In Love With The Player

kapitel 21

Sam's perspektiv

Jag gick ut till Matt igen.
"Ska du duscha nu?"frågade jag när jag såg honom stå lutad mot väggen i korridoren.
Han kollade ner på sina mat dränkta kläder.
"Ja jag tror det" log han. "Du får följa med om du vill?" skrattade han.
En lätt rodnad spred sig över mina kinder.
"Nej tack" Jag kollade ner i golvet för att han inte skulle se min röda kinder.
Han skrattade roat åt mig, han hade förmodligen sätt mina röda kinder.
"Du kan vänta i mitt rum" sa han innan han vände sig om och gick mot
Badrummet.

Jag gick in i hans rum.
Det var som vanligt, skrivbordet stod där det alltid stått.
Sängen mitt i rummet som vanligt.
Ska jag vara ärlig är jag lite avundsjuk på hans rum.
Jag hade lätt kunnat byta det mot mitt gamla tråkiga rum.
Jag la mig ner på sängen.
Jag var så trött efter det där matkriget, jag slöt sakta ögonen och somnade.

Matt's perspektiv

Jag tog på mig en T-shirt och ett par jeans.
Jag hade krossade ägg i hela håret och majonnäs i örat.
Det var bokstavligt talat mat över allt.

Jag torkade mig med handuken i håret och gick in i mitt rum.
"Wow" Sam låg helt utmattad på min säng.
Jag kollade förvirrat på henne.
Vad ska jag göra?
Ska jag väcka henne?

Jag gick fram till sängkanten och puttade till Sam på axeln i hopp om att hon skullle vakna.

Sam's perspektiv

Jag gick runt i den lilla byn.
Det var sent på kvällen och vinden ven kallt genom trädtopparna.
"Jag vet att du gillar mig!" ekade det.
Jag kollade runt men såg ingen.
"Du behöver bara erkänna det, jag gillar dig också" Jag fick en hård knuff i sidan och föll mot marken.

Jag kollade mig förvirrat omkring.
"Sam! Förlåt det Var inte meningen!" Han sträckte fram sina händer som jag tacksamt tog emot.
"Vad hände?" frågade jag och la han för pannan.
"Jag skulle väcka dig men jag tog i lite för mycket, förlåt!" bedjade han.
"Det är okej" Jag satte mig på sängkanten och började massera tinningarna.
"Jag går och hämtar något att dricka" sa han och började gå mot dörren.
"Vatten menar du, jag tror inte ni har något annat" skrattade jag svagt.
Han log en sista gång innan han gick nerför trappan.
Mitt huvud dunkade svagt men jag valde att ignorera det.
Min dröm kanske hande rätt, jag borde kanske berätta för honom.
Men jag kan inte sätta honom i den faran jag är i dagligen.
Men varje sekund jag inte är med honom gör ont, varje sekund jag är med honom tar honom bara närmare och närmare faran jag dagligen försöker undvika.
Jag kan inte riskera fler viktiga personer i mitt liv längre.
En till människa, och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förlåta mig själv.
Jag har fortfarande inte förlåtit mig själv sen pappa, hur ska jag någonsin förlåta mig själv om något händer mamma, Hannah eller Matt?

Matt kom in i rummet igen.
"Vad är det?" frågade han och satte sig bredvid mig på sängkanten.
Utan att jag märkte det hade ett fler tal tårar fallit från mina ögon.
Jag torkade snabbt bort de.
"Inget, jag Bara tänkte" Snälla Matt glöm det jag mår bra.
Men såklart skulle han inte det.
"Vad tänkte du på?" frågade han nyfiket.
"Inget speciellt" Jag försökte avleda honom genom att ta emot glaset med vatten han hämtade åt mig.
"Tack" log jag.
Jag tror nog aldrig jag kommer våga berätta för någon om vad som hände med min pappa.

Dun dun duuuuuuun.
Kort kapitel Sorry Men jag kände att det var ett bra ställe att sluta på så det inte bara blev flummigt.
Ha en toppen dag Hejdå 👋 💜 💜 💜