Jag kan inte älska dig - o.m

Kapitel 25

Snabbt skruvar jag på locket till den lilla burken, sätter ner den bland de andra och lägger över det stora locket.

"Vad gör du?"

Ogge dyker upp bakom mig och jag sväljer hårt. Innan jag svarar ställer jag upp burken i skåpet, bakom alla papper så att den ska döljas.

"Allison?" Frågar Ogge försiktigt och ställer sig bredvid mig.

Jag torkar mina tårar och stänger igen dörren till skåpet.

"I-inget jag bara.. Jag k-kollade" stammar jag nervöst fram.

Han lägger sitt pekfinger under min haka och vänder upp mitt ansikte mot honom så att jag tvingas kolla in i hans ögon. Han ser rädd ut. Rädd och brydd.

Hans läppar dras ihop till ett streck och ögonen rör sig sakta och visar att han kollar ner på mina kinder.

Utan att säga något lägger han sina armar runt mig och drar mig intill hans kropp. Jag lutar huvudet mot hans axel och lägger försiktigt mina armar runt hans rygg. Hans varma läppar känns mot mitt huvud och en svag rysning far över min ryggrad.

Han är så varm och gosig. I denna famn skulle jag kunna spendera resten av mitt liv i.

"Jag säger till Daff att vi inte kommer idag, vi får ta igen någon annan dag istället" säger Ogge mot mitt huvud.

Jag drar mig försiktigt tillbaka, så lite som möjligt men tillräckligt mycket så att jag kan möta hans ögon.

"Varför? Jag kan gå dit?" Frågar jag, Ogge skakar på huvudet och torkar sakta bort mina tårar.

"Nej du mår inte bra och du behöver mig idag så därför tänker jag stanna här med dig" säger han bestämt och jag ler.

Jag kramar om honom igen. Finare kille än Oscar Molander får man leta efter.

"Du är bäst" viskar jag och drar mig undan igen.

Jag kollar upp i hans ögon och ser hur kinderna hans blir röda. Gulligt.

"Jag Ehm.. Jag tror jag går över och snackar med Daff, han är typ lite sur på mig så det är bäst att ta det på en gång" säger han och vrider på sig.

Jag nickar och han ler.

"Då kommer jag snart" säger han och ger mig en snabb puss på pannan som får mitt leende att växa.

"Ses snart" säger jag och han nickar med ett blygt leende.

Han går ut i hallen och säger hejdå innan dörren öppnas och stängs.

Jag pustar ut. Han frågade inte ens om vad det var.

Med osäkra steg tar jag mig till min säng. Yrseln finns fortfarande kvar, likaså gör illamåendet men det är dämpat. Jag känner mig så äcklig. Så tjock och äcklig.

Tårarna letar sig fram igen ur mina ögon och jag sliter snabbt av mig alla kläder förutom underkläderna innan jag kryper ner under täcket. Tårarna rinner okontrollerat ner för mina kinder. Jag vet inte ens varför jag gråter. Dom bara rinner och det finns ingen anledning.

•

Jag öppnar snabbt ögonen och sätter mig upp i ett ryck. Jag kollar mig runt och flämtar. Men inget ser ut som det precis gjorde. Allt är lugnt. Tills Ogge kommer in springandes.

"Hey vad händer?" Säger han och sätter sig ner bredvid mig i sängen.

Han lägger handen på täcket som ligger över mitt ben och kollar in i mina ögon. Jag andas snabbt, som om jag precis har sprungit flera mil.

"Dröm" får jag bara fram.

Fast för mig säger det ordet tusen saker. Det är samma dröm som jag haft många gånger. Samma personer, samma händelser, samma miljö, samma känslor. Allt är exat lika.

"Mardröm?" Frågar han och jag kollar upp i hans fina ögon. Dom får mig att bli lugna.

Jag nickar och han lindar sina armar runt mig. Jag ler och tar några djupa andetag. Ögonen stänger jag och drar in Ogges doft genom näsa. Det är läskigt hur gott han luktar.

"Kan du lägga dig här, med mig?" Frågar jag blygt och osäkert. Men jag känner mig så otrygg nu så jag vill bara ha Ogge bredvid mig. Nära.

"Absolut" säger han och släpper mig.

Täcket som jag tidigare höll upp för att dölja min nästa bara kropp glider nu ner till midjan och blottar min överkropp som endast täcks av en bh.

Ogges blick hamnar på mina bröst och hans ansikte blir rött. Likaså blir mitt, om inte rödare. Snabbt drar jag upp täcket för att dölja mig.

"Ehm förlåt.. Jag.. Det.." Mumlar han och reser sig upp ur sängen.

Jag älskar hur blyg han blir när han blir generad. Hur han aldrig vet vad han ska säga och stammar därför väldigt mycket. Det är gulligt och något som jag faller extra för.

Jag ger honom ett blygt leende och kollar bort mot min byrå.

"Kan jag få en T-shirt?" Frågar jag och nickar mot den vita byrån.

"Absolut" säger han, igen.

"Du gillar ordet absolut, eller hur?" Flinar jag när han drar ut den andra lådan som jag påpekade att det var.

"Absolut" svarar han ironiskt och jag skrattar hest.

Han drar upp en ljusrosa T-shirt med en grå nalle björn på som kramar om ett vitt hjärta.

Den var inte meningen att han skulle se.

"Gulligt" säger han och vänder sig mot mig. Han flinar mot mig och jag skakar på huvudet.

"Den skulle du inte hitta. Mamma tvingade mig att packa ner den eftersom hon köpte den till mig när jag fyllde tio år men då var den på tok för stor, vilket den är nu också" förvarar jag mig själv med, det är sant och T-shirten är nog i storlek extra large.

"Ja då blir den ju perfekt att sova i"

Ogge stänger igen byrålådan och går emot mig med tröjan i handen. Jag skrattar och skakar på huvudet.

"Sluta" säger jag.

Men Ogge rycker bara på axlarna och lägger tröjan bredvid mig.

"Kom igen den är ju söt och det är bara jag här, du kan ha den" han gör puppy face, putar med underläppen och blinkar med ögonen. Jag ler och skakar på huvudet.

"Bara för att du är du" säger jag och krånglar på mig den under täcket.

Han gör något slags glädjehopp innan han drar av sig sina jeans, behåller T-shirten på och kryper ner under täcket bredvid mig. Hans varma hud nuddar min och jag ryser till av välbehag. Täcket drar jag upp en bit så att det ska dölja mitt leende som spridit sig på mina läppar.

"Göm inte ditt leende" säger Ogge och drar försiktig ner täcket till mina axlar istället. Med en nöjd blick kollar han in i mina ögon och ler själv.

"Ditt leende är vackert"

Han flyttar upp sin hand till min kind och drar lätt sina fingertoppar över min hud. Rysningar och stötar sänds igenom min kropp. Han leker lätt med en hårslinga innan han drar den bakom örat. Fingret drar han försiktigt längs min käke och stannar precis under hakan.

Bara den lilla beröringen får mitt hjärta att rusa iväg och min mage hinner bildat ett zoo i sig.

"Du är vacker"

-

jag vill också ha en Oscar Molander i mitt liv.