kapitel trettiosex

459 9 6
                                    

Johanna

När jag vaknar på onsdagen tar det några minuter innan jag kopplar ihop hjärnan med verkligheten - jag är hemma hos Sophie, i hennes säng. Jag sätter mig upp och ser mig omkring, och mycket riktigt ligger Sophie bredvid mig. 

Jag kliver ur sängen och beger mig ner till TV-rummet igen för att se om Tim har vaknat. Sakta öppnar jag dörren och ser honom, han sover fortfarande. Jag smyger fram till honom och sätter mig bredvid honom och stryker hans hår. 

"Godmorgon" mumlar jag och jag ser hur hans ögonfransar fladdrar lite. "Du är hos Sophie, du somnade" 

"Okej, kan vi gå?" frågar han lätt irriterat och jag skrattar lite lätt. "Jag hatar att sova hos andra. Så länge det inte är hos dig"

"Ja, men vi måste säga till Sophie" svarar jag och han nickar. Tillsammans går vi ut från TV-rummet och in till badrummet, vi båda stänker lite vatten i ansiktet och fixar håret lite snabbt innan vi går upp till Sophie. 

"Godmorgon, jag började precis undra om ni hade gått" säger hon när jag öppnar dörren. 

"Nejdå, inte utan att säga hejdå" försäkrar jag henne och drar in henne i en kram. 

"Ska ni gå redan?" frågar hon och jag nickar. "Jag ska vara med en kompis och Tim ska till Jönköping ikväll" 

"Ugh, den nödvändiga fest-resan" säger hon och jag skrattar. "Säg åt honom att inte hamna i bårk bara" jag ger henne en frågande blick och hon fortsätter. "Varje gång de kommer hem har minst en av de varit i bråk" förklarar hon och jag suckar. 

Vi säger hejdå på riktigt och Tim och jag lämnar Sophies hus. Eftersom Tim bor närmast går vi hem till honom. 

"Sophie sa att det ofta blir bråk när ni åker iväg" säger jag försiktigt och Tim suckar, men nickar. "Snälla, jag vill inte att du kommer hem och är, jag vet inte, slagen eller något" lägger jag till och han tar min hand. 

"Jag kommer inte komma hem helt sönderslagen" säger han bestämt och jag nickar. 

"Men jag vill inte att du kommer hem det minsta slagen" han kramar om min hand men säger inget - han kan uppenbarligen inte lova det. 

När vi kommer in till hans hus möts vi av Ellinor som står i hallen. 

"Hej, var har ni varit?" frågar hon och ger oss ett litet leende. 

"Vi somnade hos Sophie" svarar jag och hon nickar. 

"Är det ikväll du ska iväg?" frågar hon och vänder sig mot Tim, han nickar. "Gör inget dumt"

Vi går upp till hans rum och jag sätter mig på sängen samtidigt som han börjar packa en väska. Han förklarar att han antagligen inte kommer sova så mycket ändå, men att det kan vara skönt att ha ett ombyte. 

Jag fokuserar inte på så mycket av det han säger, jag ska träffa Adrian idag och berätta om Tim. Sedan på kvällen ska vi hem till Emelie och fira henne, och jag är nervös. Jag vet inte hur Adrian kommer att reagera, kommer han berätta för Emelie? 

"Hallå? Jorden anropar Johanna?" säger Tim och jag tittar upp. Hans blå ögon möter mina och han ler lite lätt mot mig. "Vad är det?"

"Jag ska träffa Adrian idag, och jag tänkte berätta om... Oss" mumlar jag och han nickar och sätter sig på huk framför mig.

"Det kommer gå bra, om han verkligen är din bästa vän kommer han förstå" säger han och lägger sina händer på mina lår. Jag nickar sakta och han lutar sig mot mig och kysser mig varsamt. 

Dra mig genom helvetet till himlenWhere stories live. Discover now