla blandade känslor väller över mig.

Efter några minuters debatterande kring huruvida jag borde väcka honom eller inte bestämmer jag mig för att gå upp utan att väcka honom. Jag drar på mig ett par pyjamasbyxor som jag lämnade här tidigare i veckan och går ut från hans rum.

Väl nere i köket möts jag av Ellinor som äter frukost.

"Godmorgon" säger jag och går fram till skåpet de har sina glas i.

"Godmorgon, sover Tim fortfarande?" frågar hon och jag nickar. Det är egentligen ingen stel stämning mellan oss, det har aldrig varit det. Men idag känns allt fel. "Har det hänt något?" frågar hon efter en stunds tystnad. Jag tar en klunk ur glaset jag precis fyllt med vatten och sväljer hårt.

"Ehm, nej" börjar jag. Borde jag berätta för henne att hennes älskade lillebror var en idiot igår? "Vi var inte helt överens bara" mumlar jag. Jag vet inte hur mycket Tim vill att jag berättar för henne, det här kanske är alldeles för privat? Fast han har sagt att hans och Ellinors relation är speciell - inte som den han har med resten av familjen.

"Han är inte alltid lätt att komma överens med" suckar hon och tar en klunk av sitt kaffe. "Vad hände? Du kan berätta vet du, annars kommer jag fråga honom ändå" säger hon och rycker på axlarna.

"Han kunde inte bete sig, han blev arg och irriterad och det kändes som att jag inte betydde ett skit för honom" säger jag desperat och hon nickar förstående. "Och där satt jag i hans rum och tänkte att jag älskar honom, medan han går runt och slår folk! Och när han kommer hit så tittar han på mig med den där iskalla blicken" fortsätter jag och kämpar mot tårarna. "Han lovade att han inte skulle bli full, det kändes inte som rätt kväll för alkohol" mumlar jag.

"Han är komplicerad Johanna, det är ingen lätt människa du blivit kär i" säger hon och jag skrattar lite lätt, verkligen inte. "Tim och alkohol kan slå snett när han har mycket i hjärnan, och igår tror jag att han hade det. Det är ingen ursäkt, men det är en anledning" fortsätter hon och jag beundrar hennes förmåga att se på saker, och formulera dem.

"Ja, men ändå, det var hemskt" säger jag och hon nickar igen.

"Var tydlig med honom bara, han kommer be om förlåtelse och skämmas över detta länge, tro mig" Ellinor ler mot mig och jag nickar. "Han är ett as ibland och måste du markera"

Vi fortsätter prata om Tim och allt han gått igenom och det känns skönt. Ellinor är verkligen en klippa, jag hade älskat att ha henne som storasyster. Hon berättar att han antaligen har ångest och stressar inför att träffa Kens föräldrar, de ser honom som sitt barnbarn och han kan inte släppa in dem i sitt liv. Hon säger att han egenligen tycker om dem, men hela grejen med att det är just Kens föräldrar förstör det.

När konverationen snurrat iväg på annat hör vi hur Tim kommer ner för trappan och in i köket. Iklädd en svart tjocktröja och ett par mjukisbyxor står han nu framför mig och sin syster. Hans ögon är oroliga och hela han skriker av ångest.

"Johanna, får jag prata med dig?" mumlar han och jag nickar. Ellinor förstår hinten om att hon ska gå, så hon reser sig från stolen och ställer tallriken och glaset i diskmaskinen.

"Jag ska iväg och jobba snart, men vi ses kanske imorgon i alla fall?" säger hon och ser på mig, jag nickar som svar. Sedan vänder hon sig mot Tim och utan att säga något så nickar han också. Hon behöver inte ens använda ord för att förmedla sina tankar till honom, det är nästan läskigt.