In Love With The Player

kapitel 27

Det var som att tiden stannade när jag höll om honom.
Som att varenda världen kretsade kring oss.
Vad kommer han göra nu?
Igentligen vann han inget på att veta, han kommer ändå inte få ut något av det.
"Jag gillar dig också" sa jag efter en stund när vi bara hade suttit och kramats.
Jag sa det.....jag sa att jag gillade honom.
Mitt hjärta stannade, varför sa jag det? Nu väcker jag falska förhoppningar för honom.
"Som en bra vän" avslutade jag.
Det ljuset jag en gång sett i honom slocknade snabbt.
"Du vet redan vad jag känner för dig" sa han med en suck.
Jag log medlidsamt på honom.
"Jag vet" Vad ska jag svara på något sånt?
Jag kan inte säga att jag känner det samma, jag kan inte såra honom mer än vad jag redan gjort.
Jag har ingen aning om vad jag ska säga.
Men "Jag vet" var nog inte det bästa jag kunde komma på.

"Du får inte berätta för någon" påpekade jag när vi stod i hallen och Matt skulle hem.
Han kollade på mig med ett roat flin på läpparna.
"Jag ska inte, men jag förväntar mig att du gör det själv." avslutade han innan han lämnade huset och stängde dörren efter sig.

Nu är det gjort, jag har sagt det, efter två år har jag äntligen berättat det för någon, men aldrig trodde jag att han skulle vara den första som skulle få veta det.

Jag gick upp på mitt rum och bestämde mig för att byta om till mjukis kläder.
Genom fönstret skymtade jag Matts rum.
Han gick in genom dörren och satte sig vid datorn som stod på hans skrivbord.
Han skrev något på tangentbordet innan ha la ner locket igen.
Han vände sig om mot mig, han såg mig.
En rodnad spred sig över mina kinder.
Jag kollade ner i fönsterbrädan för att låtsas som ingenting, men såklart så flinade han sådär barnsligt igen.
Jag log tillbaka, ett barnsligt förtjust leende.