Dra mig genom helvetet till himlen

kapitel fyra

Johanna

På onsdagsmorgonen kommer Tim en kvart sent till lektionen och slår sig ner bredvid mig, han säger inget men idag tittar han på mig och halvt nickar ett litet hej i alla fall, inte ett trevligt sätt att säga hej på men det är framsteg. Inte för att jag kommer hänga med honom efter att helvetesveckan är över så det spelar ingen roll om han säger hej eller inte.

Jag börjar leta efter dokumentären vi började se på igår och när jag väl hittar den vägrar den starta igen. Jag svär tyst för mig själv igen och trycker på symbolen som visar att man ska ladda om sidan.

"Du är fan sämst" mumlar Tim och nästintill rycker datorn ifrån mig, jag ser på honom och förväntar mig att se ett leende på hans läppar som att han skämtar - som en normal människa - men allt jag ser är ett känslokallt ansikte utan tendens till ett leende. Samtidigt som Tim söker efter filmen kommer en lärare fram till oss för att se hur det går.

"Så, hur går det här egentligen?" frågar han och ser oroligt på vår tomma plansch.

"Det går bra, vi ska se klart på dokumentären" svarar jag och hänvisar till den gamla och tröga datorn framför Tim.

"Ja, okej. Bra! Men ni är den enda gruppen som inte har börjat skriva än och ja, imorgon kommer ni inte få mer än någon timme kanske eftersom ni ska ha föreläsningar hela dagen och på fredag är det bara småfix som kan hinnas med" säger han och tittar allvarligt på oss.

"Ja, jo men klockan är ju bara nio, vi kan ju skriva idag?" säger jag och ser lagom utmanande på läraren.

"Jadå! Såklart ni kan! Men bara så att ni vet så måste det göras klart, det är obligatoriskt och det kommer gå på era svenskabetyg!" säger han och ser överlägset på oss. Jag suckar och Tim klickar igång den dåliga dokumentären.

"Hur ska vi göra då? Jag antar att du vill få bra betyg på den här skiten?" säger Tim och ser på mig med en arg blick. Jag blir genast obekväm och vänder bort blicken, hans ögon är fulla av hat och aggression som han inte skulle tveka en sekund att använda mot mig. Jag är förvånad över att han ens pratar med mig idag, han verkar vara på hyfsat bra humör. Eller så bra humör jag någonsin sett Tim Karlsson ha.

"Klart jag vill men det går ju inte så bra just nu" suckar jag försiktigt, livrädd för att trigga honom. "Jag trodde inte den skulle betygsättas" lägger jag till.

"Vi kan göra klart den hemma hos mig efter skolan" säger han och ser på mig utan att visa någon känsla alls. "Min familj är inte hemma" säger han och tittar på mig och för ett ögonblick tror jag att han försöker lura mig. Att hans äckliga vänner står och filmar oss och väntar på att jag ska tro att jag är välkommen hem till honom, tanken får det att snurra i huvudet på mig och jag vill sätta mig ner trots det faktum att jag redan sitter ner.

"Hallå? Om du vill ha ett betyg på den skiten måste du göra den också?" säger han och ser irriterat på mig.

"Ja, okej" säger jag och håller tummarna för att inte ett gäng killar ska hoppa fram någonstans och skrika 'PRANK' och göra mig till åtlöje. Men inga killar hoppar fram, inte ett ljud kommer mer än Tims mumlande till svar. Det var inget skämt? Hittills.

Han klickar igång dokumentären och lutar sig tillbaka, fiskar upp mobilen och börjar göra vad han nu än gör på den. Jag försöker koncentrera mig på att förstå dokumentären eftersom det sista jag vill är att behöva se om den.

Mina ögonlock hotar med att slutas och jag måste tvinga mig själv att hålla mig vaken och fokusera, Tim har inte tittat mer än några sekunder hittills och mitt hopp om att han vill hjälpa till är i princip helt borta. Jag vet att han är arg på mig för att jag vill göra klart arbetet men det var hans ide att göra det hemma hos honom, jag hade lika gärna kunnat göra det själv.