Hit the Road Jack (Swedish Book 1)

Kapitel 12

Jag vaknar flera timmar senare på en madrass i Haleys rum med bultande huvud. Klockan är redan halv tolv. Fortfarande trött slänger jag mig ner med kudden dragen över huvudet och försöker jaga bort musiken som fortfarande ekar inuti kroppens alla celler sedan igår. Jag kan fortfarande höra tonerna av Fast Car spinna runt djupt där inne.

Jag ber en tyst bön att festa bör man bara göra på fredagar när det fortfarande är långt kvar till måndag och faller omkull ovanpå kudden. Det dröjer inte länge förrän jag landar i en tung, djup sömn.

---

I klassrummet på Ms Fields föreläsning är det alldeles knäpptyst. Alla lyssnar med spetsade öron fullt koncentrerade på varje ord hon yttrar. Hon är mitt uppe i att förklara nästa vetenskapliga uppsats och de ämnen som hon anser att vi ska skriva om. Jag lyssnar extra noga eftersom Ms Fields tydligt har sagt att detta kommer hon bara att nämna en gång.
Det är en tråkig och högst utdragen genomgång av naturkunskapens många lagar men till sist når även den sitt slut.

Efter lektionen går jag, Haley och Lyn till biblioteket för att plugga. Väl inne, bland rader av bokryggar och små runda bord mellan de breda hyllorna, är det mindre folk än vad det brukar vara. Caesar och Max spelar som vanligt schack med varandra närmast ingången så djupt inne i spelet att de knappt lägger märke till något alls som kommer in genom dörren precis bredvid dem.
Jag leder oss längst bort och dunsar ner datorn på ett av borden. Caitlyn skuttar fram, snurrar runt och ser lika glad ut som om hon var i himmelriket.

"Böcker!" utbrister hon. "Guds skapelse, finns det något bättre?"

"Bilar." säger jag tonlöst.

"Det säger du alltid." väser hon och rättar till glasögonen på näsan.

"Att springa." föreslår Haley som en slags diplomat för att få ordning på oss. Att springa är något som vi gillar alla tre.

Lyn vrider en hårslinga flera varv runt pekfingret och himlar med ögonen.  

"Böcker är bäst. Och fotboll." tillägger hon, uppenbart besviken på sina oliktänkande kamrater.

"Kom och sätt dig." säger jag och klappar på platsen bredvid mig för att få ett stopp på bråket som håller på att blomma ut.

Caitlyn lyder och jag skriver Hur man dissekerar en lever som tillfällig titel i det tomma Google dokumentet. Det är vad min uppsats ska handla om. Väldigt intressant.
Haley och Caitlyn sitter och stirrar ner i sina datorskärmar samtidigt som fingrarna flyger över tangentborden. Jag har berättat för de om vad jag bevittnade på festen i lördags och tankarna har oupphörligen surrat kring det och kolliderat med varandra. Det ger mig huvudbry, och jag vet att jag inte borde tänka på det men jag gör det ändå.

En impuls får mig att lämna dokumentet och arbetet och söka på Septimus istället. Jag vet i ingenting om honom, i alla fall inte så som jag känner Seth Kane, och det är alltid bra att lära känna sina motståndare. 

Med ett enkelt knapptryck klickar jag in Septimus i sökrutan men blir genast besviken när resultatet visar sig vara allt annat än upplysande. Till min besvikelse är det enda intressanta som dyker upp en romersk kejsare med nästan samma namn, Septimus Severus, och en företagskedja som tillverkar tvättmedel med en usel slogan: "Bli ren som en romare, igen".

Jag suckar matt. Tankarna snurrar. Jag hörde de, men vad kan de möjligen ha pratat om? Wills kompisar bråkade om någonting, kanske var det bara en bagatell som att den ena snott den andres cigaretter, men det var fortfarande Wills kompisar. Jag har rätt att vara orolig.