Jag kan inte älska dig - o.m

Kapitel 9

•Allisons perspektiv•
Jag drar borsten genom håret en sista gång innan jag lägger ifrån mig den och går in i köket.
Jag har nu bott här i en vecka och jag måste säga att det är hemskt tråkigt att bo ensam. Jag vill ha ett djur eller något. Kanske borde jag köpa mig en hund? Eller en katt? Fast jag är ju mycket borta också, det skulle inte funka med ett djur, bara om jag hade någon som tog hand om den medan jag var borta.
Jag häller upp vaniljyoghurten i en av de ljusrosa skålarna jag köpte här om dagen. Muslin häller jag över och tar en sked innan jag sätter mig vid bordet och kollar ut genom fönstret medan jag slevar i mig sked efter sked.
Utanför har jag lyckligtvis en stor park där det ofta är väldigt mycket folk, lika nu är det fullt.
Det ser mysigt ut för familjen som sitter på en röd rutig filt och fikar, äter säkert frukost i solen. Barnet som springer med en boll i handen med en hund efter sig får mig att skratta. Allt ser så härligt ut och solen skiner starkt.
Jag suckar och kollar ner i skålen som nu är tom. Min mage kurrar fortfarande men jag kan inte äta mer. Skulle jag gå upp i vikt skulle jag inte kunna vara modell.
Min mobil plingar till och av ren reflex vänster jag direkt blicken dit, Ogges namn, som fortfarande har en banan efter sig, lyser på skärmen och jag ler. Honom har jag inte hört något av på hela veckan. Bara några få hälsningar i trappuppgången.
Jag drar tummen över skärmen, knappar in den fyr siffriga koden och öppnar våran konversation.
"Tjaaa Allison, lust att hänga med ut nu med mig och killarna? Vi tänkte dra till stranden och sen hitta på något ikväll :) om du kan och vill så får du gärna hänga med!"
Återigen far ett leende upp på mina läppar och jag knappar snabbt in ett svar.
"Hej Oscar, det skulle vara jätte kul. Är ändå ledig idag så jag följer gärna med :)"
Jag skickar iväg det och låter konversationen vara framme, för tecknet som kommer upp när någon skriver syns.
"Grymt! Jag hämtar dig om en halv timme om det är lugnt, vid halv elva då :)"
"Blir bra, ses då :)"
Jag låser igen telefonen och reser mig upp, plockar in skålen och skeden i diskmaskinen och går in till sovrummet. Där drar jag fram min vita triangel bikini med knytning på både överdelen och underdelen. Fast den är så enkel så är det ändå min favorit bikini. Jag hoppar ur mina sovkläder och underkläder, drar på mig bikinin och letar sedan på en klänning. Jag väljer en enkel ljusblå som passar väldigt bra ihop med min solbrända kropp. Jag gör en inbakad fläta i mitt hår och låter bli att ta på mig smink, vi ska ju ändå bara bada nu. I min vita strandväska packar jag ner det behövliga, solglasögon, handduk, sol krämer, mobil, hörlurar, pengar och tuggummi.
När klockan slår 10.24 knackar det på dörren. Som tur är så är jag färdig så jag går och öppnar. Jag möts av ett stort leende som tillhör Ogge. På sig har han ett par mörkblåa badshorts och ett vitt linne.
"Tja" säger han sådär blygt och ler.
"Hej" svarar jag.
"Förlåt om jag blev lite tidig men det blev så tråkigt hemma så jag åkte, hoppas det är okej" säger han.
Jag skrattar och nickar, hänger min väska över axeln och kollar mot mina skor. På Ogges fötter sitter ett par sneakers? Vem har ens sånna på stranden?
"Ingen fara, jag är färdig så vi kan ju åka nu" säger jag och drar på mig ett par bruna sandaler. Mycket bättre val än ett par sneakers.
"Vad fin du är" säger Ogge och jag vänder mig om mot honom. Han det chockad ut, det ser ut som om det inte alls var meningen att han skulle säga det där. Men när han ser mitt leende så slappnar han av en aning och ler snett.
"Tack, du med" svarar jag och lägger flätan över axeln.
Han säger inget utan backar bara ut ur lägenheten. Jag går efter, stänger dörren och låser.
I tystnad joggar vi ner för trapporna och går ut genom porten. Till min förvåning är det folktomt här, vilket det aldrig brukar vara. Det brukar alltid stå fans till Ogge och hans kompisar här.
"Är ni lediga idag?" Frågar jag och kollar upp på Ogge som är lite längre än mig, kanske sju centimeter.
"Japp, skönt med inga folk här va?" Frågar han ironiskt och får oss båda att skratta.
"Tycker faktiskt att det är kul att kolla på alla här" ler jag.
Det är det faktiskt, jag älskar att kolla på andra människor, det är så intressant att se hur olika dom är. Dock är alla ganska lika här utanför, i stilen och sättet. Men dom som skiljer sig från de andra får alltid min uppmärksamhet, dom är mycket roligare och intressantare att titta på. Nu låter jag som värsta creepet, men ni fattar.
Väl framme vid Ogges moppe sträcker han fram en hjälm till mig och tar en åt sig själv. Äntligen har han skaffat två hjälmar så att han slipper åka utan.
Jag drar på mig hjälm och återigen får jag kämpa med att knäppa igen den. Ogge skrattar och går fram till mig.
"Lektion nummer ett blir att äta pizza med händerna och lektion nummer två blir att spänna fast hjälmen" skrattar han och tar bort mina händer och för istället dit sina.
"Mm blir toppen" svarar jag ironiskt.
Ogges varma händer snuddar lätt vid min hud när han knäpper igen spännet. Det får mig att rysa i hela kroppen.
"Så" ler han efter att ett knäppande ljud har hörts. Sakta drar han bort sina händer och kollar på mig ett tag innan han vänder sig mot moppen igen, eller enligt mig liknar den mer en cross men Ogge säger moppe så då gör jag också det.
Han backar bak den och hoppar upp. Ryggsäcken hänger han på magen så att jag ska kunna sitta bakom. Jag skrattar och hör även hur han gör det.
En enkel nickning visar att jag ska hoppa upp bakom honom, vilket jag gör också. Mina armar lägger jag runt hans midja i ett löst grepp, som inte håller sig så löst länge till. Ogge gasar iväg och mitt grepp runt honom hårdnar. Precis som förra gången jag åkte bakom honom så glider jag närmare. Rodnaden sprider sig i mitt ansikte. Jag hatar att jag alltid blir generad så fort jag hamnar nära en kille.
Vi kör en bra bit, i säkert tjugo minuter, innan han stannar bredvid fem andra moppar. Dom och tre andra cyklar är det enda som står här. Motorn stängs av och jag vet att jag kan hoppa av nu, men ändå väntar jag på ett klartecken från Ogge. Han drar av sig hjälmen och vänder bak huvudet mot mig med ett leende på läpparna.
"Nu kan vi gå av" säger han och jag hoppar av.
Hjälmen försöker jag inte ens få av själv då det inte funkade förut. Han hänger sin hjälm på styret innan han går fram till mig. Hans händer placeras under min haka och återigen orsakar han rysningar genom min kropp. Försiktigt lyfter han hjälmen från mitt huvud, så försiktigt som om han skulle ta i för mycket skulle jag gå sönder. När den är av kollar han in i mina ögon, utan att säga ett ord. Jag ler blygt och vänder ner blicken i marken. Ogge vänder sig med ryggen mot mig och hänger hjälmarna på styret. Ryggsäcken som han hade på magen kastar han istället över axlarna och vänder sig mot mig igen. Han går några steg, men jag står kvar.
"Ska du inte låsa?" Frågar jag förvånat och vänder sig mot mig.
Hans hår ligger platt på hans huvud med en slarvig mittbena, antar att det är hans hjälm frisyr. Jag skrattar åt hur lustig han ser ut och jag antar att han förstår vad jag skrattar åt eftersom han generat drar händerna genom håret.
"Det kommer aldrig någon hit, bara folk vi känner så det behövs inte" säger han tillslut och jag nickar.
Vi går mot en smal stig mellan en skog och en liknande klippa eller berg, ett stup kanske? Svårt att se härifrån.
Längs stigen ligger väldigt många cola eller redbull burkar slängda, även några godis eller glasspapper ligger bland burkarna.
Ogge stannar till och vänder sig om, vilket jag inte alls är beredd på så jag går rakt in i honom. Min panna slår rakt in i hans haka.
"Ouch" hörs från Ogge och jag backar snabbt bakåt. Han börjar skratta och lägger handen för näsan.
"Oj shit, förlåt. Gick det bra?" Frågar jag och kollar upp på honom. Även fast han står och skrattar så är det ett måste att fråga hur det gick.
"Det gick bara bra, med dig då?" Frågar han och tar bort handen. Han biter sig lätt i underläppen för att hålla sig från skratt, antagligen för att han ser mitt ansikte som inte har något nöje i sig alls.
"Det gick bra" svarar jag.
Han nickar.
"Men jag tänkte iallafall redan nu be om ursäkt för de andra killarna. De är.. Ja, dom är som dom är helt enkelt. Inget jag kan rå för tyvärr. Men det är bara att strunta i dom om dom blir dryga" säger han med en lätt axel ryckning.
Är det konstig att tycka att han har en fin röst? Den är liksom så härlig och jag älskar att lyssna på den.
"Det går nog bra" skrattar jag och han nickar.
Vi fortsätter att gå, tillslut kommer vi fram till en strand som ligger precis bredvid klippan.
När Ogge sa strand så tänkte jag mig en strand vid en stor sjö eller ett hav, en allmän strand där det skulle ligga massor av folk. Men det här är en liten strand, om den ens kan klassas som en strand. Det liknar mer en större sandlåda utan leksaker i. Vattnet är ändå turkost och verkar vara en liten del av havet. En stor klippa ligger som sagt till höger av sanden och på sanden ligger det inte alls massor och människor. Endast tre killar som ligger på en varsin handduk och lite längre bort ligger ytterligare tre personer, också tre killar och i vattnet finns två personer som är för långt ut för att kunna urskilja om det är killar eller tjejer.
Ogge styr iallafall stegen till de tre första killarna.

•

Ok det här blev typ för långt. Men ville få med allt och aa.
Nu är jag iallafall hemma i Sverigeeee igen, så nu blir uppdateringen bättre :)