kapitel 25

2.8K 64 6
                                    

Jag stelnade till.
Inte den bilden, inte bilden på honom när han själ tavlan.
Jag kunde inte annat än att stirra på bilden.
"Sam?" Matt kollade oroligt på mig.
Jag skakade lätt på huvudet och kollade ner i golvet.
Vad ska jag säga? Jag har ingen aning om vad jag ska säga, jag vet alltid vad jag ska säga men det vet jag inte nu.
"Sam, vad fan är det här" Matt tog ett steg närmare mig.
Jag kollade upp på honom med en lite arg blick.
Samla dig, Sam.
"Du har ingen rätt att veta det" väste jag till honom och försökte ta tag i kameran, notera försökte för jag misslyckades.
Han lyfte kameran högre upp så korta lilla jag inte kunde ta den.
Jag gav honom en hård knuff i bröstkorgen men det fick honom bara att vingla smått till.
"Ge mig kameran och stick här ifrån" Vad sa jag precis, jag lovade mig själv inte låta honom förstöra mer i mitt liv, just nu bröt jag det löftet.
Han suckade och himlade med ögonen.
"Du kan inte ens berätta!?!?" Han är väldigt irriterad, det hör man på rösten och hans blick som borrar sig in i mig.
"Gör inte detta svårare än vad det redan är" bedjade jag.
Han himlade irriterat med ögonen ytterligare en gång.
Han gav mig hopplöst kameran och gick ut från mitt rum.
Jag stod som helt förstelnad, det var som att min hjärna inte hängde med i vad som hände.
Som att allt som precis hände åkte karusell i huvudet för jag kunde inte tänka.
Har jag precis förlorat honom vet jag inte vad jag gör, jag har precis svikit mig själv. Jag lovade.
"Matt!" skrek jag efter honom.
Ska jag springa efter honom?
Jag kan inte.

Kort kapitel men min lillebror har haft födelsedags kalas så jag har inte haft tid❤
I hope you Will understand
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜 💜

In Love With The PlayerDär berättelser lever. Upptäck nu