Hit the Road Jack (Swedish Book 1)

Kapitel 11

"Vill du ha?"

En svartklädd tjej räcker fram sin dricka mot mig och ler uppmuntrande.

"Nej tack."

"Som du vill."

Hon rycker på axlarna och försvinner in bland skaran av folk på dansgolvet. Musiken dunkar i öronen som stora enstämmiga trummor och vidare genom kroppen. Jag känner mig vilsen, vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det känns konstigt. Jag är vanligtvis ingen dansmaskin men just nu känner jag mig som en klumpig elefant i ett instängt rum.

"Kom vi går till stereon!" hörs Haleys höga röst för att överrösta alla ungdomar som skrikande sjunger med till låt efter ny låt.

Caitlyn lämnade oss för ett tag sedan då hon absolut ville dansa till Ain't no body, och vi har inte sett till henne sedan dess.

"Vilken låt vill vi ha?" frågar Haley och drar med mig till datorn som är inkopplad till högtalarna i hörnet.

Jag ställer mig vid den skrålande maskinen och börjar skrolla ner längs Spotifylistan som har tillgetts namnet "TimeToParteyyy!!!!!!!!!!!!!!!!" med en massa onödiga utropstecken efter.

"Vi låter de dansa klart först." svarar jag.

"Kan vi sätta på Macarena sedan?" frågar Haley och skrollar ner längs listan.

"Visst." svarar jag, lättad över att det är en dans som jag faktiskt kan.

På avskedsbalen i high school trampade jag varje kille som bjöd upp på tårna så det slutade med att jag fick sitta ensam i ett hörn resten av kvällen för ingen ville dansa med mig längre. Utom Haley, som kom fram lite då och då och såg till att jag hade det bra med mitt Coca-cola glas i ena handen och en osttärning i den andra.

När låten så småningom tystnar byter Haley till Macarena. Skaran av människor går ihop till en stor klunga i mitten när de hör de första tonerna och vrålar i lyckligt samförstånd. Plötsligt får jag syn på Caitlyn mitt i massan, hon snurrar runt limbopinnen och verkar nätt och jämt kunna stå på benen. Flera glada rop stämmer in omkring henne och de börjar klappa i händerna. Jag hinner inte titta mer, eller ens dra henne därifrån, förrän Haley tar med mig ut på dansgolvet.

"Kom nu ska vi dansa." säger hon samtidigt som hon går baklänges och halvt krockar in i någon, en kille med svart hatt.

Tillsammans bildar vi en stor ring och lockar till oss några andra som också vill vara med. När dansen kommit igång och vi alla teatraliskt börjar leva oss in i takten med uttrycksfulla rörelser flämtar jag plötsligt till. Grannen till vänster tittar konstigt på mig men jag bryr mig inte.

I ena hörnet av lokalen står Caitlyn och Christopher. Nära, tätt tillsammans med armarna om varandra och jag vill inte ens tänka på vad de håller på med. Den enda tanken som flyger runt inuti mitt huvud är att Christopher är Wills kompis och extremt jobbig. Ingen som jag vill att mina kompisar ska sluta upp med.
Haley nyper mig hårt i armen och visar övertydligt att det är bäst om jag slutar stirra. Motvilligt tvingar jag mig själv att titta bort och börjar istället dansa i takt till musiken. Jag borde göra något - och jag ska göra något - men inte nu. Det skulle vara dumdristigt.

Låten tar slut alldeles för fort. En remix version av Fast Car börjar att skråla i högtalarna. Jag ser hur några tjejer börjar bilda en grupp i mitten. De står i en ring och svajar tillsammans. Till en början är det bara några få som högljutt sjunger med, men sedan hakar resten på.

If you got a fast car, I got a ticket to anywhere,

Som av en osynlig kraft dras jag mot dem. Jag måste sjunga med, bara måste komma fram. Mitt omdöme av tid verkar helt och hållet ha försvunnit. Splittrats, spridits ut som den första snön över det färska morgongräset och sedan smält. Blivit obefintligt av den höga ljudnivån. Helt plötsligt sjunger vi på en ny helt annan låt och jag har ingen aning om hur många som har varit innan dess. Det är sista versen i Bohemian Rhapsody och det känns som om vi började nyss. Bredvid mig står en lång kille som jag aldrig har sett förut, men han är bra på att sjunga vilket hjälper mig att haka på.