Jag heter Sam och ja jag är en tjej.
Jag är ny inflyttad i denna stad.
Första dagen i skolan mötte jag en kille som tydligen alla tjejer dreglade efter.
Jag och han tvingades träffas i två veckor efter skolan.
Som om inte det var nog så var han d...
Vad ville han ens? Han ringer mig, gör mig irriterad, får mig att klicka honom. Och jag vet fortfarande inte vad han ville. Borde jag bry mig? Förmodligen inte ändå kan jag inte sluta tänka på honom. Hur han luktar, hur han säger mitt namn, hur han tog min hand när vi skulle lura Nate. Jag vet att det bara var skådespel, men det kändes så äkta så här i efterhand. Hur hans läppar rör sig när han pratar. Jag kan inte heller kritisera hans utseende längre,han ser sjukt bra ut. Hur han rör sig när han går. Och hur hans läppar formar ord när han pratar med mig. Jag vet inte men jag kan inte sluta tänka på honom, hur mycket jag än försöker. Han framstår så perfekt i mina ögon,ändå vet min hjärna att han inte är bra för mig. Han är inte bra för mig, han är inte bra för mig, tänker jag ständigt ändå säger mitt hjärta något annat.
Precis när jag lagt på kom mamma in i rummet. "Hej älskling" okej vad är det? "Hej" sa jag och kollade ner i mobilen igen. "Du jag bara undrar" Hon satte sig ner på sängkanten. "Vem ska ta med dig till balen" just nu hade jag velat svara ja Ma....Martin menar jag Martin. Men nej jag har ingen. "Mamma det är två veckor kvar, det är inte brottom" och med det avslutades vår korta konversation. Men som att inte det var nog ringde min mobil igen. Jag bara tog upp telefonen utan att kolla vem det var. "Hej" min röst var skarp, allvarligt och väldigt irriterad på den där jävla balen. "Hej" sa Matt "Jag trodde jag var tydlig innan jag..." började jag men blev avbruten av Matts irriterade röst. "Jag behöver bara fråga dig en sak" Min puls ökade lite smått. Vad ska han fråga? Balen? Jag vågar inte tro det, jag vet att jag bara ger mig själv falska förhoppningar. "Du känner Ella va?" fråga han "lite " Vad leder detta till? Ella går i min historia klass, vi har typ aldrig pratat men jag vet vem hon är. "Jo jag och hon ska gå på balen tillsammans och jag bara undrar vad hon gillar för blommor?" Besvikelsen omgav mig. Jag har nog aldrig känt mig så besviken. Men vad kan jag göra, han kan inte hjälpa vad jag känner. Gör han detta för att göra mig Sotis jag menar hur ska jag veta vilken hennes favorit blomma var. "Hur fan ska jag veta det?!" snäste jag. "Wow, ursäkta mig miss" Hans hånande i rösten gjorde mig bara ännu mer irriterad. "Ursäkten ej godtagen!" väste jag. Han skrattade på andra sidan luren. Den lilla...... "Du är rolig du" skrattade han. Var det en förolämpning? jag tar det som en förolämpning. "Du är så jävla störig vet du det" Han skrockade "Tack sötnos" Han går mig på nerverna nu alltså "Varsågod raring, gå och hångla upp Ella nu då ses vi" och där klickade jag honom. Med en duns la jag mig på sängen och slöt ögonen . Det här kommer inte bli lätt......
***
Min telefon ringde igen när jag vaknade. Min mamma kanske har rätt om att vi lever i en värld av mobil beroende iallafall jag. "Hallå" Nej men gud vilken fin morgonröst du har Sam, sa ingen någonsin till min hesa skrovliga morgonröst. "Hej Sam! Vill du med och shoppa klänningar?" inte den där balen igen, den verkligen förföljer mig. Det var Hannah som frågade. Jag vill inte ens gå, men jag måste, jag måste göra iordning balen. "Nej, jag ska inte gå" mumlade jag. Jag hörde en svag flämtning i bakgrunden. "Nej Nej Nej du ska följa med, med eller utan dejt, jag du förstått!" Herregud jag vet att jag kommer bli övertalad, för när det gäller Hannah är hon expert på det. "Men jag vill inte" "Men du har inget val, vi ses i stan pm 20 minuter" och sen la hon på.
20 minuter senare
När jag stod utanför gallerian kom Hannah springandes redan med 4 kassar i händerna. Vi gick in i gallerian och Hannah sprang runt som en yr höna. Jag hatar att shoppa.
Hannah hittade den perfekta klänning efter bara 10 minuter.
Den var Lila med diamanter. Den var gullig Men jag skulle aldrig kunna ha på mig den och se bra ut, men hon såg typ ut som en ängel.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Jag gick in och ut från butiker och hittade inget. "Denna då?" frågade Hannah hon höll upp en orange klänning med spets armar. Jag skakade på huvudet och fortsatte kolla bland galljardna. Längst inne i affären fans en rosa klänning, den var inte för mycket men absolut inte för lite heller.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Jag skulle kunna gå till balen ensam och ingen skulle lägga märke till mig. Den var perfekt. "Jag ska gå och pröva denna" sa jag till Hannah och viftade lite med klänningen så hon skulle se den. Hon pep till av upphettsning och klappade ivrigt med händerna.
Klänningen satt bra, den var så snygg. Jag köpte den utan att ens kolla vad den kosta. Det var bara så enkelt. Jag kommer kunna vara en i mängden. Ingen kommer bry sig om mig, inte ens Matt.
Hej Hoppas ni gillade kapitlet. Är det Bara jag som är fett taggad på denna boken? Bara jag.......okej *stelt* Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜
