In Love With The Player

kapitel 3

Efter skolan tog jag på mig overallen och gick till ett klassrum för att städa.

Jag gick in i kemisalen och började sopa.
Utan att jag märke det smög Matt in i salen.
Jag kände något gå på min axel.
Och så lättskrämd som jag är och den spindelfobin jag här, skriker jag som en treåring.

Matt börjar skratta och jag känner hur varm jag blir om kinderna.
Jag blänger ilsket på honom innan jag fortsätter att städa.
"Bli inte så sur" säger han med tillgjord bebis röst. "Jag trodde du ville ha tillbaka din kamera" mumlade han
"Ja det vill jag!" sa jag irriterat

Jag kommer försent till min träning tänker jag.
Det är första träningen i denna staden.
Och jag kommer försent.
Jag går på karate.

"Är inte Sam ett kill namn?" fråga Matt.
"Båda" muttrade jag "Jag heter igentligen Samantha,men jag gillar inte och bli kallad det" säger jag sedan.
"Varför inte?"
"som om du bryr dig"

När vi var färdiga skyndade jag mig hem för att sen skynda mig till karaten.

När jag var framme gick jag till omklädningsrummet.
Jag bytte snabbt om till dräkten och tog på mig bältet.

Jag har tränat karate sen jag var nio.
Jag gick ut till tränings lokalen och det första jag såg när jag kom in var Matt som stod och snackade med en tjej.

Mitt leende försvann från mina läppar.
Jag kommer aldrig ifrån honom.
När han fick syn på mig spred sig ett flin på hans läppar.
Träningen började om fem minuter, till min förvåning så var jag tidig.

När träningen var slut gick jag till omklädningsrummet för att duscha och byta om.

Jag gick hem i det kalla vädret.
Jag kände att jag började lite smått att hacka tänder.
Jag såg i ögonvrån att någon gick bredvid mig.
Jag grepps av panik, personen hade svarta kläder och en svart luva.

"Hej Sam" sa personen
Hur visste personen vad jag heter.
"Hej......" Jag kollade på honom för att se vem det var.
"Matt" avslutad jag.
"Var ska du?" frågade han med ett flin på läpparna
"Vad tror du, använd hjärnan, Nej visst du har ingen"
Han hånlog mot mig.
"Så Samantha" började han.
"kalla mig inte det" avbröt jag honom "Varför inte?" frågade han oskyldigt.
"Det vet du" svarade jag och ökade takten men han kom snabbt ikapp mig.

En tystnad spred sig över oss, vilket var skönt för jag orkar inte lyssna på honom.
När vi kom in på kvarteret märke jag att alla villor såg typ likadana ut.
Jag gick fram till mitt hus och försökte sätta in nycklen, men det gick inte.
Jag hörde hur Matt harklade sig bakom mig.
Jag vände mig om
"Vad?" sa jag irriterat.
"Det där är mitt hus" säger han.
Jag känner hur kinderna blir varma och jag börja rodna.
"D-det... Visste...J-jag väl" stammade jag innan jag gick nerför trappan och över till mitt hus.
Jag hörde hur Matt skrattade bakom mig.
Gud vad pinsamt

Nästa dag vaknade jag av att min mobil ringde.
"Hej" sa jag och försökte låta pigg men Misslyckades.
"Hej Sam, det är Hannah"
"Åh hej"
"Du jag undrar om du skulle vilja ha kolla på film fredag kväll?" sa hon glatt.
Utan att tänka svarade jag ja och gick och bytte om.

När jag kom till skolan möttes jag av Hannah hennes leende var inte på topp.
" Vad är de?" frågade jag oroligt.
"Inget vi tar det sen" sa hon
Vi gick Tillsammans till nästa lektion.

"Ni är sena" röt Mr.Williams.
Jag svarade inte utan Bara satte mig på den ända lediga platsen.

"Ni ska jobba på två och två denna lektionen" sa han "ni ska gå igenom alla verb grundligt och genomföra övningarna som står på detta papper"
Sa han och höll upp ett vitt papper med massor av text
Jag Hoppas jag hamnar med Hannah.

"Cleo och Oskar, Maya och Tom"
Man märker att han har parat ihop oss tjej och kille
"Kim och Alex, Sam och Matt"
Va?!?!? Va?!?!? Nej jag tänker inte vara med Matt nej nej nej!!

"Ni kan sätta er med er partner"
Sa Mr.Williams
Jag gick motvilligt fram till Matt.
Nej nej nej
Jag satte mig försiktigt bredvid honom.
"Hej" mumlade jag
"Tja" sa han.

Vi började arbeta, Cleo och Oskar satte sig på bänken bredvid oss.
"Hej Matt" viskade Cleo
"Tja Cleo" sa han och de började prata.
Jag kände mig väldigt irriterad på Matt för att han inte hjälpte till. Och med jämna mellanrum fick jag
Bitch-blickar av Cleo.

Efter en kvart fick jag nog.
"Tänker du hjälpa till eller?!?" frågade jag med irriterad röst.
Men han svarade inte mig.
"Hallå är du döv eller?" frågade jag och reste mig upp.
"Du är ju dum i huvudet" skrattade Cleo
"Ursäkta" fick jag ur mig.
"Han kan inte hjälpa att han har vänner och inte du" fortsatte hon skrattande.
Jag bara hånlog mot henne och gick därifrån, ut från klassrummet.