Jag kan inte älska dig - o.m

Kapitel 7

"En gång till Allison, räta på ryggen, fram med bröstet och bak med axlarna" säger Linnea som står bredvid kameran.

Jag gör som hon säger och drar på ett äkta leende. Idag fotas jag bara för någon porträtt bild eller vad dom sa. Hela dagen har vi gått igenom en massa saker, jag har fått minst 50 papper känns det som, men allt känns grymt bra. I början av den här karriären kommer jag vara modell för lite allt möjligt, som kläd- och bikinimodell, sån som visar upp smink osv. Det kommer mest vara saker jag bär som ska visas upp, men allt eftersom blir det mig det handlar om, då blir jag fotomodell.
Nu gör vi det sista för dagen, alltså porträttfotografering.

"Sådär, mycket bra jobbat!" Säger Linnea och slår ihop händerna med ett leende på läpparna. Jag svarar med ett leende och går fram till henne.

Klackskorna på mina fötter har väldigt höga klackar, men inget som stör mig då jag lärde mig att gå i sånna i allt för tidig ålder, jag kanske var 8/9? Redan då började jag ta modellandet på allvar och jag antar att det har gett resultat.
Linnea lägger sin hand på min axel.

"Det är en ära att få jobba med dig Allison, verkligen. Jag ser fram emot dom här två åren"
Linnea ler stort, vilket jag också gör

"Desamma Mrs.Willson, det kommer bli jätte kul" svarar jag och drar åt tofsen på mitt huvud.

"Åh, kalla mig Linnea bara" skrattar hon och slår med händerna på något konstigt sätt som jag inte förstår mig på. Jag nickar och pratar på en stund till med henne, tills jag får sluta.
Jag byter skor till mina svarta Michael Kors ballerinas, från jeansen till mina vita shorts och från linnet till det puderrosa linnet i spets med volanger på. Även en svart tunn kofta drar jag på mig innan jag slänger den beiga väskan över armen och går ut efter att ha sagt hejdå till alla.

Ute möter den svala luften mig, väldigt uppfriskande och skön. Jag ler och tar ett djupt andetag innan jag börjar gå in mot stan för att ta tunnelbanan hem. Jag drar upp min telefon, som vanligt har inget hänt eftersom jag inte har något internet när jag inte befinner mig i lägenheten. Jag borde fixa det, något svenskt abonnemang eller vad det är. Men jag har ingen aning om hur jag gör eller vart jag gör det. Jag öppnar kontakter och letar efter personen jag skulle kunna fråga om hjälp. Ett skratt lämnar min mun när 'banan Oscar' dyker upp bland mina kontakter. Jag öppnar han och tvekar, kanske tycker han att jag är dryg och för på? Men han sa väl att det bara var att höra av sig om jag vill ha hjälp med något, han hjälpte väl gärna till?
Jag ringer upp honom och lägger telefonen mot öra. Efter sju signaler, precis när jag är påväg att lägga på så svarar en andfådd Ogge.

- Hallå.. Det är Oscar?

"Hej, det är jag Allison"
Jag blir osäker, kanske jag störde honom i något?

- Åh Allison hej! Förlåt om jag andas som typ en hund eller något men vi har dans träning eller den tog precis slut så nu har vi slutat och..

"Oscar nu pratar du sådär fort och mycket igen"
Jag skrattar och likaså gör han.

- Förlååååt. Men aa, våran träning har slutat nu iallafall.

Han pratar överdrivet sakta och drar ut på varenda ord han säger, vilket också får mig att skratta.

"Men iallafall, jag behöver fixa något svenskt abonnemang eller vad det är, jag vet varken var eller hur man gör och du är den enda jag känner här, vill du hjälpa mig nu?"

- Absolut, jag måste bara duscha och så först men det går fort. Vart är du någonstans?

"Ehm.."

Jag kollar mig runt och stannar med blicken på en stor svamp liknande sak, kanske han vet vart den är?

"Vid nån stor grej som liknar en svamp typ"

- Aah, det vet jag vart det är, svampen kallas den, vänta där så kommer jag snart.

Vi säger hejdå och lägger på. Jag går med snabba steg över till svampen som den kallas enligt Ogge.

I en kvart ungefär hinner jag stå där tills Ogge kommer inkörandes på sin moppe. Jag kollar noga på varenda rörelse jag har, en vana jag fått. Han drar av sig hjälmen, drar en hand genom håret och sen ligger det perfekt. Hur?!
Han hänger hjälmen på styret medan han låser fast moppen. Därefter stänger han in den under sätet och går mot mitt håll med ryggsäcken hängandes på ryggen.
Han stannar med blicken på mig och ler stort.

"Tjaa Allison" säger han när han bara är två meter ifrån mig. Han stannar en meter framför och lägger händerna i fickorna på hans blåa jeansshorts. På överkroppen bär han en vit T-shirt med en tiger på och en grå tröja över med dragkedja som är öppen.

"Hej Oscar" säger jag och kommer direkt på tanken om banan Oscar, det kommer jag aldrig glömma.

"Läget?" Frågar han, jag rynkar pannan, vadå 'läget?' Va?
Ogge skrattar och kollar ner i marken.

"Läget betyder typ, Hur är det? Eller, hur mår du?" Säger han, precis som om han läst mina tankar.

"Aha, jo men det är bra, själv då?" Frågar jag med en svag röd nyans på mina kinder. Jag kan ju fortfarande inte svenska helt perfekt.

"Super bra"

"Härligt"

Jag ler, Ogge är så lätt att umgås med, han är liksom så blyg av sig men är ändå inte rädd för att prata. När han pratar på sådär mycket utan att andas, som han säkert tycker är pinsamt, tycker jag bara är gulligt.
Efter att ha bestämt att vi ska till en Telia butik så vandrar vi iväg in till centrum. Ogge drar upp sin luva för huvudet och hans förklaring till det är att han inte är så pigg på att fans ska springa fram till honom. Egentligen har jag ingen aning om vem han är som den kända personen.