In Love With The Player

kapitel 11

"Ska vi gå?" frågade jag Hannah och började gå mot utgången på den gigantiska gallerian.
"Vänta nej" Hon fattade tag om min arm "Maskorna då!" Maskerad? Va?!
"Vad pratar du om!" nu fick jag smått panik skulle det vara en maskerad!
"det är en maskerad du måste ha en mask!" Hennes höga tonfall gjorde att vi fick många blickar riktade mot oss.
Och med det drog hon med mig till närmaste affär som skulle kunna ha en masker.

Och som vanligt hittade Hannah något direkt.
Absolut precis när vi kom in i affären sprang hon fram till en svart mask.
Det var kärlek vid första ögonkastet, bokstavligt talat.

Den kommer passa perfekt till hennes klänning.

Nu kom vi till mig.
Jag hittade ingenting.
Absolut ingenting.
Det var bara massor av färglada masker och svarta.
Jag vill inte ha någon uppmärksamhet.
Inte överhuvudtaget, speciellt inte av Matt.
Att jag måste anpassa mig efter honom känns inte bra, men vad har jag för val ifall jag inte vill träffa honom.
Jag vill Bara gå dit av där i någon timme sen gå hem och aldrig komma tillbaka.
Ett problem kommer vara att jag förmodligen inte kommer känna igen honom heller så jag kommer behöva vara riktigt osocial så jag inte av misstag råkar börjar prata med honom.
Jag vet att jag desperat försöker undvika honom, och det gör jag också men att vara olyckligt kä..... Vänta va?!? Jag är inte kär i Matt,jag är inte kär i Matt. Tror jag, Nej jag vet!
Herregud.

Där såg jag den, en vit jätte fin mask men ändå så man smälter in.

Min kanske är lite mer barnslig än Hannahs men jag gillar den.

Vi betalade och gick mot närmaste café.
Jag beställde en macka och Hannah en chokladmuffin.
Jag var så hungrig, jag hade struntat i att äta frukost för jag var inte hungrig, men det ledde till att jag nu mådde illa för att jag inte åt något.

När min macka kom märkte jag att den var näst intill dränkt i vitlökssås, jag gillar vitlökssås men jag visste att detta kommer bli kladdigt.
Jag tog en tugga och i just det ögonblicket Kom Matt in i caféet med två vänner efter sig, vi fick ögonkontakt och precis då rann vitlökssåsen ner från min haka och på min tröja.
Värmen steg över Mina kinder och jag la ifrån mig mackan samtidigt som jag fattade tag om Hannahs servett.
Fråga inte varför jag tog Hannahs, jag hade panik.
Och som att det inte var nog började Matt gå mot vårt bord.
Han hade verkligen bestämt sig för att förstöra min dag fullt ut.
Vilket han gjorde.
Medan jag desperat försökte få bort vitlökssåsen från min tröja.
"Tja Sam" sa han och slog sig ner bredvid mig.
Hans två vänner satte sig ner på varsin sida av Hannah.
"Hej" Jag kunde inte annat än att bry mig om min svarta T-shirt som nu hade en vit fläck på sig.
"Vänta lite du ha lite där" Han tog upp min servett från bordet och torkade bort vitlökssåsen från min haka.
Om jag såg ut som en tomat innan såg jag ut som ett trafikljus just nu.
"Tack" mumlade jag.
Gjorde han detta för att förödmjuka mig eller för att uppriktigt sagt hjälpa mig, Med tre stycken nyfikna åskådare, skulle inte tro det.
Han vill bara förnedra mig.
Han är Matt han bryr sig absolut inte om någon annan förutom sig själv, han har aldrig gjort det och kommer aldrig göra heller.
Han är inte bra för mig och jag är inte bra för honom.

Flashback

"gumman vi behöver prata" Mamma tog mig i handen och drog med mig till soffan.
Hon tog ett djupt andetag och torkade bort en tår som sakta rullade ner för hennes kind.
"Pappa kom inte hem idag efter jobbet och han svarade inte i telefon, det var när du Var hos Amanda, så jag bestämde mig för att åka till hans jobb. När jag kom dit var där massor av polisbilar och ambulanser." tårarna forsade ner för hennes kinder.
Klockan var halv tolv och jag var trött kan hon inte bara komma till saken?
"Vad är det mamma?" frågade jag tröttsamt.
"Pappa blev mördad, Sam"

Flashback slut

Jag var så självisk, jag brydde mig bara om mig själv, jag märkte inte att pappa blev mördad, även fast det hände framför ögonen på mig.
Jag visste att mannen skulle hämnas.
Det är ett mirakel att jag står här idag.
Det är mitt fel att pappa dog.

En tår föll ner för min kind.
"Sam,är du okej?" frågade Matt.
Jag kollade förvånat på honom.
Det lät som att populära ego Matt faktiskt brydde sig.
Jag torkade snabbt bort tårarna som bildats på mina kinder och undvek frågan.
"Hannah ska vi gå?" Jag vill inte vara kvar här.
Jag vill inte prata med min olyckliga kärlek längre.
Jag vill glömma honom föralltid.
Jag vill inte prata med honom, jag vill inte se honom, jag vill inte ha något med honom att göra.

Hannah nickade och vi reste oss upp.
Nu kan man ju tro att allt löste sig men nej.
Matt och hans vänner reste sig också och följde efter oss ut ur cafét.
"Ursäkta men vi ska gå själva" sa Hannah känslolöst.
"Nej då vi kan följa med" invände en av killarna Matt hade med sig.
Och med det följde det med oss hur mycket vi än protesterade.

"Visste du Att Ella älskar rosor" retades Matt.
"som om jag bryr mig" Kaxade jag mig.
"Så lät det inte i telefon i morse" flinade han.
Mina kinder blev varma och jag kollade ner i marken.
"Jag bryr mig inte" jaså Sam var det det bästa du kunde komma på?
"Såklart du inte gör, Sam" sättet han sa mitt namn fick mig att smälta inombords.
"jag hatar dig, jag har ingen anledning att vara svartsjuk på Ella för att hon går med en dum bortskämd Player på balen, ska jag vara ärlig så är jag så glad att inte Nate går på vår skola så jag måste låtsas vara din jävla flickvän framför honom, du kan ta Ella och sen lämna henne för någon som är bättre för det är det ända du gör" och med det lämnade jag honom och med Hannah efter mig.

Nytt kapitel ❤
Fattar ni hur svårt det är att skriva två böcker samtidigt.
Det är tufft 😜
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜