Hit the Road Jack (Swedish Book 1)

Tack!

Hejsan! Det här är Mica som talar, författaren bakom boken du nyss läst :)

Och som du säkert märkt så kallade jag mig vitsippan på den tiden när den här boken skrevs. Let's not talk about that. Just being fabulous as usuall

---

Nu när Hit the Road Jack bok 1 är över så tänkte jag bjuda på lite godbitar från skrivarprocessen. Det mesta är saker som blivit till tack vare slumpen, eller varför inte ödet? :O
Det blir lite som behind the scenes fast för böcker, behind the pages rättare sagt.
Jag kommer att berätta lite roliga fakta, dela ut information om bok 2 och avslöja en dedikation. Mmhmm, missa inte det ;)

Först ut! Funfacts!

1.

När jag skrev Mad Miles död för första gången (den enda gången som räknas på riktigt hehe) stod jag i köket bekvämt lutad mot köksbänken och lyssnade på vinyl samtidigt som jag skrev. (Secret information - Vinyl är en radiokanal som bara spelar låtar som blivit gamla klassiker eller nostalgifavoriter från 1900 talet, aka, sådant som min pappa gillar.)

Jag höll på att låta scenen växa fram från tanke till ord när Will kastar bomben mot Miles och på så vis avgör hans öde. Precis när jag valde att låta Will spränga honom i bitar gick en ny låt igång. En gammal goding, inte vilken som helst.

Ge dig själv lite tid att klura ut några låtar från 1900-talet. Google är fullt tillåtet för magister Prismcactus ;)

...

Betänketid slut.

Rätta svaret är.....

Hokus pokus, spänningen är olidlig...

.... Chiqitita av ABBA!

WHOOAAAH!

VILKEN LÅT!

DET HÄR VILL JAG DÖ TILL NÄR JAG KÖR AV VÄGEN I TVÅHUNDRA KILOMETER I TIMMEN EN VACKER DAG I MIN SPRILLANS NYA DODGE VIPER!

Väldigt tillfredsställande dödsmusik han fick där alltså. Det speglar ju verkligen hans personlighet kan en ju tycka. Mmmhmm hmm, du säger det jah. Glöm Moon trance, det här är Mad Miles riktiga låt!

Nummer 2:

När jag kommit lite längre i kapitlet, till då när Jackie upptäcker att det är hennes egen rektor som är banans mästare, så gick en annan låt igång. Den här gången behöver du inte gissa. Det är inte heller ABBA.

Nämligen...

Eye of the tiger. Av Survivors.

Lite bättre låtval kanske. Alltså, det var så himla roligt att skriva den eftermiddagen. Mina tankar verkade vara helt sammanlänkade till ödet. Eller för all del, kanske var det inte ödet, kanske var det snarare Vinyls frekvens som sökte sina signaler till mig. Lystring allihopa! Jag är den första människan på Jorden som kan styra en radiokanal i huvudet!

---

Det oredigerade stolpmanuset blev klart den 10 december 2016 vilket då råkade infalla på en lördag vill jag minnas. Så den har skrivits på i några år nu. Jag minns att min lillasyster var den första som fick läsa igenom slutet. Jag satt som på nålar, spänd av förväntan över vad hon skulle tycka. Vi satt tillsammans i skinnsoffan och diskuterade Jackies slutgiltiga öde.

Det är så skönt att ha avslutat en bok och kunna lägga hela första delen bakom sig. Jag kan lätt säga att Hit the Road Jack är den bok som har utvecklat mig mest av det jag har skrivit hittills. När jag började var kapitlen långa, tog upp onödiga detaljer som ingen bryr sig om och på vissa korta ställen till och med skrivet som ett manus. Nu när jag kan se den hela färdiga produkten framför mig gör den mig SÅ stolt. Swedish awards stämpeln på omslaget och alla ni underbaringar som röstat och läser varje gång jag uppdaterat får mitt hjärta att sjunga. Det kanske låter klyschigt, men du betyder allt!

Jag har skrivit en vinnare. Jag har skrivit något som någon mer än jag vill läsa. Det gör mig så otroligt vansinnigt glad! TACK du fantastiska läsare för att du har följt med mig på den här resan längs Oxfords Street racing arena!
Du har gjort mig så underbart glad under tiden.

---

Nu till nästa punkt. Dedikationen.

Boken är färdig. Det är klart. Även fast Jackies äventyr inte på långa vägar har kommit i mål än.

Got the pun? ;)

Med det här vill jag säga att vem som helst kan skriva en bok. Det krävs bara träning och passion för att orka. Det spelar ingen roll var du startar. Det blir tvärt om bara mer inspirerande om du, som jag, startade från ingenting. Mina första berättelser var jätte skumma. Och då menar jag verkligen jätte skumma. Karaktärerna betedde sig inte alls naturligt till händelserna, gick runt med lasson på skolgården (hrrrmm host Allt en Skilla vill ha) reagerade hur konstigt som helst, drog stolpiga beskrivningar om saker och ting och om jag minns rätt avslöjade jag uppgörelsen ibland innan den ens hunnit komma igång. I mina första berättelser (högst privata och skrivna på papper hehe) finns det de karaktärer som inte har en enda åsikt alls och några som har så mycket som hela ett personlighetsdrag.
Vad intressant det skulle vara att läsa känna de karaktärerna...

Listan slutar inte där. Jag har i princip gått in i varje misstag som går att gå in i och kommer att gå in i många fler.

Men det är bra. Misstag är bra, och om inte annat fruktansvärt roliga att berätta om efteråt.
Därför vill jag tillägna den här boken till utveckling. Till allt som gått fel. Till allt som går fel. Till allt som vi råkar göra pinsamt. (Jag i ett nötskal)

Till uttrycket "started from the bottom and now we're here."
Till alla som tragglar med någonting som aldrig tycks bli bra men som vägrar ge upp. Till alla som misslyckas. Till alla som använder sina sista krafter till att resa sig upp igen.
Till allt som jag nyss har nämt egentligen.

---

Nu till min sista punkt.

Uppföljaren!

Bok två kommer inte att heta Hit the Road Jack 2. Den kan gott och väl få ett eget namn att stoltsera med. Jag har inte bestämt mig riktigt än, men just nu står Black Jack eller Jackie högst på listan.

Så när kommer då denna nästa och avslutande del?

Jo, jag har dock lite tråkiga nyheter på den fronten. Jag kommer inte att börja skriva den direkt då jag känner att jag behöver ta en liten paus från Jackies värld nu när jag har varit uppslukad av den så länge. Jag känner helt enkelt inte för att återvända. Vill skriva andra historier för ett tag nu. Så kan jag komma tillbaka med ny energi sedan.

Men var inte ledsen.

Min nästa bok är på gång, och kommer att handla om något helt annat. Den är på engelska. Jag tycker mer om det språket och vill testa något nytt. Engelska låter finare. Ligger bättre i munnen enligt mig.

Sneak peek kommer snart. Håll utkik efter 50 Ways!! :D

Tills vidare har jag en fanfiction som du gärna får kika in. Jag har grävt fram de knasigaste och absolut galnaste stereotyperna jag kunnat hitta kring ett ämne, tänker inte säga vilket, och sedan skrivit en berättelse av det. Om du vill skratta tills magmusklerna krampar i protest rekommenderar jag att kolla in Prom Queen. :)
Nån mer än jag måste tycka att det är hillarious xD

Så jag håller dig kvar vid avgrunden. Balanserande på kanten mellan säkerhet och hissnande spänning.
Hur det går för Jackie och de andra får du fundera på ett tag, göra upp egna teorier och gärna berätta om de för mig. Det är alltid roligt att höra!

Men jag ska avslöja två saker.

Jacob kommer att vara tillbaka. Jag säger inte var, när eller hur men han är mitt - och bokens - wildcard. Och wildcards är ju kända för att ställa till med problem, eller hur?

Jordan Carter, ja han som nämndes i prologen och sedan aldrig mer dök upp igen, ja just han, kommer också att tillföra en del i grytan. På sitt egna alldeles speciella vis.

Återigen stort TACK för att du läst och följt med mig på den här resan du underbara! Hoppas att vi ses i fler böcker framöver!

Många kramar.

//Mica