In Love With The Player

kapitel 16

Sam's perspektiv

Mina ögon var glansiga när jag öppnade munnen för att prata efter en stunds tystnad då jag bara kollat skamset ner i golvet.
"Jag ville inte att du skulle veta att jag var här" sa jag fortfarande med blicken ner i golvet.
"Varför?" envisades han.
"För att jag inte ville träffa dig" en tår rann ner för min kind. "För jag ville ignorera mina känslor" en till tår.
"Vilka känslor?" Jag kollade försiktigt upp på honom.
"De jag inte har för dig" Jag försökte gå ut genom dörren men Matt blockerade dörren.
"Har du känslor för mig?" Han kollade frågande på mig.
"Nej, jag har inte känslor för dig, och det har du förmodligen inte heller för mig med tanke på vad jag precis gjort"
Denna gång gick det att gå förbi honom i den trånga dörröppningen.
Att såra honom var det sista jag ville.
Men vad trodde jag igentligen.
Att allt skulle vara frid och fröjd efter detta, jag är en idiot.
Matt gillade mig, han gillade mig faktiskt.
Men dum som jag är sumpade jag det, jag förstörde min enda chans att få vara med Matt, inte för att jag skulle kunna vara med honom annars heller, bara ifall jag skulle vilja ta kål på honom så.

Flashback

En vecka efter att pappa mördats låg jag i min säng.
Jag var så deprimerad under en lång tid efter att pappa dött. Väldigt lång.
Jag låg bara i sängen och kollade in i väggen.
Med påsar under ögonen och rödsprängda ögon.
Det knackade på dörren men jag ignorerade det, jag kunde inte bry mig om något annat än pappa.
Dörren slogs upp men jag brydde mig inte om det.
"Att du vågar riskera din pappas liv för att du ska behålla ett dumt foto"
Jag kollade vettskrämt på honom.
"Du dödade min pappas liv!" orden krossade mitt hjärta ännu mer när det lämnade min mun.
"Jag varnade dig!" skrek han tillbaka.
"Det är ditt fel!!!" orden ekade i mitt huvud, mitt fel, mitt fel, mitt fel.

Flashback slut

Polisen påstod att kroppen "Försvann" Vad det nu betyder.
Mamma polisanmälde polisen, hur hon tänkte där vet jag inte, antagligen bara panik.
Jag var deprimerad i 3 månader efter det men det var värre för mamma det var därför vi flyttade.

Jag kan inte förlora fler viktiga personer i mitt liv, inte ens Matt.
Men det misslyckades ju, totalt.

Hannah's perspektiv

Jag såg Sam komma smått haltande in i salen efter henne kom Matt.
"Sam!" Han tog tag i hennes hand.
Han har kommit på henne.
Hon kollade ner i golvet och han sa något till henne.
Hon skakade försiktigt på huvudet, sa något, sen gick hon mot mig.
"Jag har förstört allt" sa hon och kramade om mig små snyftningar lämnade hennes mun.
Matt kollade på mig.
Telepati han: Vad har jag gjort?!? Säg till henne!
telepati jag: inte nu! Gå!

Han skakade uppgivet på huvudet och gick mot utgången.
"Han såg mig"grät hon" Han hatar mig".
"Jag ska prata med honom"tröstade jag och släppte taget om henne.

Jag små sprang med mina skyhöga klackar mot utgången där Matt gått.

Han stod lutad mot en bil på parkeringen.
Han kollade ner i asfalten och hade händerna i fickorna.
Jag gick långsamt fram till honom.
"Vad hände?" frågade jag och la en tröstande hand på hans axel.
"Hon sa att hon inte hade några känslor för mig och att hon bara gjort det för att undvika mig" sa han bittert. "Har du tänkt på att hon grät precis, att hon bryr sig"investerade jag"Matt, man måste kämpa för det man vill, ge inte upp " och med det så lämnade jag honom.

Nytt kapitel kort Sorry.
Glömde typ bort att jag skulle uppdatera idag för jag skriver kapitlena samma dag som jag publicerar dem.
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜 💜 💜