Jag kan inte älska dig - o.m

Kapitel 34

Trots att jag förbjudits att träffa Ogge så lyckas jag ändå smita iväg från mina föräldrar med en lögn om att jag ska till jobbet. Ikväll är ju middagen med hans familj som jag lovat att komma på. På T-centralen skickar jag iväg ett sms till Ogge och berättar att jag är här. Snabbt får jag till svar att han blev fast med några fans men är på väg. Jag snurrar en hårlock runt mitt finger och kollar på en mamma som skäller på sin gråtande dotter. En gubbe som sitter ensam på en bänk och äter glass. Ett par som står och äter upp varandra, bokstavligen. Det är nästan äckligt.

Ett par muskulösa armar slingrar sig runt min midja och en varm kropp ställer sig bakom mig. Den välkända doften av grapefrukt, blodmandarin, kanel och mynta fyller min näsa. Ett stort leende sprider sig på mina läppar och jag lägger mina händer över honoms.

"Hej Allison" viskar han mot mitt öra och kysser mig mjukt på käkbenet. Flera rysningar far igenom min kropp och det pirrar sådär extra i magen.

"Hej Oscar" svarar jag och vänder mitt huvud mot honom. Han kollar ner på mina läppar och slickar sig om sina.

"Musikvideon är väl färdig spelad så jag antar att jag har tillåtelse att kyssa dig här och nu utan att någon grinig Daff går på oss?" Säger Ogge och jag skrattar.

"Bara griniga föräldrar" ler jag och pressar mina läppar mot hans. Han snurrar runt mig så att vi står mittemot varandra. Händerna knyter han ihop bakom min rygg och gör mig närmare hans kropp. Jag lägger mina händer på hans överarmar och njuter av den mjuka kyssen. Hans läppar är underbara, så mjuka och lena. Hans kyssar är perfekta, alla borde få bli kysst så här.

"Hur fick du tillåtelse att åka till mig?" Frågar Ogge efter kyssen. Vi står kvar i samma position som innan, bara med läpparna ifrån varandra.

"Jag sa att jag skulle till jobbet"

Han skrattar och skakar på huvudet.

"Badgirl" flinar han och ger mig en snabb puss på läpparna innan han tar bort sina armar, flätar istället ihop våra fingrar istället.

"Maten är klar till sju så vi måste åka nu" ler han och drar med mig till tunnelbanan. Jag plockar upp mitt sl kort men Ogge stoppar mig och säger att vi båda går igenom på hans kort istället. Jag höjer på ögonbrynen men gör som han säger. Vi går igenom och åker ner för rulltrapporna.

-

"Tänk om dom hatar mig då?" Säger jag och klämmer hårdare i Ogges hand. Vi har precis svängt upp på hans gård och närmar oss sakta dörren. Jag hinner bygga upp en stor oro på den korta biten som inte kan vara mer än tio meter. Jag är inte alls som dom och det är en stor anledning till varför dom skulle kunna hata mig.

Ogge suckar och stannar framför dörren. "Du är omöjlig att hata så sluta nu"

Han ger mig en kort kyss och innan jag ens hinner svara så öppnar han dörren och ropar hej till sina föräldrar.

"Behåll skorna på, vi ska sitta ute" ler han och drar med mig in i köket, där två personer står och vänder sig om när vi kommer in. Båda är väldigt lik Ogge så därför antar jag att det är hans föräldrar. Jag ler nervöst och spänner kroppen en aning. Men Ogges lugnande hand i min får mig att slappna av och känna mig lite mer säker. Även fast jag träffat dom en snabb gång i bilen förut så känns det här ändå som en första gång, jag vet ju knappt vad dom heter.

Hans föräldrar ler stort och går fram till oss.

"Allison, vad roligt att se dig igen!" Säger hans mamma och hans pappa instämmer.

"Detsamma herr och fru Molander" säger jag artig. Att dom är gifta har Ogge berättat så därför kan jag kalla dem samma efternamn.

"Åh, säg Hans och Helena" säger hans mamma, Helena då antar jag.

Jag nickar och kollar upp på Ogge som redan har sitt huvud vänt ner mot mig. Det får mig att rodna och snabbt vända bort blicken.

"Vad trevligt att du kunna komma ikväll, Oscar har pratat så mycket gott om dig. Ibland har jag trott att hans mun inte kunnat formulera andra ord än om dig" skrattar Hans och jag stämmer in på hans skratt. Att Ogge har pratat om mig så mycket som Hans beskriver det är faktiskt väldigt oväntat. Det är gulligt men inte trodde jag att han pratat så om mig.

"Pappa.." Muttrar Ogge.

Jag kollar på honom igen och ser en röd ton sprida sig i hans ansikte.

"Men gå ut och sätt er nu så kommer vi snart" säger Helena.

Ogge mumlar något och drar med mig igenom huset, ut genom altandörren och stannar i en inglasad uteplats. Rakt fram längs väggen står ett bord med sex stycken stolar runt. Fyra av platserna är uppdukade med vita tallrikar och silvriga bestick. Glasen är stora och enkla, på högra sidan står även två vinglas bredvid de vanliga dricksglasen. Så den vänstra sidan av bordet är antagligen dukat till mig och Ogge eftersom vi båda är minderåriga och inte kan dricka vin. Blandat med dukningen står några tända ljus och lyser ull rummet med ljus som står i olika hyllor. Det ger uterummet en mysig belysning och bara en mysig stämning. Här hemma ser jag inte alla Ogge som den jag annars ser. Han har alltid varit den skatarkille för mig, han som klär sig i slappa jeans och en lös tröja. Han som bara lever livet utan villkor. Nu när han är klädd i svarta jeans i den lite tajtare modellen och en mörkblå skjorta, hemma i ett modernt hus med mycket vitt så visar han en annan sida av sig. Fast jag gillar den. Jag gillar allt som har med denne Oscar Molander att göra.