In Love With The Player

kapitel 18

Jag gick fram och tillbaka på skolgården.
Ska jag gå in i skolan?
Jag har typ missat halva årets undervisning känns det som.
Jag kommer ligga efter och om gud är på min sida kanske jag blir färdig om två år.

Jag tog modet och gick in genom ingången till skolan.

Jag inbillade mig säkert men det kändes som allas blickar riktades mot mig.
Jag hade satt på mig ett par svarta jeans och en vinröd stickad tröja.
Mitt bruna hår var utsläppt.
Jag försökte att inte dra till mig uppmärksamhet men just nu känner jag alls blickar bränna i nacken.

Jag öppnade mitt skåp och tog ut mina engelska böcker.
Jag älskar engelska, en av mina största drömmar skulle vara att åka till typ Hollywood.
Tyvärr kommer det aldrig hända för att mamma la typ alla sina pengar på det där huset.
Så ifall jag skulle vilja åka dit, skulle jag behöva betala själv vilket jag aldrig skulle ha råd med.

Jag gick mot klassrummet.
Min engelska lärare var väldigt sträng så det gällde att man var i tid.
Därför satt jag där 5 minuter innan vi började.
Det var bara två till elever som tänkte som jag, resten tänkte väl komma i sista minuten som vanligt.

Vilket de gjorde.
En efter en kom in i klassrummet när det bara var cirka en minut tills lektionen började.
Matt gick in i klassrummet med några kompisar efter sig.
Han skrattade och så faktiskt ganska glad ut.
Ett riktigt leende på läpparna, Det var längesen jag såg det.
Han fick syn på mig.
"Hej" mumlade han, fortfarande med leendet man skulle kunna dö för.
Han gick några steg närmare mig och satte sig på stolen bredvid mig.
"Kul att du kom" Han kollade Fram mot läraren.
"Detsamma" log jag.

Lektionen rullade på i samma långsama takt som vanligt.
Engelska brukade gå super snabbt men inte idag.
Ibland undrar jag ifall någon stannat klockan för att skämta.
För sekunder visaren rör sig knappt.

"Vill du göra något efter skolan?" Jag hade skyndat mig ut ur klassrummet men Matt hade hunnit ikapp mig.
"Okej" svarade jag enkelt.
Hans fråga var inte det jag förväntade mig men det gjorde mig hundra gånger så glad.
Men jag spelade cool som alltid när jag umgicks med honom.
Eller nästan alltid iallafall.

När vi äntligen skulle Äta lunch satte jag mig som vanligt bredvid Hannah.
Vanligt är kanske fel ord med tanke på att jag inte varit här på över en månad.
Hon blängde surt på mig.
"Var har du varit!" väste hon argt mot mig.
"Förlåt, det har varit komplicerat" Jag kollade ledset på henne. "Kan du förlåt mig?"
Hon kollade ner i knäet innan hon svarade.
"Varför kom du tillbaka?" frågade hon.

Ja varför kom jag tillbaka?
Matt pratade med mig.
Han var den som fick mig att komma tillbaka, men han var också den som fick mig att inte komma från första början.
Det var inte hans fel, det var bara han som var anledningen.
"Jag har tänkt klart"delvis sant, delvis lögn.
Hon bara ryckte på axlarna i en obrydd gest.
"Okej, för att fira att du tagit initiativet att komma tillbaka ska vi ses efter skolan?" Hennes ansikte sken upp i ett glatt leende.
Jag kollade besvärat på henne.
"Tyvärr jag är upptagen efter skolan"
Hennes leende försvann från läpparna.
"Vad ska du göra som är så viktigt?" Hon la armarna i kors över bröstet och kollade besviket på mig.
"Matt frågade ifall vi skulle ses" Hennes leende kom tillbaka och hon brast ut i ett pip.
"Iiiiiiii vad ska ni göra?"frågade hon upphettsat.
En rodnad spred sig över mina kinder och jag började peta med skeden i tomatsoppan.
"Jag vet inte" Jag försökte låta likgiltig men misslyckades.
Hannah fnös tillgjort åt mig.
"Vad vill du göra då?" frågade hon nyfiket.
Jag funderade en stund.
"Kanske se någon film?" ska jag vara ärlig har jag ingen aning om vad vi ska göra.

Nytt kapitel.
00.36 är klockan nu så det är sent men jaja bättre sent än aldrig
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜 💜