In Love With The Player

kapitel 35

Sam's perspektiv

Han såg mig djupt i ögonen, och jag slutade andas, han tänkte kyssa mig....skulle jag tillåta det?,jag ville tillåta det vilket jag gjorde när hans läppar mötte mina i en mjuk kyss, jag slöt ögonen och la mina armar om hans nacke. Han placerade sina händer på mina höfter och kysste mig ytligare i en minut.
"Jag gillar dig" mumlade han mot mina läppar, en rodnad spred sig över mina kinder och jag öppnade ögonen för att kolla upp på honom.
"Jag gillar dig också" mumlade jag tillbaka mot hans läppar.
Han fnissade barnsligt åt mitt svar, hans läppar lämnade mina och jag kollade besviket på honom.
"Vi kanske ska gå in" sa han, jag hade nästan glömt att vi faktiskt var bakom skolan och att det kunde komma någon när som helst. Jag kunde inte låta bli att se ännu mer besviken ut när hans händer lämnade mina höfter och han började gå mot ingången med min hand i sin. Skoldagen gick långsamt, mest för att jag bara ville hem och fortsätta packa för att sedan gå bakom mammas rygg och rymma hemifrån. Det var då tanken slog mig, brevet!
Jag hade helt glömt bort att mamma faktiskt läst brevet och inte jag.
Jag tog upp det skrynkliga kuveret som jag tidigare har tryckt ner i väskan.

Jag tänkte att du kanske behövde lite pengar för resan så jag skickade med lite här.
Jag vill att du ska veta att jag älskar dig och mamma och jag skulle aldrig göra något som utsätter er för fara.
Och jag vet att det aldrig var din mening att utsätta oss för det hjärtat.
Ha en trevlig resa, jag ser framemot att äntligen få träffa dig igen.

Jag kunde inte låta bli att le åt det han skrev.
Men stunden förstördes snabbt då Cleo kom med sitt gäng och med ett fånigt flin på läpparna.
"Hej Sam" log hon "Hur går det med familjen" alla visste att min pappa inte levde men ingen hade någonsinn sagt något om honom, jag menar, ingen är väll så elak att man gör något sådant, men Cleo var tydligen det.
Jag valde att inte svara på hennes fråga utan stängde bara skåpet och la ner brevet i väskan innan jag började gå.
Men hon dök upp vid min sida så fort hon såga att jag försökte ignorera henne.
"Jag kan förstå varför din pappa tog självmord" hånlog hon.
Folk visste att det var ett mord som min pappa hade varit med om, men det visste inte ifall han hade gjort självmord eller blivit mördad.
"Du är så självisk som inte såg att han mådde dåligt, han kanske mådde dåligt pågrund av dig, det hade inte förvånat" Jag kunde inte hjälpa att jag lyssna på henne och delvis ta åt mig.
"Jag hoppas inte du gör samma sak mot Matt" nu fick hon min uppmärksamhet och jag såg på honom.
Tänk så fick jag Matt att må dåligt, jag utsatte honom för fara genom att jag bad honom följa med mig.
Jag vill inte vara anledningen till Matts död, jag vill inte vara anledningen till att han skadas överhuvudtaget, jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv då.
"Pappa tog inte livet av sig och Matt kommer inte dö!" skrek jag innan jag gav henne en hård knuff in i skåpen.
Alla blickar rikades mot oss och alla såg chockerat på mig medan Cleo kved tillgjort.
Som att det inte var nog så stod Matt i publiken men gick snabbt fram till mig.
"Vad hände?" frågade han oroligt medan han placerade handen mot min rygg.
Ett flertal killar hade gått fram till Cleo och tyckte synd om henne.
Resten av Cleos gäng kollade äcklat på mig.
Jag skakade bara på huvudet åt Matt innan jag gick ut ur skolbyggnaden.
Matt följde inte efter mig vilket förvånade mig lite men jag var fortfarande tacksam över det, jag behövde nog vara ifred.

Matt's perspektiv

Jag gick fram till Cleo som hade ett gäng killar runt sig som inte sa annat än att Sam var dum i huvudet.
"Vad hände Cleo?" röt jag åt henne.
Hon fnissade när hon såg mig.
"Matt" Hon låtsades tappa balansen och föll rakt in i min famn.
"Jag kan inte fatta att Sam gjorde så mot mig" Hon tog sin hand mot hennes rygg och gjorde en smärtsam gest.
Jag fnös åt hennes dramatiska tonfall.
"Sam gjorde inget, du sa något som gjorde henne upprörd" morrade jag åt henne.
Hon fnittrade roat.
"Åh Matt, hon har bara aggressionproblem och tål inte att du och jag har något" Jag kunde inte låta bli att skratta åt hennes tro att vi hade något.
"Jag och Sam har något" Hennes leende slocknade och hon kollade mordiskt på mig.
"Matt hon är dum i huvudet, inser du inte det?!" snäste hon.
Jag bara ignorerade henne och gick efter Sam ut från skolan.
"Du vet att jag har rätt" skrek hon efter mig.
Hon kanske hade rätt, Sam var dum i huvudet men på ett bra sätt.
Det var skrattretande att hon ens trodde att hon och jag hade något tillsammans.

"Sam!" ropade jag anfått efter henne.
Hon hade kommit ganska långt på den korta stunden, hon hade förmodligen gått väldigt snabbt för att slippa prata med någon.
När hon hörde min röst stannade hon till och vände sig om med ett svagt leende.
Väl framme vid henne la jag mina armar om henne och såg henne djupt i ögonen.
"Vad hände?" frågade jag fortfarande orolig över vad Cleo sagt till henne som fått henne så upprörd.
Sam vek undan med blicken och såg ner i den mörka asfalten och undvek att svara på frågan.
"Sam?" Hon fick mig inte att bli lugnare direkt genom att inte svara.
Jag la handen under hennes haka och lyfte hennes blick.
"Hon sa att jag skulle vara anledningen till din död precis som min pappas" sa hon tillsist, hon såg upp på mig men inte i ögonen.
Jag stelnade till av vad hon sa.
Min död? Vadå dö?
"Vad menade hon med det?" det plågade henne att prata om vad som hänt, som att det Cleo sagt sårat henne.
"Hon tror pappa tog självmord, pågrund av mig och att jag kan vara anledningen till att du........." Hon kunde inte forsätta prata om det och jag drog henne intill mig.

Sam's perspektiv

Jag kunde inte hindra tårarna från att komma.
Jag lutade huvudet mot Matts axel och Matts tröja blev mer eller mindre blöt av mina tårar.
"Förlåt" snyftade jag
Det var irriterande att Cleos ord träffade mig så hårt, det fanns ingen anledning att gråta för vad hon tyckte och tänkte, ändå kunde jag inte sluta gråta.
Jag tittade efter ett bra tag upp på Matt.
Han såg fortfarande oroligt ut men kysste mina läppar och jag slappnade av.
Han fick mig alltid lugn, alltid.

Okej, jag vet....ni hatar mig, jag hittade en bok på Wattpad som jag läst hela min vakna tid i ungefär tre dagar.
Det är min ursäkt.
Hoppas ni tyckte om den.
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜 💜 💜