In Love With The Player

kapitel 13

Jag vaknade av solen sken in genom den smala glipa mellan gardinerna.
Pulsen ökade bara jag tänkte på vad som skulle hända denna dag.
BALEN.
det är det ända jag har kunnat tänka på under två veckor.
Men ni vet hur man säger, tiden går fort när man har roligt, men varför har tiden gått så fort nu då?
Det är inte så att jag har haft kul denna tiden.
Jag menar igår grät jag så jag höll på att svimma.
Det är inte så att jag mår bättre idag.
Skolan har varit stängd igår och idag för att de sa "Då har ni tid att förbereda er" Vad det nu betyder.

Jag bestämde mig för att gå på något café och äta frukost innan jag skulle duscha.
Åh jag vill inte detta, men vad liknar det att inte gå på balen.
Men Matt tror fortfarande att jag inte ska gå, då spelar det ingen roll.
Skärp dig, vad Matt tror spelar ingen roll, han är inte någon speciell.
Han är inte någon speciell, orden ekade i mitt huvud, men om han nu skulle gilla mig tillbaka vilket han aldrig skulle men om, så skulle det ändå inte funka för jag är full av problem jag inte vill att han ska ha i sitt liv.

Väl framme vid cafét beställde jag ett glad oboey och en liten Macka.
Jag var inte hungrig, mer spyfärdig.
Jag gick och satte mig vid ett litet bord i mitten av cafét, det var ett bord för två med såklart två stolar.

Att vänta på mackan var väldigt drygt. Men drickan fick jag direkt så den var slut när jag äntligen fick mackan.
Det torra brödet var säkert från igår.
Allt gick bara fel.
Jag kunde inte slappna av för en sekund.
Det kändes bara som att allt rasade på samma gång.
Som att alla övergav mig när jag behövde de som mest.
Så var det såklart inte men jag kan inte hjälpa hur det känns nu, jag sitter själv på ett café och äter en torr macka medan jag tänker på mina problem.
"Vi behöver prata" rösten backifrån fick mig att rysa, det värsta som skulle kunna hända var att han kom, vilket han gjorde.
Han satte sig på stolen mittemot mig.
"Vad vill du, Matt" min spruckna röst kom ut som en viskning, men tillräckligt högt för honom att höra.
"Jag vill veta varför du är arg på mig?" Hans tonfall var bestämt.
"Jag är inte arg på dig" Jag kollade ner i mitt knä för att undvika att möta hans blick.
"Varför ska du inte på balen?" Jo du förstår jag ska på balen men jag vill inte att du ska tro att jag är där.
"Vad har det med detta och göra?!" snäste jag, jag vill så gärna Vara trevlig just nu men han gör det inte lätt.
Har Matt någonsin gjort något lätt för mig.
Skulle inte tro det!
"Svara på frågan" sa han simpelt.
Jag tog ett djupt andetag.
Vad skulle jag svara?
Jag kan inte säga sanningen, kom på något rimligt, inget konstigt.
"Min mamma är sjuk och har varit det sen i måndags." Bra där Sam en helt rimlig och inte för komplicerad.
"Kom igen Sam, jag träffade din mamma i affären igår!" aj då påkommen.
"Jag behöver inte förklara någonting för dig!" Jag reste mig upp och gick ut ur cafét.
Håll tårarna inne Sam, du är stark, inga gråta!

Jag kastade mig innanför dörren och gick upp på mitt rum.
Jag måste städa tillsammans med Matt idag det hade jag nästan glömt.
Shit.
Jag får säga till honom att jag ska hem efter att vi har städat eller något.
Allt måste vara så komplicerat just nu. Jag har typ varit här i två veckor.
Herregud.
Allt har hänt så fort.
Jag har fått städtjänst, jag har låtsat
Vara Matts flickvän, jag har blivit kär, jag har träffat den där mannen igen.
Mycket har hänt och mycket har gått bra men saker har också gått rent åt helvete, eller det mesta har gått rent åt helvete.

Jag plockade fram den blå overallen och satte på den.
Jag tog en väska och la ner klänning tillsammans med skorna och sminket som jag aldrig använt.
Jag gillar inte smink, jag har aldrig varit intresserad av det men visst det ser bra ut på folk som vet hur man använder det.
Jag är inte en av dem om man säger så.
Jag tar med en tvål också ifall jag får för mig att duscha innan det kan ju faktiskt bli ganska smutsigt, en locktång och tre handukar.

Hannah är den ända som vet att jag ska gå.
Jo mamma vet också men annars är det ingen.
Jag tycker att det är ganska skönt, att kunna vara någon annan för en dag.
Att inte behöva tänka på att passa in för jag kommer ändå vara någon annan dagen efter.

Jag smög in i idrottshallen och lämnade min väska att Matt skulle se mig ta in den och alltså komma på mig.

Detta var på ett sätt var detta spännande, men på ett sätt vill jag bara gå hem och aldrig komma tillbaka.

Jag gick ut från gympasalen och ut på skolgården.
Den kalla vinden gjorde mig avslappnad när jag gick över skolgården och in i Matsalen.

Pulsen ökade när jag såg Matt i folkmassan av vuxna människor.
Okej.kolla ner i golvet, han ser dig inte, han ser dig inte.

Jag ställde mig bredvid två föräldrar som skulle ordna balen.
Jag vet inte om jag kommer kunna klara detta, men jag ska göra mitt bästa.
Efter mitt och Matts bråk igår och när han pratade med mig på cafét, jag vet inte, hans ord,jag tror inte han förstår hur mycket det sårar mig.

"Nu Ska vi ha ett upprop!" det var en man med mörkt hår som pratade så högt att man typ tappad hörseln.
"Matt!" Matt räckte obrytt upp handen och utbrast.
"Ja"
"Tim!"
"Ja"
"Emma!"
"Ja"
"Sam" Jag räckte bara upp handen och hoppades att det skulle räcka men mannen kollade bara ner i papperna.
"Ja" mumlade jag och såklart kollade Matt åt mitt håll.
Jag kollade snabbt ner i golvet för att inte möta hans blick.

Nytt kapitel ❤
Som jag säger 24/7 så har jag två bröcker.
Men nu har jag bestämt mig att det kommer komma upp ett kapitel varanan dag.
Så ena dagen är det Badboy, Good Girl.
Och nästa denna bok så hoppas ni gillar idén.
Bye
Ha en toppen dag Hejdå 👋