Jag kan inte älska dig - o.m

Kapitel 14

•Allisons perspektiv•
Jag skyndar mig till tunnelbanan, som vanligt är jag sen. Jag förstår inte varför jag alltid är det.
Snabbt sätter jag kortet mot kortläsaren eller vad det är så att "dörrarna" öppnas och jag skyndar mig fram till vagnen jag ska med på som redan står på spåret. Jag hinner precis på innan dörrarna stängs.
Med en lättad suck sjunker jag ner på ett säte i vagnen som är nästintill tom. Endast en tjej i min ålder och en gammal gubbe sitter här också.
Mina vita urbanears drar jag på huvudet och slumpar en låt från min spellista på Spotify. Hate my life av Theory Of A Deadman börjar spelas. Väldigt positivt.
Stämmer inte alls in på mig heller, jag älskar mitt liv. Min dröm har ju precis startat. Men jag låter låten rulla på eftersom den är bra ändå.
Den tråkiga turen som tar en halvtimme går ovanligt segt idag, jag vrider och vänder på mig många gånger. Det hårda sätet hinner bli väldigt obekväm och jag önskar att jag satt bakom Ogge på hans moppe istället. Fast han kan ju inte skjutsa och hämta mig varje dag. Kanske borde skaffa mig en egen moppe istället. Nej usch vad läskigt, det skulle jag aldrig våga åka.
Vi saktar in och jag väcks ur mina tankar när jag ser den rullande texten som visar att det är här jag ska av. Så jag går av och springer upp för trapporna. Klockan är 09.58, jag börjar om två minuter. Finns inte en chans att jag hinner.
Det blir nästan så att jag halv springer till byggnaden och när visaren på min klockan slår fem över tio öppnar jag dörrarna. Linnea som står med ryggen emot mig vänder sig om och skiner upp i ett leende. Jag pustar ut, hon verkar inte vara sur.
"Åh Allison! Jag trodde nästan att du inte skulle komma idag, att du kanske hade blivit avskräckt av mig sen sist" skämtar hon och jag skrattar lågt.
"Absolut inte. Jag lyckades bara sova över lite, det blev tyvärr en sen kväll igår" säger jag och ler generat. Även fast hon inte vet att det var med Ogge som kvällen blev sen så hettar mina kinder till rejält.
Hon höjer på ögonbrynen men säger inget om det.
"Bra att du är här nu iallafall! Men idag ska vi faktiskt åka iväg och kolla på en catwalk hade jag tänkt och sen får du sluta för dagen" säger hon och jag ler.
Vi har planerat några dagar där vi följer ett schema. Men ibland så väljer Linnea att bara göra något. Vilket jag tycker bara är kul. Spontana saker är alltid roliga. Fast jag kanske tycker så för att det så sällan händer mig. I min familj är varenda dag planerad och måste följas. Under ett par dagar hade mina föräldrar satt upp ett toalettschema. Så man fick bara gå på toa en viss tid. Hur sjukt? Dock var det en av de få gångerna som jag faktiskt hade vågat protesterat.
Respekt är något jag har för mina föräldrar, så därav vågar jag nästan aldrig säga emot.
Jag hatar mina föräldrar egentligen. Verkligen. Jag får inte ens välja mina vänner själv. Så alla "vänner" jag har i England är precis som mig, snobbiga och överklassiga. Jag ogillar dom lika mycket som mina föräldrar. Förutom en, Maya, hon känner exat som jag. Hon hatar att vara den hon är, att vara bortskämd och överklassig.
Skulle mina föräldrar se Ogge så skulle dom verkligen förbjuda mig att ens kolla på honom igen. Han är så olik mig som man kan bli. Han klär sig inte som mig, han är inte lik mig i sättet, ingenting. Men jag gillar honom. Han är härlig och hans stil är skön. Dock skulle mamma och pappa aldrig tillåta mig att vara kompis med någon som honom. Men dom är inte här, right?
Vi hoppar in i Linneas bil och hon kör iväg.
Vi pratar på, dock bara om mitt jobb men det är inget jag klagar på. Jag älskar ju det.
Min mobil plingar till och jag plockar genast upp den ur min väska. Bara tanken av att det borde vara Ogge som hör av sig får mig att vilja läsa det snabbare. Precis som jag trodde så är det Ogges namn som syns på skärmen. Jag ler och låser upp min telefon.
"Hej Allison, tänkte bara fråga om du skulle vilja komma över till studion? Om du jobbar så kan du kanske komma när du är klar, Daff skulle tydligen vilja prata med dig" står det och jag rynkar pannan.
Varför vill Daff prata med mig?