In Love With The Player

kapitel 37

Jag blinkade till av ljudet som plötsligt slog mot mig.
Var är jag? Vad är klockan? Vad hände?
Det tog ett tag innan jag kom ihåg allt från igår kväll.
Ett par starka armar var lindade om mig och jag vilade på hans bröstkorg.
Matt.

"Godmorgon" Hans hesa morgonröst fick mig att rysa.
"Godmorgon" min röst var inte heller speciellt tydlig, den var snarare ännu mer hes än hans.
Han kramade mig så jag kom ytligare lite närmare honom, om det ens var möjligt.
"Hur mår du?" frågade han.
Att han ens brydde sig betydde så mycket för mig.
Det kändes konstigt att säga att jag var kär, men det var precis vad jag var.
Jag var kär.
"Bra, själv?" Jag såg upp på honom med ett leende.
"Bra" Han kysste mina läppar mjukt.

"Jag älskar dig"
Vad ska man svara på det? Älskar jag honom? Ja, det gör jag, men jag förväntade mig inte att jag skulle behöva säga det till honom.
Älskar, är ett starkt ord.
"Jag älskar dig också" Jag såg honom i ögonen och kysste honom igen.
Matt har alltid, Sen vi blev vänner, funnits där för mig.
När jag berättade om pappa, när jag var deppig efter balen, när jag bråkade med Cleo och när jag ska åka iväg gick han med på att följa med.
Allt med honom är så perfekt, iallafall i mina ögon.
"Jag ska ta en dusch" sa jag och reste mig motvilligt från hans famn.
Jag virade en filt om mig och såg på honom med ett leende på läpparna.
Han såg en aning besviken ut men lät mig gå ut från hans rum och in i badrummet ensam.

Att känna det varma vattnet rinna nerför min kropp fick mig genast att slappna av.
Jag älskar honom, älska är ett starkt ord men det är så jag känner.
Ingen kan vara perfekt, men i mina ögon är han perfekt.
Visst han har utnyttjat tjejer länge, och ja han kanske utnyttjade mig också men det kunde jag inte tro om honom.
Ifall han har gjort det måste han vara en jävligt bra skådis vilket jag inte tror han är.
I och för sig lurade han mig att han gillade Ella.

Tanken slog mig att jag faktiskt sovit över här, efter att jag bråkat med mamma.
Hon har förmodligen suttit uppe hela natten eftersom jag inte kommit hem, och gråtit.
Min mamma är en ganska stor drama Queen för det mesta.
Så fort jag är lite små sur över något som hänt i skolan får hon för sig att hon är världens sämsta mamma.
Vilket hon inte är överhuvudtaget.

Jag lindade en handduk om mig och gick ut i Matts rum för att ta på mig kläderna.
"Jag måste skynda mig hem" sa jag medan jag drog tröjan över huvudet.
"Varför" utbrast han och satte sig upp vilket gjorde hans six-pack ännu tydligare.
Jag kämpade för att hålla ögonkontakten och inte kolla på hans perfekta mage.
"Mamma....." Sa jag enkelt samtidigt som jag gjorde mitt bästa när jag knäppte byxorna vid midjan.
Han nickade förstående.
"Okej" Jag gav honom en snabb kyss på läpparna innan jag bokstavligt talat sprang ut från huset.

"Hallå!" Jag stängde dörren i en hög smäll.
Det var tyst, för tyst.
"Är du hemma!" skrek jag och tog av mig skorna.
Inget svar.

Vardagsrummet, köket och hennes kontor var tomt så jag bestämde mig för att gå upp på ovanvåningen.

Jag öppnade långsamt hennes sovrumsdörr.
Och mycket riktigt, hon satt på sängen och såg in i väggen.
"Mamma....." Jag tog ett steg in i rummet.
"Är det sant, lever.......lever han?" frågade hon med hes röst.
Hon hade helt klart suttit uppe hela natten, förmodligen gråtit.
"Mamma jag......" Vad skulle jag säga.
Ja, pappa lever men han kan inte träffa dig, han har låtsat att han blev mördad eller något i två år.
"Han dog för två år sedan mamma" ljög jag.
Hon såg inte på mig utan bara på den ljusgråa väggen, det fanns ingen tavla eller någon typ av klocka, bara en grå kal vägg som inte var ett dugg intressant.
Hur länge hade hon suttit där? Tio minuter, en timme, två eller tre, har hon suttit har hela natten?
Det kändes inte rätt att ljuga för henne men vad hade jag för val.
"Var har du varit hela natten?" anklagade hon.
Ja var har jag varit hela natten? Jo, jag har varit hos en kille mamma.
Under hela natten, det låter inte lite misstänksamt direkt.
Hade jag sagt det hade bara följdfrågorna kommit, vad gjorde ni? Hade ni sex? Vem?
"Jag var hos Hannah" sa jag tillsist.
Hon såg en aning arg ut när hon reste sig upp och gick ut från rummet.
"Jag vet att du ljuger" sa hon innan hon gick nerför trappan.

som sagt, mamma är en drama queen, men denna gången har hon faktiskt rätt. Jag ljög för henne igen. Hon har all rätt att vara arg på mig, jag är arg på mig själv för att jag tryckte på den där dumma knappen den dagen på museet, jag hade aldrig trott att det skulle orsaka så mycket problem. Jag vet inte ens hur jag tänkte när jag gjorde det, visst det var väl det "rätta" att göra men det jag gjorde efter det var bara ett helvete. Hur tänkte jag egentligen, jag gick inte till polisen utan tog istället hot från mannen dagligen vilket gjorde så jag inte vågade göra något längre. Han sa ja bland annat att han skulle skada någon i in närhet. Som jag älskar. Vilket han gjorde, eller egentligen gjorde han inte det men han påstod sig ha gjort det, vilket jag trodde på.

Jag gick in i mitt rum och satte mig på sängkanten.
Tankarna kretsade i huvudet och jag visste inte vart jag skulle börja.
Jag saknade hans famn, jag saknade att ha honom i min närhet och att höra hans mjuka röst som vem som helst skulle dö för.
Jag ville bara vara hos honom.
Jag och mamma brukade inte bråka, jag tror vi bråkat kanske tre gånger innan, alltså "Stora" bråk.
Vi brukar tjafsa men det brukade aldrig bli så jätte stora konflikter.
Men nu ville jag bara därifrån så jag kunde åka till pappa så mamma kunde bli glad igen.

Just i den stunden knackade det på dörren och jag kände på mig att det inte var någon som ville mig väl.

Hej hoppas ni tyckte om kapitlet
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜 💜 💜