Dra mig genom helvetet till himlen

kapitel tjugo

Tim

"Tim? Kan du fucking hjälpa till eller?" stönar Oliver frustrerat. "Jag kan ingenting om den här jävla upplysningstiden eller vad fan de nu heter!"

"Håll käften och läs i boken då" svär jag åt honom, att han tror att jag ska hjälpa honom är bara komiskt egentligen - jag kan inte heller någonting. "Ser det ut som att jag kan något?"

"Jag vet inte" mumlar han irriterat och börjar läsa i historiaboken igen. Vi håller på och läser om upplysningstiden och jag vet inte när det skedde eller vad som hände - allt är ett stort jävla frågetecken. Jag och Oliver ska skriva en inlämning om det här som skulle varit inne igår men eftersom vi båda är oambitiösa samt idioter så har vi såklart inte börjat.

"Okej, vi måste bara lämna in något" säger jag och han nickar och drar åt sig datorn. "Jag skriver" säger jag och tar datorn från honom. Jag har sett hans stavning och tro mig - det är inget jag vill se igen.

"Upplysningstiden... Tiden då..." börjar han och jag suckar. Hur fan hamnade jag här? Varför valde jag Oliver som grupp? Jag kunde välja precis vem jag ville i hela klassen men ändå valde jag den person som är ännu mer efterbliven än jag själv.

"Ta fram bokhelvetet" säger jag och han gör som jag säger. Jag börjar skriva ner allt som står i boken - men jag kastar om orden lite så att det inte är lika uppenbart att jag kopierar en text. Vi jobbar med texten i säkert 45 minuter innan vi kommer upp i rätt antal ord och vid den tidpunkten är lektionen redan slut.

"Killar, ni måste gå nu. Jag ska låsa" säger läraren och suckar. Jag förstår att hon är irriterad - vi gör en försenad historiauppgift på hennes mattelektion - men vad fan? Vi är kvar under hela lektionen och dröjer oss kvar.

"Borde du inte vara glad att vi inte rusar ut ur klassrummet?" frågar Oliver och flinar.

"Jag blir glad när ni börjar anstränga er så att jag slipper sätta F på er båda" säger hon surt innan hon går därifrån.

"1000kr på att hon läcker blod den här veckan" säger Oliver och jag skrattar lite lätt. Vi slänger in grejerna i skåpen innan vi går ut i huvudkorridoren och bort mot matsalen. Det är i princip folktomt i alla korridorer eftersom vi har tidig lunch idag.

"Kom" säger Oliver och byter rikting. Jag suckar men följer efter honom - han har alltid massa jävla idéer och jag svär att hälften av de suger. "Hej Emil" säger han när vi stannat. Jag ser upp och ser Emelie stå ensam vid sitt skåp. Hon svarar inte utan fortsätter ta fram böcker ur skåpet.

"Hallå, är du döv nu också? Varför är inte lilla nörd-Emil på lektionen? Var det REA på killarnas barnavdelning?" säger Oliver och flinar elakt. Jag säger inget men jag står kvar - han tröttar snart och då kan vi gå och äta.

"Lägg av" säger Emelie och Oliver skrattar.

"Lägg av? Oj! Förlåt, då slutar jag" skrattar han och håller upp händerna. "Du verkar inte ha förstått det här, jag slutar inte säga vad jag tycker. Borde inte du veta att vi har åsikts- och yttrycksfrihet i Sverige?" säger han och tar ett kliv närmre henne. "Och jag tycker att du är ful, äcklig och..."

"Håll käften Oliver, du som har så bra koll på rättigheterna borde veta att man inte får kränka någon heller" säger en röst jag känner igen. Genast vänder jag blicken upp mot Johanna som kommit ut ur salen bredvid. Hon ser uttråkat på först Oliver och sedan mig.

"Oj! Här har vi någon som fått luft. Akta så du inte flyger iväg" säger Oliver och flinar elakt. "Emil, Emil, Emil... Hur känns det att någon annan måste stå upp för dig?" säger han och vänder sin blick mot Emelie igen. Min blick är fast på Johanna, hennes hår väller ner över hennes axlar och hon har en thight tröja som framhäver hennes former. Hon är överdrivet sexig.