Dra mig genom helvetet till himlen

kapitel tre

Johanna

När jag kommer till skolan på tisdagsmorgonen inser jag att mitt klädval inte var det bästa, jag har bara en t-shirt och jeans på mig och det är flera minusgrader ute, skolan är inte heller mycket varmare än 18 tappra grader Celsius. En temperatur som utomhus är relativt varmt men inomhus är på tok för kallt.

Idag ska vi arbeta vidare med grupparbetena under två timmar på förmiddagen och sedan ska alla grupper samlas i aulan och se en dokumentär om hur sömn påverkar tonåringars psyke. Det som är bra är att vi i alla fall har halvdag och slutar efter lunch, eller innan för de som inte vill äta skolans mat.

När jag kliver in i klassrummet inser jag till min förvåning att Tim sitter på samma stol som han gjorde igår och inte bredvid sina vänner, förmodligen är han på dåligt humör idag eftersom han inte ens vill vara med dem. Hans blick är fast i mobilen och återigen vill jag inte ens veta vad han gör. Jag lägger mina grejer på bänken och sätter mig på stolen bredvid. Han ser inte upp på mig eller säger ett ord och jag blir irriterad, han borde säga hej. Hur dåligt uppfostrad är han egentligen?

Jag öppnar datorn och går in på dokumentet för att kunna skriva, vi ska skriva korta texter och sedan göra en plansch med bilder och fakta. Jag börjar skriva lite men jag kan inte släppa vilken färg planschen borde vara i, vit kanske? Fast då kommer man se tydligt om den blir smutsig. Blå eller orange då? Orange är faktiskt min favoritfärg. Jag reser mig upp och går bort till bordet som är fullt med olika pancher och tar en blå och en orange och går tillbaka till bänken. Jag lägger båda planscherna på bordet och börjar diskutera tyst med mig själv om vilken som är bäst. Den blåa färgen nästintill lyser och jag tycker verkligen om den men risken är att många andra också tar den, den orangea däremot kommer nog inte så många ta men den är nästan lite grå i färgen.

"Bara ta den blå och sluta bete dig som en liten bitch" fräser Tim utan att titta upp från sin mobil och helt plötsligt är beslutet taget. Vår plansch ska vara orange.

Därefter bestämmer jag mig för att fortsätta skriva fakta i dokumentet men inser ganska fort att jag inte kan lika mycket som jag inbillat mig. Jag börjar söka runt på google för att se om det finns någon dokumentär som jag kan titta på och när jag väl hittar en vägrar den starta. Jag laddar om sidan flera gånger men det fungerar inte. Jag suckar och försöker igen utan framgång.

"Men ughh" mumlar jag tyst i frustration. Jag trycker på 'ladda om sidan' ytterligare en gång men inget händer. Tim släcker ner sin mobil och lägger ner den i fickan, sträcker på sig och drar min dator till sig utan att säga ett ord. Ursäkta?

Jag är orolig att han ska göra något elakt, typ radera allt jag skrivit, men han börjar greja med hemsidan med den dumma dokumentären och tillslut lyckas han få filmen att spelas upp.

"Var det så jävla svårt eller? Jag tål inte idioter som inte fattar ett skit" fräser han tyst till mig. Hur kan han anse att jag är idioten här?

"Inte jag heller" säger jag provocerande, det var inte meningen att han skulle höra det egentligen men nu gjorde han det.

"Det är inte jag som inte kan använda en fucking dator" säger han irriterat men samtidigt lugnt. Jag blir genast osäker, han kan göra hur mycket elaka saker som helst mot mig, och jag vill absolut inte bli han och hans kompisars nya mobboffer. Jag väljer att svälja alla mina svar och se på dokumentären istället.

Han ler triumferande och till min förvåning tar han inte fram mobilen igen utan tittar på dokumentären och när lektionen är slut har han knappt släppt blicken från skärmen.

När de två timmarna är över plockar jag ihop mina grejer och beger mig bort till mitt skåp igen. Väl där möter jag Adrian och Emelie, de diskuterar någon film som jag inte sätt.