Jag kan inte älska dig - o.m

Kapitel 3

Jag fyller i papper efter papper, alla i ett lika stort format med lika svart text. Det enda som skiljer är orden. Jag fyller i allt. Min längd på 1.71, min vikt på 58 kg, skostorlek som är 37 och en massa andra saker som måste fyllas i för detta modelljobb. Även fast jag har fyllt i sånt här en gång så behövdes det tydligen en gång till enligt Klara som sitter framför mig och studerar varenda rörelse jag gör. Det känns nästan läskigt. Hennes blick bakom de runda glasögonen liksom tränger igenom mig.
Stolen här är hård, tydligare känns det när jag osäkert vrider och vänder på mig på grund av min nervositet. Klaras blick får den inte direkt att bli mindre heller.

"Så" säger jag och skjuter fram det sista pappret till henne.

Nöjt plockar hon upp det och lägger det i högen tillsammans med dom andra papperna jag fyllt i. Hon ger mig ett vänligt leende samtidigt som hon rätar till glasögonen.

"Du var allt en väldigt vacker ung tjej, det känns nästan ovanligt med sånna som dig, man skulle kunna säga att du är folks definition av perfekt" säger hon.

Förbryllat höjer jag på ögonbrynen och ler stort mot henne, vanligtvis tar jag inte åt mig så mycket av komplimanger. Men när man får det av Klara som jobbad i modellbranschen så tar jag åt mig väldigt mycket.

"Men, tack så mycket" svarar jag och hon ler vänligt, inte ett sånt fake leende som de flesta människor har när dom jobbar. Hennes är mer äkta.

"Natural beauty. Men du kan följa med Diana här så visar hon dig ett rum där du kommer få genomgå en undersökning och sedan skickas vidare till ett rum där du får visa upp dig" säger Klara och lutar sig över bänken.

"Okej. Tack Mrs.Johnson" ler jag och reser mig upp från den obekväma stolen.

Tjejen med långt svart hår, som jag antar är Diana ger mig en sur blick innan hon vänder sig om och går iväg med små kaxiga steg.

"Hon är sådär, men det är inget du behöver bry dig om eftersom du inte ska vara med henne" säger Klara bakom mig.

Jag nickar och halvspringer efter Diana som hamnat en bit framför mig. Hon går med snabba och korta steg. Hennes smala klackar ekar i den överdrivet stora korridoren och näsan har hon högt uppe i luften. Vilken diva.
Hon stannar utanför en dörr och öppnar den irriterat.

"Du kan vänta här inne så kommer Lena snart" säger hon med en pipig röst.

"Tack" säger jag.

Var trevlig fast du inte vill.

Dina lämnar mig snabbt och jag går fort in i rummet. Den vita dörren stängs av sig själv.
Rummet är tyst, möblerna är få och inredningen ljus.
På väggarna pryder tavlor med olika färger på tavelramarna, eller svart, vit och grå är dom. Foton på olika modeller i olika åldrar och kön sitter innanför ramarna.

Jag ler.

Äntligen kommer jag få uppleva min dröm.

•Daffs perspektiv•

Jag bläddrar bland papperna och kollar ännu en gång på klockan, 10.29. Ingen av killarna har dykt upp än och vi sa 10.30. Alltid brukar någon vara tidigare, allra mest Ogge, men inte ens han är här. Min blick dras automatiskt till klockan som nu visar 10.32, fortfarande ingen här. Det brukar oftast vara så att en inte är i tid, men att alla är sena är något ovanligt. Klockan hinner slå 10.36 när dörren slås upp. In kommer fyra killar som pratar och skrattar väldigt högt. Oscar, som kommer in sist, stänger igen dörren med en hård smäll som får mig att rycka till. Felix skrattar högt och de alla hejar glatt på mig, om dom verkligen är så glada idag eller om dom spelar för att dom är sena vet jag inte. Men mig får dom inte på bättre humör iallafall.

"Sätt er" ber jag och nickar ut över bordet som har tre stolar på varsin långsida och en stol på båda kortsidorna. Jag själv sitter på en kortsida.
De följer lydigt det jag bad dom om och sätter sig två och två på varsin sida. Oscar bredvid Felix och Omar bredvid Ogge.

"Ni är sena" säger jag och Felix öppnar munnen samtidigt som han rätar till den där förbannande kepsen som har större betydelse en sitt eget hem för honom.

"Men vi hälsade på fansen bara, det kan du ju inte bli sur över?" Förklarar Felix och biter sig lätt i underläppen.

"Nej, men jag vill helst att ni respekterar tiderna vi har. Vi gör det här för er skull killar, då kan ni inte bara komma och gå när ni vill" säger jag och skymtar hur Felix himlar med ögonen, den ungen kan verkligen få mig att tappa lusten till detta.

"But still, våra foooers går före mycket annat? Utan dom skulle vi ju inte heller varit här, lika som utan er skulle vi ju inte vara det. Dessutom var vi typ fem minuter sena? Vad gör det om hundra år?"

Felix har en poäng i det han säger, men samtidigt verkar han tro att han får göra precis som han vill. Ibland känns det nästan som att han tror att han kan glida igenom den här karriären och låta oss runtom göra allt jobb, men han får äran.

"Jag förstår det. Men försök bara att vara i tid, det är det jag begär. Fem minuter är fem minuter för mycket" säger jag till hela gruppen, men mest riktat till Felix.

"Men nu lägger vi det bakom oss. Jag har en del saker att berätta" säger jag och får fyra nyfikna blickar på mig.

Jag skrattar lågt, ibland ser dom ut som fyra apor. Man kan nästan jämföra dom med apor, dom beter sig som sånna ibland.

"Ni vet musikvideon vi ska spela in?" Börjar jag och de nickar glatt.

"Jag tror jag har hittat den perfekta tjejen som kan vara med, om hon går med på det då" säger jag och Omar & Oscar rör sig i stolarna, nu är dom väldigt nyfikna.

Helst skulle jag nog vilja dra ut på att berätta om det här, få dom att klättra i taket eller åla sig på golvet av nyfikenhet.

"Vem då? Vad heter hon? Är hon snygg? Hur gammal är hon? Vart bor hon? Har du träffat henne?" Frågorna väller ur Felix, Oscar och Omar. Ogge sitter med hakan i händerna och kollar tröttsamt på de tjattrande aporna.

"Lugna er," säger jag och lyckas få tyst på dom. Lätt som en plätt idag, antar att tjejen intresserar dom.

"Jag vet inte mycket om henne, vi träffades igår kväll här utanför. Hon bor i dörren mittemot" säger jag och tar en paus.

Väntar på frågorna om att få gå dit nu.

"Kan vi få gå och hälsa på henne då?"

Precis som jag trodde.

Jag skrattar och skakar på huvudet.

"Jag har fortfarande inte frågat henne om det här, men hon verkar inte omöjlig att få med på detta. Allison heter hon, hon såg ut att vara i eran ålder, väldigt trevlig och av första intrycket har hon en väldigt fin personlighet" säger jag och kollar mot Ogge, som precis fick svar på hans fråga som fanns i hans huvud, om hade en bra personlighet.

"Men är hon snygg då?" Frågar Omar.

Jag himlar med ögonen och rycker på axlarna.

"Jag är äldre och att säga att jag tycker hon är snygg skulle vara fel, men ja, jag tror ni skulle gilla hennes utseende" säger jag och de spricker upp i ett leende.

Får jag med Allison på det här så skulle det vara hel grymt.