In Love With The Player

kapitel 42

För att vara en flygplats var det väldigt tomt. Det var någon turist här och där som fotograferade varenda reklamskylt som var utspridda över den tomma ytan. Matt höll i min hand i ett hårt grepp, som att han var nervös för att tappa bort mig. Ifall jag hade varit i hans situation alltså att hans flickvän vill att han ska följa med och "hämta" hennes pappa, jag hade typ tyckt att hon var ett creep och gjort slut. Men Matt är annorlunda, han skulle aldrig lämna mig i sticket och det måste mitt undermedvetna inse för jag var jätte nära på att förlora honom för att jag inte litade på honom. Men nu litar jag på honom. För han var där, påväg till Hollywood för att hämta någon jag älskar, för att han älskar mig.

Jag hade behövt smita förbi mamma tidigare på morgonen. Hon hade sagt att det var okej för någon vecka sedan, men något sa mig att så inte var fallet längre med tanke på att vi bråkat och vi båda var ganska arga på varandra. Men jag hade lagt en lapp på köksbänken där jag skrev att vi hade åkt typ.

Flygplanen var större en jag mindes dem och tunneln man gick igenom för att komma inte i det var mycket läskigare. Sätena var dock mycket skönare än jag mindes dem. Men det kanske bara var så för att Matt höll i min hand och fick mig att slappna av.
"Jag älskar dig" viskade han i mitt öra innan han kysste min kind. Men jag var snabb nog att vrida på huvudet och våra läppar mötes igen. Det var vår försa kyss i allmänheten om man säger så.
"Och jag dig" mumlade jag mot hans läppar. Ett svagt leende spred sig över hans mun innan han kysste mig igen.

Jag vet inte hur, men på något ytters märklig sätt somnade jag på planet. Jag typ hela resan förutom när flygvärdinnan väckte mig och sa att vi skulle landa. Det är typ det värsta som kan hända när man är trött. Att någon jävel kommer och väcker en och seriöst tror att den har rätten till det.

***

Jag kastade mig på sängen inne i vårt hotellrum. Den såg ut och kändes som ett moln. Matt kom snabbt efter mig. Sängen påminde ganska mycket om Matt faktiskt. Den var också vit, fluffig och super mysig. Han la armarna om min midja och kramade om mig, jag besvarade kramen genom att lägga armarna om honom också.
"Du är bäst" log jag, ett hest skratt lämnade hans mun. Han hade sovit under flygresan och hade fortfarande inte kommit bort från sin morgonröst.
"Vad har jag gjort nu då" drev han. Jag himlade med ögonen åt hans försök att vara rolig.
"Du hängde med på dethär, det är vad jag kallar bäst" Han skrockade lågt innan hans kysste mig försiktigt.
"Jag tackar inte nej till att åka till Hollywood" mumlade han mot mina läppar. Jag flämtade dramatiskt till av hans förolämpning.
"Din idiot!" Skrattade jag gav honom en lös käftsmäll. Han tog handen för kinden och kved tillgjort. Jag hånskrattade smått åt honom innan jag reste mig upp och gick mot telefonen som satt fast i väggen. Jag mindes ner vi hade en sådan hemma. Jag älskade att svara i den av någon oförklarlig anledning. Jag tryckte in pappas gamla telefonnumer. Om jag hade tur skulle han svara.

***

Efter att jag ringt konstant i en timme var det något som sa mig att det inte var hans nummer längre.
"Har du inget annat nummer" Matt var en aning orolig i tonfallet. Jag tyckte på axlarna.
"Inte vad jag vet" Han gav mig en tröstande kram och kysste min hjässa.
"Vi fixar det här" sättet han sa vi på fick mig att rysa längst med ryggraden. Jag var så glad att han var där med mig, ärligt talat vet jag inte ifall jag hade klarat av det där själv.
Vi satte på teven och bestämde oss för att vila lite innan vi fortsatte försöka komma på något nummer som möjligtvis skulle fungera.
"Jag har tänkt på en grej" mumlade Matt. Jag var tyst och väntade på att han skulle fortsätta."Varför har nalle puh och alla de där, kläder på sig?" Jag började skratta hysteriskt åt hans plötsliga skifte av samtalsämne.
"Vi är uppe i en livsfarlig situation och du börjar prata om Nalle puhs kläder!" Skrattade jag. Han höll mig i ett stadigt grepp i hopp om att få mig att sluta skratta. Vilket jag så småningom gjorde.
"Djur har inte kläder" muttrade han.

Köket i hotellrummet var väldigt basic. Det fanns ett super litet kylskåpet och en köksbänken. Där fanns en och annan låda och en hylla med glas och tallrikar.
"Jag behöver dricka" sa jag och slingrade mig ur Matts famn. Jag öppnade skåpet och blev först en aning förvånad. På ett av det plastglasen var det någon som hade skrivit med krokig handstil ett telefonnummer. Mitt hjärta hoppade över ett slag och utan förvarning släppte jag glaset. Det föll till marken men det kraftiga materialet räddade det från att få några större skador.
"Vad är det?" Matt var snabb med att resa sig och gå mot mitt håll. Jag stod med skakande händer och såg stumt in i skåpet. Jag var som paralyserad och visste inte vad jag skulle göra. Matt la armarna om mig i hopp om att lugna mig. Min andning var ojämn när jag sträckte mig efter muggen.
"Vad i" Matt tog den från mina händer och granskade den noggrant. "Tror du...."  Jag nickade. Jag visste vad han menade.

Pappa

Jag har tänkt på en sak. Jag får många frågor om hur gammal jag är, jag har bestämt mig för att inte berätta det men det hade varit kul att veta. Hur gammal tror ni jag är? 😂 ha en toppen dag Hejdå 💖💖💖👋👋

Obs. Har inte läst igenom det idag 😊