In Love With The Player

kapitel 12

Balen är imorgon och min puls ökade bara jag tänkte på det.
Det känns som att jag ska svimma.
Bara att tänka på Matt med någon annan får mig att bli svartsjuk.
Bara att tänka på att han är med någon annan än mig får mig att bli svartsjuk.

Jag är inte personen som blir svartsjuk eller avundsjuk men å andra sidan är jag inte den som blir kär heller så.
Ordet kär har jag aldrig gillat.
Det låter så barnsligt men jag antar att jag är barnslig då.

Det knackade på dörren.
Jag gick med tunga steg ner för trappan.
Jag kunde inte slappna av.
Jag var så nervös och på så dåligt humör.
Jag öppnade dörren.
Framför mig stod Ella med ett leende på läpparna som försvann när hon såg mig.
"Oj ursäkta bor Matt här?" frågade hon.
Jag behöver inte fler påminnelser om Matt nu snälla.
"Han bor där" sa jag och pekade på huset bredvid.
"Vilket?" Hon kollade förvirrat dit jag pekade.
Jösses denna tjejen är verkligen inget geni.
"Jag ska visa dig" sa jag och tog på ett par skor.
Jag hade precis hunnit byta om till ett par jeans med en vit T-shirt.
Jag gick ner för trappan och började gå mot Matts hus med Ella tätt bakom mig.
"Här" sa jag och gjorde en gest på huset.
"Tack" Hon gick upp för trappan och knackade.
Nästan direkt öppnades dörren.
"Hej" sa Matt och drog in henne i en intensiv kyss.
Mitt hjärta gick i sönder en gång för varje sekund jag såg på dem.
När de drog sig ifrån varandra kollade Ella på mig, vilket fick Matt att också rikta sin blick på mig.
Jag kollade ner i marken och försökte ignorera den uppmärksamhet jag plötsligt fått.
"Din granne visade mig vägen hit." sa Ella.
Hon är verkligen inte smart.
"Hej Sam" sa Matt, Ella fnittrade tillgjort.
"Är inte Sam ett kill namn" skrattade Ella.
Nej men gud va rolig du är ditt geni
(Notera min sarkasm)
"Båda" muttrade jag bara åt henne innan jag började gå hem.
"Vi ses imorgon Sam!" ropade Matt efter mig.
"Nej jag ska inte gå!" ropade jag tillbaka.
"Va? Varför!"Han gick ner för trappan för att slippa skrika.
Jag kollade lite smått på Ella och hoppades med hela mitt hjärta att han inte såg mig men det gjorde han såklart.
Han kollade upp på Ella och sen på mig.
Han kollade mig djupt i ögonen när jag sa.
"Jag kände bara inte för det" sa jag och gav en sista blick på Ella.
Jag lär mig aldrig.
Sen gick jag.
Jag ljög för honom, jag vet jag ska på balen men nu kommer han iallafall inte tro att jag är där.
Inte för att han bryr sig.
Gud jag beter mig verkligen som att han bryr sig skit mycket om mig.
Han gör inte det, och kommer aldrig göra det heller.

Jag la mig med en suck ner på sängen.
Jag och Matt har fönsterna parallella mellan varandra så ifall man står vid mitt fönster och kollar åt vänster ser man in i Matts rum.
Det är det jag gör just nu, jag ser bara hur Ella skrattar och hur hon håller om Matt.
Jag trodde aldrig jag skulle kunna vara avundsjuk på en fjortis.
Men nu står jag här och kollar in i min cruchs rum på honom och en tjej som inte är jag.
Jag är en Stalker.
Jag drar för gardinerna innan jag bryter ihop.
Jag är stark, jag ska inte gråta, jag ska inte gråta.
En tår rinner ner för min kind, och efter det gick det inte att stoppa, hur många tårar som helst forsar ner för mina kinder och jag kollapsar på sängen.
Smärtan brinner i bröstet.
Det svider och det känns som att det aldrig ska ta slut.
Jag begraver ansiktet i kudden och låter tårarna rinna.
Jag har aldrig varit kär, bara intresserad men inget mer.
Det känns synd att min första kärlek ska vara en olycklig kärlek.
Det knackade på dörren.
Jag torkade desperat om ögonen men såklart hjälpte det inte.
Min näsa var svullen och ögonen röd sprängda.

Jag öppnade dörren.
Och inga mindre än Blondi och hjärtekrosssaren stod framför mig.
Jag kollade smått ner i golvet för att dölja mitt röda ansikte.
På senaste tiden har jag inte gjort annat än att skämma ut mig för Matt, och det fortsätter jag med.
"Är min handväska här?!" snäste Ella
Jag skakade på huvudet.
"Nej"
Hon kollade upp mot Matt.
"Jag svär Matti hon har säkert tagit den" sa hon oskyldigt.
Matt kollade på mig och sen tillbaks på Ella.
"Ella vänta utanför jag ska prata med Sam" Mitt hjärta gick sönder ytterligare en gång när han sa mitt namn.
Ella gjorde som han sa och gick ut och stängde dörren efter sig, jag är fast.
"Jag vill inte prata med dig!" sa jag och denna gång mötte jag hans ögon.
"Vad har jag gjort för att få dig att hata mig så mycket?!" sa han och slog ut med armarna.
"Vad har du inte gjort?!" Jag hämtade honom och slog också ut med armarna.
"Varje gång jag försöker vara snäll mot dig beter du dig som en bitch mot mig" Hans ord smärtar mer än vanligt.
Kanske för att jag är som mest bräcklig just nu.
"Ut ur mitt hus" det skulle komma ut som värsta skriket men det blev bara en viskning.
"Varför?" Han tog ett steg närmare mig, jag var som fastfrusen.
Jag kunde inte röra mig.
"Snälla jag ber dig" Mitt bedjande verkade få honom på fall för han backade mot dörren.
"Du är skyldig mig en förklaring sen" Var det sista han sa innan han lämnade huset.
Jag gled ner mot väggen och mina tårar började rinna igen.
Jag huttrade utan anledning och det kändes som att jag inte hade någon kontroll över mig själv.
Som att mina känslor styrde över mig. Det var nog det som hände också.
Jag har ingen kontroll längre.

Nytt kapitel woop Woop ❤🌞
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜