Jag kan inte älska dig - o.m

Bonuskapitel 10

Med nervösa steg tar jag mig fram till altaret. Ett leende ligger på mina läppar när jag stannar framför prästen och vänder mig mot gången igen. Jag ser ut på alla som sitter i bänkraderna, på min släkt och mina vänner på höger sida av mittgången och Allisons släkt och vänner på andra sidan, på mor och far med Nathan och mina bröder, på Allisons mamma som faktiskt ser berörda ut, på både mina och Allisons vänner och släkt, på Oscar, Felix och Omar som lyckats tagit sig hit idag med Daff och Katia. Jag ser på de alla med lycka i ögonen. Att vi alla har samlats här idag för att se mig växa upp ännu mer i livet, att jag nu kommer bli man till världens vackraste hustru, att de Allison växa upp ännu mer i livet och bli hustru till den man som är så lycklig.

Snett bakom mig står Pelle, som är min bestman. Eftersom han varit den som stått vid min sida så länge jag kan minnas så blev han ett självklart val.

Tårar bildas i mina ögon men jag lyckas hålla de inne. Musiken ekar bland kyrkans höga väggar och tak. Jag tar ett djupt andetag och ser på dörrarna som sakta glider upp och den kvinnan jag vill spendera resten av mitt liv med, den kvinnan som jag vill somna in bredvid när vi är 80+, fångar mina ögon. Hennes kropp är klädd i en vit brudklänning med långt eftersläp som bärs upp av två av hennes vänner. Upptill är den i spets, från midjan upp till nyckelbenen. Axelband som är lite utav den bredare sorten håller upp klänningen. Hennes hår är uppsatt i en uppsättnings som måste ha tagit timmar att göra. Mina ögon tåras upp ännu mer och denna gång är de svåra att hålla tillbaka. En ensam tår trillar ner för min kind som jag snabbt torkar bort i en gest som ska visa att jag kliar mig på kinden. Händerna knäpper jag över varandra igen och ler större än någonsin när Allison lämnas över av hennes far. Han ger mig ett vänligt leende innan han sätter sig på den främsta bänkraden bredvid sin fru.

Leendes kollar jag på Allison som lika lyckligt ler tillbaka med rödkantade ögon. Vi båda vänder oss mot den gamle prästen som står med ett vänligt leende. Musiken tystnar in och en tystnad lägger sig över golvet innan prästen harklar sig och börjar tala.

"Inför Guds ansikte är vi samlade till vigsel mellan er två, Oscar Molander och Allison Moore. Vi är här för att be om Guds välsignelse över er och för att dela er glädje." Säger prästen med en röst som ekar i kyrkan. Han fortsätter att tala sina inledningsord. När sista ordet sägs stiger han åt sidan och Pelle tar plats framför oss. Han ger oss båda ett varmt leende innan även han harklar sig och börjar föra fram sina ord.

"Jesus sade: Skaparen gjorde från början människorna till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt." Säger han och stiger igen åt sidan så att prästen får ta sin plats. Han läser en bibeltexten och vid sista ordet sagt reser sig de andra upp och mitt hjärta börjar med ens slå fortare.

Prästen kollar in i mina ögon och nickar lätt.

"Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, Oscar, vill du ta Allison till din hustru och älska henne i nöd och lust?"

"Ja." Utan tvekan lämnar ordet mitt mun och han vänder sig leendes mot Allison.

"Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, Allison, vill du ta Oscar till din man och älska honom i nöd och lust?" Frågar han upprepande och Allison nickar.

"Ja." Svarar hon.

Min lycka växer när hennes ord är sagda och jag tar emot ringarna av Pelle innan jag överlämnar dem till prästen. Han ber en bön över ringarna och det hela avslutas med att församlingen säger "Amen."

Jag får tillbaka ringarna och vänder mig mot Allison, så att vi står ansikte mot ansikte. Gemensamt håller vi i ringarna och ser in i varandras ögon medan jag hör prästen avge sina ord bredvid oss. Men jag lyssnar knappt, det enda jag fokuserar på är kvinnan framför mig som jag älskar så.

"Jag Oscar, tar dig, Allison, nu till min hustru att dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt." Säger jag säkert utan att släppa hennes ögon. Men när sista ordet är sagt kollar jag ner på hennes hand där jag varsamt trär på ringen på det vänstra ringfingret. Allison upprepar en likadan mening men från sitt perspektiv innan hon trär på ringen på mitt vänstra ringfinger.

"Du kan nu kyssa bruden."

Efter prästens kommando lägger jag mina händer på Allisons kinder och tar ett steg närmare. Försiktigt men ivrigt lutar jag mitt ansikte framåt och pressar mina läppar mot hennes. Som i tecknade filmer känns det som fyrverkerier mellan oss. Helst av allt skulle jag aldrig vilja släppa henne, men vi skapar ändå ett mellanrum mellan oss för att inte låta det bli pinsamt.

"Ni har nu ingått äktenskap med varandra och bekräftat detta inför Gud och denna församling. Ni är nu man och hustru. Må Herren vara med er och leda er i sin sanning nu och alltid."

Lika lyckligt, om inte lyckligare, ser jag in i min frus ögon medan församlingen sätter sig ned.

"Himmelske Fader, vi tackar dig för denna dag, för dess glädje och förhoppningar. Vi ber dig för det äktenskap som Oscar och Allison nu har ingått inför dig. Låt deras liv tillsammans präglas av tillit och respekt för varandras egenart. Hjälp dem att skapa ett öppet och varmt hem, där (deras barn får leva i trygghet och) deras vänner finner gemenskap. När svårigheter möter, för dem då närmare dig och varandra. Hjälp dem att förlåta varandra och låt dem dag för dag ta emot glädje och kraft ur din hand. Genom Jesus Kristus, vår Herre."

Det hela avslutas med en psalm innan vi hand i hand tågar ut ur kyrkan. Vid min högra sida går Allison, vid min högra sida går min fru och jag är säker på att jag inte kan bli lyckligare än jag nu är.

__

Alltså åhh blev typ lycklig när jag skrev detta hahaha :')

men nästa kapitel är det sista av denna:( det är seriöst alltid lika sorgligt att avsluta?? hemskt haha

men kommer med en ny bok direkt efter denna, om Omar kommer den vara och "No Regrets" är namnet till deeeen!