In Love With The Player

kapitel 24

Jag låg darrade på golvet av skräck.

Jag kan typ inte vara ensam längre för alltid ska han komma då.
Detta hade kunnat gå mycket värre än vad det gjorde, vilket jag är jätte tacksam över.
Jag måste vara mer försiktig.

Jag hörde högljudda steg längre bort i korridoren.
Av ren reflex satte jag mig upp för att inte verka allt för konstig, men det ändrar inte det faktum att jag sitter på skolans stengolv efter skoltid.
"Vad gör du här?Sam" Matts röst ekade i den tomma korridoren.
Jag särade på läpparna för att säga något men jag fick inte fram ett ord.
Han tog tag i min darrande hand om hjälpte mig upp på fötterna igen.
"Han kom hit" sa jag med tårar i ögonen.
Utan att tänka mig för omfamnade jag Matt i en hård kram.
Han ryggade chockat till men la sedan armarna om min midja.
Tårarna brände som aldrig förr och jag kramade hårt om kragen på Matts tröja så att knogarna vittnade.
Jag behövde någon att känna mig trygg hos,jag kände mig trygg hos oss honom, väldigt trygg.
Jag lutade mig smått bakåt så jag fick ögonkontakt med honom.
"Jag skulle så gärna vilja kyssa dig just nu" viskade han och växlade blick med mina ögon och mina läppar.
Vad ska jag svara på det? Ja, jag känner det samma men jag är feg okej, jag vågar inte.
Som tur är kommer städerskan gående.
"Ni måste sticka nu!" väste hon.
Och där var vår stund över.
Han släppte taget om mig och jag om honom och vi lämnade skolans område.
Just nu var allt väldigt stelt.
Kollade jag upp var det stelt, eller om jag kollade ner i marken eller på honom.
"Vad hände innan?" frågade han och lyfte blicken från asfalten.
Ja vad hände innan, knappt jag vet svaret på den frågan.
"Jag...jag bara blev väldigt trött" Ja applåder för Sam som gjorde årets sämsta lögn.
"Sam, Ljug inte för mig" invände han.
Jag skrattade generat medans en rodnad spred sig över mina kinder.
"Jag kan inte berätta" Jag kollade avvaktande ner i marken medan vi gick.
Han stannade till och tog tag i mina händer.
"Har det här och göra med kameran och när du beter dig konstigt som nu" Jag tvingades kolla upp på honom.
Vi var redan på vårt kvarter märkte jag.
"Jag kan inte berätta" röt jag nu lite irriterat.
Han suckade uppgivet och släppte mina händer.
Han sneglade åt mitt hus och ett busigt flin bildades på hans perfekta läppar.
Han gav mig ett sista ögonkast innan han började kuta mot mitt hus.
Jag fick panik innan jag desperat sprang efter honom.
"Matt!" skrek jag efter honom.
Vad tänker han göra? En sak jag inte gillar med Matt är att han inte är förutsägbar.
Han öppnade snabbt dörren och sprang in i huset med skorna på! Hur vågar han smutsa ner i mitt hus på det viset!?!
Jag sprang efter honom, jag också med skorna på men han började faktiskt.
"Matt!" försökte jag men det var försent han sprang in på mitt rum.
Jag kom snabbt efter honom.
Och mycket riktigt, han stod i mitt rum med jordspår bakom säg.
Han höll i min kamera och var alldeles stel, han stod bara helt stilla och stirrade på den lilla skärmen på den lilla kameran.
"Vad är detta Sam?" sa Matt och visade skärmen för mig.