Jag kan inte älska dig - o.m

Kapitel 6

Jag drar snabbt på mig mina skor och tar en stor tugga av det gröna äpplet. En alldeles för stor tugga som får mig att kämpa för att kunna tugga det och ens få plats med det i munnen. Men efter ett antal tuggor blir bitarna mindre och färre, jag kan enkelt svälja ner det.
Jag öppnar dörren och slänger igen den. Försöker sätta i nycklarna i dörren, men som alltid träffar den inte rätt när man har bråttom.
"Men jävla fan.." Mumlar jag.
En lycklig suck lämnar min mun när jag får in nyckeln i nyckelhålet.
Jag vänder mig snabbt om men krockar in något hårt, men ändå mjukt. Förvirrat backar jag bak och kollar upp på föremålet jag gick in i, som är en människa, som är Ogge.

"Oscar? Hej. Gud förlåt, är du okej?" Frågar jag och kollar in i hans fina ögon.

Han skrattar och nickar lätt.

"Hej Allison, ja jag är bara okej. Är du?" Frågar han och rätar till kepsen som sitter på hans huvud.

"Ja det är jag. Men om du ursäktar så har jag väldigt bråttom och måste rusa typ nu" säger jag och ger honom ett ursäktande leende innan jag vänder mig om och joggar ner för trappstegen.
Ogge är snabb efter mig och hinner till och med ikapp.

"Jag kan skjutsa dig, det går mycket snabbare än om du ska gå, åka tunnelbana, buss eller vart du nu ska" säger han och jag ger honom ett leende.

Han är otroligt snäll och omtänksam.

"Jag vill inte tränga mig på eller så, du har säkert annat att göra" säger jag och öppnar dörren ut.

Ogge går efter mig och tjejskrik hörs från andra sidan vägen. Jag kollar upp på dom. Wow, det är fler än vad det tidigare har varit.
Ogge vinkar osäkert till dom med ett lika osäkert leende på läpparna.

"Du tränger dig inte alls på och jag skjutsar dig gärna" säger han.

Vi svänger runt och han stannar vid en cross/moppe eller vad det nu är. Hjälmen som han håller i handen sträcker han fram till mig, jag tar den och följer varje rörelse han tar när han låser upp fordonet.

"Vart ska du någonstans?" Frågar han. Jag berättar adressen och vad stället heter. Att det är långt dit vet jag.

"Jag vet vart det är, ta på dig hjälmen så åker vi"

Jag spärrar upp ögonen, menar han att han tänker åka utan hjälm? Aldrig. Tänk om något skulle hände, eller om polisen skulle komma. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om Ogge blev skadad.

"Nej Oscar, du kan väl inte åka utan hjälm? Jag kan ta tunnelbanan, du behöver verkligen inte skjutsa mig"

"Men lägg av, det går fort och jag tar det lugnt, kan dessutom åka genom skogen så att ingen ser oss" säger han.

Jag skakar bestämt på huvudet. Jag kan inte låta något hända.
Han suckar och tar hjälmen ur mina händer, sätter på den på mitt huvud och spänner fast.

"Jag har åkt utan förut och det har gått bra, kom nu" säger han och startar upp moppen, han hoppar upp och kollar på mig. Menar han att jag ska sitta bakom honom?

"Sätt dig" säger han och ler svagt mot mig.

Ingen idé att säga emot. Jag sätter mig bakom honom och lägger armarna över mina ben. Ogge skrattar och tar tag i dom.

"Du måste hålla i dig ordentligt"

Han lägger mina armar runt sin mage och med det åker jag längre fram på sätet så att jag sitter tryckt mot honom. Mina kinder blossar upp i en röd färg och jag är glad att jag har hjälmen på mig.