In Love With The Player

kapitel 14

Sam's perspektiv

Jag skulle börja med köket.
Där skulle de göra bål och några typer av snacks.
Att städa där var äckligt, ingen belöning precis.
Matt skulle hjälpa till med dekorationerna så jag slapp träffa honom iallafall.
Att skrubba rent en köksbänk var inte något jag var expert på direkt.
Inte heller att diska, damsuga.
Wow jag kommer verkligen inte kunna flytta hemifrån.
"Sam, följ med här" sa mannen som tidigare pratade.
Jag följde lydigt efter honom.
"Du kan hjälpa till och plocka undan stolarna i matsalen så de kan börja dekorera senare" Va nej nej det går jag inte med på.
"Kan jag inte hjälpa till med något annat" bedjade jag.
"Sam säg inte emot" sa han och gick.
Jag gav ifrån mig en suck.
Jag var så dålig att inte ens köket ville ha mig.

Jag gick sakta mot salen där man vanligtvis sitter och äter men som nu skulle bli en balsal.
Det var näst intill omöjligt att komma fram genom den stora folkmassan som sprang fram och tillbaka med papper här och där.
"Kom med mig" viskade Matt mjukt och tog försiktigt tag om min hand.
En stöt skickades genom hela min kropp, Den var elektrisk.
Det betyder säker inget för honom, intalade jag mig själv.
Det var första gången han tog min hand och det inte var av skådespeleri.

Han drog med mig till några höga bord som vi tydligen skulle flytta in i köket för de inte behövde så mycket plats för att göra bål med mera.

Jag tog tag i bordsskivan och lyfte upp bordet med Matt på andra sidan.
Att jag var stark hade jag fått förklarat för mig många gånger men Matt, herregud, han lyfte upp bordet som om det vägde ett kilo.
"Oj" mumlade jag, just nu hoppas jag att han inte hörde mig men såklart hörde han mitt dumma mummel.
"Vad?" Han kollade roat på mig.
"Du är inte svag" konstaterade jag och kollade generat ner i golvet.
"Man tackar" skrattade han.

Matt's perspektiv

Jag vet att jag inte borde känna såhär för Sam.
Jag borde hata henne som hon hatar mig men det går inte.
Att hon inte vill prata med mig gör inte saken bättre.

Vi bar in bordet i köket.
Sam sträckte på sig och gav ifrån sig en djup suck.
"borden var tunga" mumlade hon.
En rodnad spred sig om hennes kinder och hon kollade ner i golvet.

Det är synd att hon inte ska gå på balen.
Visst jag ska dit med Ella, men det hade varit kul och vara där med henne, bara som en vän såklart.......

Jag gick tillbaka till Matsalen och Sam kom efter mig.
"Vad tyckte Ella om att du inte kunde ta henne hit ikväll?" frågade Sam och kollade försiktigt upp mot mig.
"Jag har aldrig sett henne så arg" skrattade jag "Vadå? Avundsjuk?" Jag knuffade retligt till henne i sidan.
"In your Dreams" skrattade hon och knuffade tillbaka.
Hennes ögon klittrade till när jag kollade in i dem.
Hela hon var i stort sätt helt perfekt.

Sam's perspektiv

Att ha ögonkontakt med honom var inte obekvämt men pulsen ökade för jag vet att jag senare på kvällen kommer att ljuga för honom.

En kvinna gick obalanserat in i mig och tappade det hon höll i famnen på min vänstra fot.
"Ahh" smärtan spred sig i foten och min blick riktades neråt.
Hon hade tappat bålskålen som var gjord av glas.
Blodet runt min fot gjorde mig svimfärdig.

Några människor kom springandes mot mig och det var då allt blev svart.

En stark lampa lös mot mitt ansikte.
Jag låg på en säng hos sjuksystern.
"Hej Sam" sa hon vänligt till mig." Din fot är fixad nu" log hon.
Jag försökte röra min ena hand men det gick inte, Matts hand kramade hårt om den.
Ett litet leende spred sig på mina läppar.
"Du kan gå hem nu" sa hon och hjälpte mig upp.

När jag befann mig i idrottshallen så näst intill sprang jag till omklädningsrummet.
Min fot brände så jag vet inte vad.
Det var väl därför jag inte sprang fullt ut.
Hon hade satt ett litet bandage runt min fot.
Tur att jag har en lång klänning så det inte syns.
Tiden jag låg medvetslös hade gått fort så just nu hade jag inte tid att duscha.
Igentligen hade jag inte gjort så mycket så det gjorde nog inte något.
Jag tog på mig klänning och försiktigt tog jag på mig vänstra skon.
Sminket var inte något jag såg framemot men just nu hade jag inte något val.
Jag gillar att måla, kanske samma sak eller? Vi säger att det är det.
Och efter att jag intalade mig de orden gick det mycket lättare.
Jag tog på mig masken efter att jag lockat håret och kollade mig i spegeln.
Det fanns inte en chans att Matt skulle känna igen mig.
Men herregud, vad tusan har jag gett mig in på.

I'm sick.
Jag är sjuk, jag fick gå hem från skolan idag aww.
Jag hatar att behöva det.
Hoppas ni gillade kapitlet iallafall.
Kram ❤
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜 💜 💜