See you again | o.m

26. Tjafs, mens och en tågresa

Söndag 4 Januari 2014

Jag packade ner mina saker i väskan. Imorn bar det av mot Kiruna. Jag, Felix, Ogge, Omar och Johanna skulle åka dit för att pricka av två punkter, "Se norrsken" och "Åka hundsläde". Siri och Mimmi kunde inte eftersom det var en tävling i friidrotten. Jag hade inte kommit tillbaka ut på banan än och skulle därför inte följa med på den. Oscar skulle ha besök och Alec hade blivit sjuk. Jag la ner varmare kläder, hygienartiklar, laddare, hörlurar och något att läsa. Och såklart mitt block och penna. Vi skulle åka tåg dit och det skulle bli jätte spännande. Jag stängde igen min väska och ställde ner den på golvet. Jag rullade ut den i hallen. Felix kom med sin väska och snart skulle Johanna vara här. Ogge och Omar skulle vi möta upp på tågstationen.

- Är du klar? Frågade han och jag nickade.
- Ja, du då? Frågade jag och han nickade.

*Knack knack* Det måste nog vara Johanna! Jag öppnade och där stod Johanna i snötäckt hår. Det hade börjat snöa ordentligt här i Värmdö och det var riktigt mysigt. Hon steg in och vi tog på oss våra kläder. Jag drog på mig mina vantar och min mössa och såklart jacka och skor. Till och med Felix drog på sig varmare kläder. Vi gick ut till bilen och efter en stund kom pappa, mamma och Dante ut. Alla skulle följa med hade mamma sagt. Vi satte oss i bilen med väskorna intryckta i bagageutrymmet och väntade på avfärd.

- Alla här? Inget glömt? Då åker vi! Sa pappa och startade bilen.
- VÄNTA! Utbrast jag.
- Vad nu? Sa Felix och rynkade pannan.
- Simba! Sa jag och öppnade dörren och sprang ut.

Jag rusade fram mot dörren, låste upp och öppnade. Simba kom ut och strök sig mot mina ben. Jag lyfte upp honom och kramade om honom.

- Vi ses snart igen...akta dig för Dante bara! Sa jag och pussade Simbas nos.

Jag la ner honom i huset och stängde dörren. Låste och sprang tillbaka mot bilen. Pappa startade bilen och körde iväg så fort jag hade tagit på bältet. Det ska bli så kul att åka ända upp till Kiruna. Att se norrsken och åka hundspann som man också kallar det. Jag kommer bokstavligen att slänga mig i snön när jag kommer. Vi skulle även sova på ishotell en natt. Bilen stannade och jag rycktes ur mina tankar. Jag kollade mot fönstret och jag såg Omar springa i full fart mot bilen. Ogge gick bakom honom. Jag öppnade och Omar sprang nästan in i bildörren. Han blängde surt på mig och jag skrattade till. Vi tog ut våra väskor och sa hejdå till mamma, pappa och Dante och sedan kom tåget. Vi gick på och hittade genast våra platser. 8,9,10,11 och 12. Där vi satt var det lite avskilt. Inte jätte men det var liksom inte någon annan och det var inte många platser. Plus, det var som en liten kupé inne i en kupé. Rätt mysigt. Våra platser var vid ett bord med fem platser. Alltså det var tre platser på ena sidan och två på den andra. De hade ett mindre mellanrum mellan stolarna. Jag satte mig närmast fönstret, Johanna bredvid mig och Omar bredvid henne. Felix snett framför mig och Ogge mittemot. Vi dumpade väskorna lite överallt. Dock la jag MIN under bordet närmast fönstret. De andras låg uppe på hyllan eller mitt i gången som Omars. Felix låg öppen mellan hans och Ogges säte. Jag suckade och tog upp mitt block och penna. Snart, snart skulle två punkter vara överstrukna. Jag tog upp ett nytt blad och började rita lite. Medans jag ritade hörde jag Omar, Johanna och Felix diskutera vilt. Jag lyssnade inte riktigt men jag tror att de försökte övertyga varandra vad som var bäst, hundar eller katter. Sedan tror jag att Omar spillde nån dricka i sitt knä så han skrek och sedan sprang han iväg för att byta om. Efter en stund tittade jag upp och såg att det blivit kolsvart ute. Hur länge har jag egentligen...? Klockan visade 16:03, alltså lite mer en en timme sen när tåget hade avgått. Jag vände mig om mot Felix, Johanna och Omar. Johanna hade somnat. Men Felix och Omar verkade ha någon slags vahettere...? Debatt! De diskuterade vildare än förut och inget var ens logiskt. Jag suckade och kollade ner i mitt block igen. Men innan jag slog ner blicken på min teckning fick jag ögonkontakt med Ogge. Det såg ut som om han hade suttit där och stirrat på mig hela tiden. När jag tänker efter så hade Ogge varit helt tyst under resan. Jag log och kollade snabbt ner i mitt block igen. Jag fortsatte fylla på på min teckning. Efter en stund orkade jag inte mer så jag la ner blocket i väskan igen. Jag kände hur Johanna vaknade till. Jag log men fick bara ett fejkat leende tillbaka. Hon lutade sig mot mig och jag visste att hon skulle viska något.