Jag kan inte älska dig - o.m

Kapitel 51

Ogges perspektiv

Med en extrem ansträngning öppnar jag sakta ögonlock, men kraften försvinner snabbt och ögonlocken faller ner igen. Ett skärande ljud ekar i mitt huvud och jag grymtar till av smärtan. Vad gör jag här?

"Han har vaknat!" Hörs en orolig men lättad röst bredvid mig.

Snabbt öppnar jag ögonen i panik igen och kollar på Oscar som sitter bredvid mig. Förvirrat öppnar Oscar munnen igen men hinner inte säga något fören två kvinnor, tjejer kanske man säger då de båda ser unga ut, stiger in i rummet. De båda är klädd i blå kläder - alltså är det sjuksköterskor.

"Hur mår du?" Säger den ena som har mörkt hår uppsatt i en tofs.

Utan att svara på hennes fråga ställer jag min egna, som jag har en aning panik av. "Vart är Allison?"

Jag försöker resa på mig men stoppas av en lös hand mot mitt bröst som ändå är tillräcklig för att hindra mig. Det är Oscars hand och han ger mig en mjuk men sträng blick som visar att jag ska stanna.

"Allison är under goda händer" säger samma tjej igen och jag kollar oförstående på henne. Goda händer? Vad menar hon med det? Att hon är under doktorers händer eller himlens? Lever hon eller inte?

Frågan ställer jag men får inget svar. Den andra tjejen som har rödbrunt hår förklarar istället att hon ska ge mig ett lugnande medel genom nålen som sitter i min hand.

"Jag bryr mig inte om något jävla lugnande fattar du väl? Vart är Allison och vilket tillstånd är hon i?!" Utbrister jag irriterat när dom bara pratar bort mina frågor. "Är det så svårt att svara på om min flickvän är vid liv eller inte?!" Skriker jag frustrerat och bryter ut i tårar samtidigt som jag försöker dra bort alla sladdar och skit som sitter i min kropp. Men med tårar i ögonen som orsakar en suddig syn och med en skakande kropp funkar det inte alls bra. Vad jag drar i har jag ingen aning, lika väl som det är sladdarna vars jag har som mål eller om det är min tröja vet jag inte. Det enda jag vet helt säkert just nu är att jag måste ta mig till Allison.

Men ett stick i min arm avbryter det jag håller på med och jag kollar förvånat mot min överarm som har en spruta i sig. När min kropp lugnas ner och jag försvagas skakar jag hysteriskt på huvud - iallafall från mitt perspektiv. De andra i rummet såg antagligen bara en svag skakning.

"N-ni får inte gör-ra såhär" viskar jag fram då orken till att tala högre inte finns.

Med dom orden sagda faller mina ögonlock ihop ännu en gång och återigen försvinner jag bort från verkligheten och in i mina drömmar. Just nu vet jag inte vad jag föredrar mest - det verkliga livet eller livet i mina drömmar? I mina drömmar får jag ändå vara med Allison, jag får ha henne nära mig. Det får jag inte i det riktiga livet. Kanske är det bättre att jag inte är vaken.

Lyssna på My my love - Joshua Radin!!

"Oscar?" En ljus och väldigt svag stämma hörs bredvid mig. Men jag kan inte höra vem det är. Mitt namn upprepas ännu en gång, lika svagt. Jag öppnar återigen ögonen och precis som förra gången faller dom ihop igen. Men rösten bredvid mig får mig att sakta öppna ögonen och vända på huvudet åt höger, det hållet den kom ifrån. Ett par stora, mörkbruna ögon möter mina och ett svagt leende pryder sig under dom och hennes hand sträcks fram emot min. Sakta sträcker jag likaså ut min arm och tar tag i handen som jag hållit så många gånger och äntligen får jag känna värme från den igen.

"A-Allison?" Får jag chockat fram innan jag mer eller mindre flyger upp ur sängen jag ligger i. Förvånansvärt stoppar varken sladdar eller händer mig denna gång - nu kan jag helt utan problem ta mig till Allison. Hennes hand glider sakta ur min, men inte av anledningen att slippa kroppskontakt med mig, utan för att sträcka fram sina armar mot mig. Jag sätter mig på kanten av hennes säng och tar henne snabbt i min famn. Jag håller mina armar hårt runt hennes kropp, men inte så hårt att hon får ont av det. Jag håller henne nära och har ansiktet ner tryckt mot hennes nacke, likaså är hennes ansikte mot min nacke. Tårar från både mig och henne trillar ner från våra ögon. Att hon gråter känner jag mot min hud.