Dra mig genom helvetet till himlen

kapitel femton

Tim

Torsdagssmorgonen efter vår senaste kyss börjar för min del klockan nio, för alla andra som väljer att komma i tid, klockan sju. För alla tjejer som ska sminka sig en timme, klockan sex.

Jag har inte träffat Johanna någonting efter måndags utan vi har bara smsat lite, vilket beror på att jag inte har varit i skolan. Vi har haft en massor av onödiga lektioner där vi bara skulle se på film eller räkna matte på egen hand - vilket jag ändå inte gör så då bestämde jag mig för att ta ledigt. Istället har jag spenderat tiden med Alfred och Sebastian - mina bästa vänner (det låter jävligt töntigt men det är sant). Båda är 18 år och går fordonslinjen på en annan skola så jag träffar dem tyvärr inte lika ofta som jag träffar kompisarna i min klass. Alfred och Sebastian känner mig dock mycket bättre än Oliver och dem, helt ärligt vet jag inte om de i min klass känner mig alls.

Jag berättade för Afred och Sebastian att jag kysst Johanna och att det var de bästa kyssarna jag haft - någonsin. Båda mjukis-förklarade mig men tyckte att de verkade härligt. De båda är precis som mig, jävligt tuffa men vi alla tre har en svag sida för varandra.

Jag drar på min en svart tjocktröja och ett par blå jeans, en ganska vardaglig klädsel för min del. På huvudet har jag en keps eftersom jag inte orkar fixa håret idag - något jag nästan aldrig gör.

Jag tänker på gårdagens fest (ja, jag festade på en onsdag. Låt mig), jag hängde mest med mina kompisar. Ganska ovanligt för min del, jag brukar oftast vara med någon tjej (inte för att jag inte var det men ändå). Det blev tyvärr inte mer än lite strul eftersom att jag kunde inte sluta jämföra henne med Johanna, hennes läppar smakade inte likadant, hennes kurvor var inte densamma och framförallt: hon gav mig inte samma känsla av lust och vilja.

Jag suckar och går ner i hallen där jag möts av Robin. Om det är något som alltid får mig på bra humör är det han. Jag sätter mig ner och kliar honom på magen samtidigt som han rullar runt. Festar och super på kvällarna, gosar och klappar sin hund på dagarna. Tim Karlsson mina damer och herrar!

"Godmorgon" mumlar Ellinor från köket och jag reser mig upp från golvet och går in till henne.

"Morgon" mumlar jag tillbaka och öppar kylen för att ta fram smöet och osten. "Är Nils hemma?"

"Jag tror att han är på sitt rum" säger hon och ser på mig. "Har du nagellack?" frågar hon sedan och jag ser ner på min naglar.

"Ja, det går fan inte bort" säger jag och tar fram brödet. "Jag skrubbade som fan i duschen både måndag och tisdag." Ellinor bryter ut i skratt och jag vänder mig om mot henne och ser irriterat på henne.

"Du måste ju använda nagellacksborttaging" skrattar hon fram och jag fortsätter se på henne med en frågande blick. Vad fan är nagellacksbortagning? Eller jag fattar ju att det ska ta bort nagellacket - jag är inte helt efterbliven - men varför behövs något speciellt jävla medel för det?

"Har vi något sånt där medel då?" frågar jag och Ellinor nickar.

"Jag tror att mamma har det i sitt badrum" svarar hon och jag nickar. Jag lämnar mackan på bordet och går upp till mamma och Kens enorma rum. Jag går in i det kliniskt rena badrummet och öppnar översta lådan under handfatet.

Jag läser på varenda jävla etikett innan jag hittar den. En genomskinlig vätska - precis som vatten - flyter innuti plastflaskan. Jag skruvar av locket och luktar på den.

"Fuck va starkt" utbrister jag och för bort flaskan från näsan. "Vad fan är detta?" mumlar jag för mig själv. Ska jag ha det här på mina fingrar? Är det säkert? De kommer ju för fan fräta bort! Jag häller en droppe på pekfingernageln och gnuggar lite med andra pekfingret men det enda som händer är att jag får nagellack utanför nageln.

Jag häller några droppar på långfingernageln men hinner inte börja skrubba innan det svider som in i helvete.

"Aj för helvete!" skriker jag och inser att vätskan har kommit in i ett litet sår bredvid min nagel. Fuck vad ont de gör.

"Vad håller du på med?" frågar Nils som nu kommit in i badrummet. "Har du nagellack?"

"Ja det ser du väl för fan! Är du blind eller?" säger jag ur ren frustration. Nils bara skrattar. "Har inte du någon lektion att vara på eller?" fräser jag och han slutar skratta.

"Nope, jag börjar klockan ett" säger han och öppnar badrummskåpet bredvid spegeln. "Här" säger han och ger mig ett gäng bomullspads. Jag ser förvirrat på honom. "Häll nagellacksborttagningen på en sån och gnugga bort nagellacket."

Utan att svara gör jag som han säger och det fungerar. Jag mumlar ett tack till honom och han lämnar badrummet.

***

När jag kommer till skolan möts jag av olika blickar, det är vardag för mig. Alla blickar säger att de hatar mig samtidigt som de är rädda för mig. Jag är inte den som mobbar eller är elak egentligen. Jag bara tiger eller skrattar i bakgrunden, kanske fyller i med något ord här och där, att jag ligger runt med olika tjejer varje helg, är en annan femma.

Kanske att jag ska försöka ligga med Johanna, eller ja, det var planen men kanske att jag verkligen ska försöka? Fast hon är så annorlunda mot de andra. Jag tror först och främst inte att hon tycker om mig, alls egentligen, varför skulle hon? För det andra så tror jag verkligen inte att hon någonsin skulle vilja ligga med mig, ligga med skolans fuckboy. Fast jag ligger inte med någon från skolan, absolut inte. Engångsligg går ut på att man aldrig ska träffa varandra igen. Man är kåt, man hittar någon som är lika kåt, man ligger och sedan tackar man och går vidare.

Enkelt.

Jag tänker på henne igen, hennes vackra leende som bara finns där och värmen som sprids inom mig när jag ser det. Aldrig i hela mitt liv känner jag mig så lycklig som när jag är runt henne, det är en konstig känsla och jag vet inte hur jag ska tolka den. Jag blir lugn, jättelugn och det är konstigt. Enda gången jag bli lugn är när jag antingen röker, tar droger (vilket inte händer allt för ofta, ta det lugnt) eller dricker för mycket alkohol.

Jag kommer fram till mitt skåp men inser snart att ingen annan är där, min klass har lektion och jag vet inte ens vilken. Jag suckar, jag kommer fan inte ens kunna läsa vidare efter gymnasiet om jag inte börjar anstränga mig - helst igår. Att jag ens kom in på samhällslinjen var ett under.

Jag kommer inte få någon framtid eftersom mina betyg suger och alla på skolan halvt hatar mig. Inklusive lärarna. Då dyker hon upp i mitt huvud igen, varför? VARFÖR? Jag förstår inte varför jag inte kan släppa henne? Det är inte som att jag tänker på andra tjejer hela jävla tiden? Hennes röst är mjuk, lika mjuk som hennes läppar och hennes leende är lyckligt. Allt jag vill är att krama henne, det känns bra samtidigt som jag inte vet varför. Aldrig i hela mitt liv har jag längtat efter en kram, speciellt inte av någon annan än Ellinor.

Det känns så bra att vara runt henne, det får all annan skit i livet att försvinna. Inte för att mitt liv är överdrivet svårt, lite aggressionsproblem, en släng ADHD och tankar som inte går att kontrollera.

Jag vill ha en cigg, nu, men de tog slut i lördags och tack vare Sveriges lag om 18 årsgräns, måste jag träffa min lilla langare. Även känd som Alfred. Jag undrar vem som är Johannas bästa vän? Emelie? Eller Adrian? HELVETE! Jag tänker på henne igen.

Jag slår förbannat till skåpet med knytnäven. Jag vill inte tänka på henne, jag vill inte bry mig om någon. Jag bryr mig inte om någon mer än Ellinor. Robin också men det är en annan sak.

Det borde komma en lärare när som helst och skälla ut mig och ta mig till rektorn (som - suprice - inte heller gillar mig). Men istället för att en lärare dyker upp öppnas dörren till toaletten, toaletten som ligger fem meter från min nuvarande position. Fan. Någon elev har hört mig, eller hört skåpet. Hört min knytnäve träffa skåpet upprepade gånger. Jag suckar och sparkar skåpet en gång till.

"Tim?" frågar hon. Fan. Denna elev som var på toaletten var inte vilken elev som helst. Såklart ska det vara Johanna.

♛   ♛   ♛

Ett lite kortare kapitel, resterande delen är ur Johannas perspektiv hihi. Rösta gärna och kommentera era åsikter! Vem är din favoritkaraktär?

Puss på er!