Jag kan inte älska dig - o.m

Bonuskapitel 9

Nervöst stampar jag med foten i marken och biter på fingertopparna - en vana jag fått det senaste året.

Män och kvinnor springer ofta ut och in från dörren framför mig och oron stiger för varje gång jag ser minsta spår av blod på dess kläder. I fyra dagar har Allison varit placerad i sjukhusbädden då de ville ha stenkoll på henne eftersom hon känt hemska smärtor i magen. Inatt började födseln och imorse blev jag utskickad då något inte stod rätt till, nu är det nästan natt igen. Flera olika doktorer har förklarat att det nu inte är någon fara och att allt börjar se bättre ut. Ändå kan jag inte slappna av fören jag får se det med egna ögon.

En doktor klädd i blått kliver ut ur rummet men inte fören hennes steg styrs mot mig kollar jag upp. Det lätta stilen hon går mer får mig att slappna av, allt kanske är bra ändå.

"Allison frågar efter dig nu, du kan gå in." Säger hon med ett leende och jag reser mig snabbt upp. Jag ler stort till tjejen innan jag öppnar dörren och kliver in i rummet vars inredning är lika ljus som alla sjukhus. (Det rimma hhhhhhhaahahah)

Min blick landar direkt på Allison som halvsitter i samma säng som hon legat i de senaste dagarna. Hon ser sliten ut, ögonen är halvt öppna och håret fortfarande fuktigt av hennes svett. Men den stora magen finns inte längre kvar, istället ligger nu en levande varelse placerad på den. Ett stort leende sprider sig på mina läppar samtidigt som mina ögon tåras. Försiktigt går jag fram till sängen och växlar med blicken mellan Allison och våran bebis. Leendet är svårt att ta bort när jag studerar de två vackraste personerna i mitt liv.

"Det blev en kille." Säger Allison med en hes och lycklig röst.

Jag sätter mig tyst ner i stolen bredvid sängen och lägger min ena hand över Allisons som vilar under huvudet på våran bebis. Den andra handen låter jag löst ta ett grepp kring den lilla handen. De brungröna ögonen fastnar på mig och ett svagt läte lämnar hans mun.

"Han är vacker." Säger jag och vänder ansiktet mot Allison. Hon ler och nickar samtidigt som hon för upp sin hand till mitt ansikte och drar tummen under mina ögon så att tårarna jag omärkt har fällt försvinner. "Jag är så lycklig Allison." Mumlar jag och placerar mina läppar mot hennes för en mjuk kyss. När vi drar ifrån vilar jag mitt huvud mot hennes axel och studerar den vackra varelsen som jag lyckligtvis är pappa till. Jag är en pappa. Oscar Molander har blivit pappa och lyckligare kan han inte bli.

"Han ser ut som en Nathan." Säger jag efter en längre tids studerande av honom.

"Nathan, Nathan Molander." Säger Allison och pussar mig på huvudet.

"Nathan Molander." Mumlar jag och drar fingrarna över huvudet på våran Nathan.

"Vi är en familj nu Allison." Säger jag och låter mina fingrar vandra längs hennes arm. Försiktigt borrar jag ner mitt ansikte mot hennes nacke och låter läpparna nudda hennes varma hud. Hon nickar och jag vänder blicken mot Nathan igen som ser på oss med stora ögon. Ögonen är lika bruna som Allisons ögon är.

En natt till fick vi stanna på sjukhuset då de ville ha koll på allt eftersom födseln inte gick klockrent.

Jag svänger in på parkeringen och stannar på våran parkeringsplats. Hastigt men försiktigt knäpper jag upp bältet och drar ur nyckeln innan jag hoppar ur och skyndar mig runt till Allisons sidan. Varsamt öppnar jag bildörren och ler åt de två personerna som tar sig ut. När de båda är ute stänger jag igen dörren och låser genom att klicka på en knapp på nyckeln. Med handen på Allisons svank går vi i ett långsamt tempo över kullerstenarna som bildar en väg från parkeringen till portens dörrar. Småprat från oss blandat med fåglarnas kvitter är de ljud som mina öron uppfattar. För att bo så pass centralt som vi gör så är denna väg hyfsat lugn då den är privat och endast lägenhets ägare i området får köra här samt besökande.

Det vita kortet med nummer 14 och siffran A på lägger jag mot kortläsaren och ett knappt märkbart ljud hörs ifrån dörren. Jag öppnar den och håller upp för Allison innan jag går in.

Efter trapporna som idag kändes längre än vanligt rotar jag fram nycklarna ur fickan och låser upp. En varm luft möter oss när vi kliver in och jag suckar uppgivet. Värmen inomhus är något jag brukar trivas i så här dags på året - men denna värme är för mycket och jag vet att jag ikväll kommer sitta i soffan och klaga på hur varmt det är. Men Allison vill gärna ha det varmt och för den skull är det varmt.

"Kan du ta honom? Jag måste gå på toa." Säger Allison efter jag hängt av mig jacka och skor.

"Absolut." Svarar jag och tar emot Nathan som ligger inlindad i en vit filt. Ett leendet tar form på mina läppar när han skrattar med blicken på mig.

"Det är fler än jag som tycker du ser rolig ut." Flinar Allison retsamt och jag kollar upp på henne med ett leende som jag bestämt försöker få bort genom att dra ner mungiporna.

"Passa tungan hörru! Du tycker jag är skitsnygg." Säger jag och ler stolt åt mitt påpekande. Hon skrattar och pussar mig på kinden innan hon försvinner in i badrummet.

Jag går in i vardagsrummet och sätter mig ner i soffan och placerar Nathan liggandes över mina lår vid huvudet strax ovanför mina knän och fötterna mot min mage. Filten lindar jag av honom samtidigt som jag pratar med en barnslig röst. När de svarta byxorna och den beiga tröjan fångar upp mina ögon lägger jag filten åt sidan och kollar upp på Allison som går emot oss. På henne sitter nu ett par gråa byxor från Nike och en vit T-shirt i den tightare modellen. De båda plaggen har hon inte kunnat använt på länge.

Hon sätter sig bakom mig i soffan med benen om vardera sida av min kropp, armarna viras runt min midja och hakan på min axel. Jag ler vänder på mitt huvud mot henne så att min näsa snuddar vid hennes kind.

"Du är världens bästa pojkvän Oscar." Ler hon.

"Och du är världens bästa flickvän hjärtat." Svarar jag och kysser henne mjukt på läpparna.