See you again | o.m

6. Feel sick...?

Lördag 20 september 2014

Jag vaknade av att Felix hade smugit in på mitt rum. Han letade efter något och det var ganska svårt att missa.

- Vad letar du efter? Frågade jag och kollade mot honom.
- Ehm...du är vaken....sa han och först då märkte jag att han bara hade kalsonger på sig.
- Letar du efter dina kläder? De är i DIN garderob på DITT rum! Sa jag och flinade.
- Nej men jag letar efter mina nycklar...har du sett de? Frågade han och fortsatte leta.
- Om du verkligen måste ha de så är de i träskallen i köket! Sa jag och vände mig om i sängen.
- Åh tack! Tack tack tack! Världens bästa syster är du! Sa han och sprang fram och kramade om mig.
- Jaja....släpp mig nu! Gå och ta på dig för guds skull! Sa jag och släppte och gick ut.

Jag tog upp mobilen. Klockan var 8:34. Åh vad jag vill sova!

- Felix! För femtioelfte gången! Spring inte runt i bara kalsonger! Skällde mamma.
- Okej okej....svarade han och jag hörde en dörr stängas igen.

Jag bestämde mig för att gå upp istället. Jag satte mig upp och kände att mitt huvud värkte. Jag tog upp handen för pannan och gjorde en ledsen min för mig själv. Jag reste mig upp tog kryckorna och gick sakta bort sakta mot köket. Pappa satt och drack sitt kaffe.

- Godmorgon gumman! Hälsade han glatt.
- God morgon pappa! Svarade jag och gäspade.

Mjölk och flingor var redan framdukade. Även en skål och sked. Jag satte mig ner vi bordet och hällde upp flingorna i den mörkblåa skålen. Det var sånna här flingor med torkade jordgubbar i. En av mina favo flingor. Och eftersom mamma och pappa inte åt av de och Felix gillade sina frosties så var de mina. Bara mina! Ibland var de Ogges också, när han sov över. Men det hände inte precis varje dag så oftast fick jag ha de för mig själv. Johanna hade provat de en gång, men gillade de inte alls. Hon snodde Felix flingor istället. Hihi! Jag hällde mjölk på flingorna och började äta. Pappa gick bort från bordet och gick istället ut på gården. Dante sprang också ut.

- Felix!? Kan du hämta min mobil? Ropade jag.
- Hämta den själv....jag menar....vänta, ett ögonblick! Svarade han och jag log.

Jag tog en till sked av mina flingor och strax var Felix också där. Han räckte mig mobilen och satte sig också vid bordet. Denna gången var han påklädd.

- Tack! Har du fortfarande inte vant sig att jag har ett brutet ben eller? Sa jag och tog emot mobilen.
- Nej...sa han och hällde mjölk i sin skål.
- Okej....men det borde du göra snart....sa jag och tog en till sked full av flingor.

Jag tog upp mobilen och gick in på instagram. Jag gillade en bild av Johanna som hade tagit kort på sig själv i en ny keps. Hon hade skrivit: " In Love with My new snapback😍✌️". Den var vit och hade guld taggar på sig. Skit snygg jue!

- Vart är mina flingor?! Hörde jag Felix säga Halvpanikartad.

Jag kollade upp från mobilen och såg att han letade i alla skåp efter sina flingor.

- Andra hyllan till vänster! Sa jag och han öppnade den.
- Omajgad tack! Vad skulle jag göra utan dig? Sa han och satte sig ner.
- Du jag hörde att mamma tänkte slänga paketet med frosties, hon vill att du ska äta nyttigare, so you better hide em'! Sa jag och han spärrade upp ögonen.

Han sprang iväg med paketet i handen och in på sitt rum. Han kom tillbaka andfådd som satan och satte sig ner. Jag börjad asgarva. Såklart var det inte sant... Jag ville bara se hans reaktion.

- Vad skrattar du åt? Sa han och andades tungt.
- Hahha inget...svarade jag och åt upp resten av mina flingor.

Jag tog tag i kryckorna bredvid mig. Jag började gå mot rummet. Huvudvärken jag hade innan blev sämre och sämre och jag bestämde mig för att försöka somna igen.

(3 timmar senare)

Jag vaknade och märkte att halsen gjorde ont, näsan var lite täppt och huvudet snurrade. Nej! Jag får bara inte bli sjuk nu.. Inte för att det skulle hända något speciellt men vem vill vara sjuk egentligen? Ja, inte jag i alla fall.

- Mamma?! Ropade jag och efter tio sekunder öppnades rummet.
- Ja gumman? Sa hon och gick in på rummet.
- Jag mår inte så bra. Jag har ont i halsen och huvudet och mina näsa är täppt, svarade jag och sen kände jag en hand på pannan.
- Men Elice du är ju jätte varm! Jag går och hämtar vatten och en Ipren! Sa hon och jag nickade.

Hon gick ut och var tillbaka på mindre än en halvminut. Hon hade en liten vit tablett i ena handen och ett stort glas med vatten.

- Här gumman! Sa hon och gav mig tabletten och glaset.
- Tack! Sa jag och svalde tabletten och en tredjedel av vattnet.
- Vill du ha något annat? Frågade hon.
- Nej det är bra, sa jag och la mig i sängen igen.

Hon gick ut och stängde dörren efter sig. Efter en stund hörde jag mobilen låta. Jag tog upp den och såg att det var Johanna. Jag tryckte på grön lur och svarade.

E: Hej!
J: Heej! Vad gör du?
E: Ligger i min säng och är sjuk...du då?
J: Men åhh...jag som hade tänkt att fråga om du vill hitta på något....
E: Skulle gärna vilja men ja...
J: Är det en vanlig förkylning?
E: Mm tror det...har ont i huvudet och halsen.
J: Krya bestiee!
E: Tack!
J: Vi hörs väl då! Ses!
E: Ses...

Vi la på och jag drog upp datorn. Jag satte på twiligt. Den fjärde filmen. "Breaking dawn part |". Jag hann inte kolla mycket innan jag somnade.

Jag öppnade en dörr. Den ledde ut i någon skog, fast det såg ut mer ut som en gräsmatta med ett par träd. Jag ser en massa bänkrader och en kille i smocking lite längre fram. Alla som sitter på bänkraderna vänder sig om mot mig och ler stort. Oscar och Omar sitter längre fram. Min mamma och mina släktingar. Johanna står längst fram med en bukett tillsammans med två andra tjejer. Felix står på andra sidan. Alla är finklädda. Jag kollar ner och istället för att se mina vanliga kläder ser jag nu en vit klänning. Jag går framåt. Jag vill inte gå fram. Men benen vägrar lyssna. Jag vänder mig om och ser pappa bredvid mig. Vart kom han ifrån? Jag vänder mig och ser att dörren är borta. När vi nästan är framme vänder sig killen om. Ogge?

" Vad vacker du är!" Säger han.

Jag ställer mig bredvid honom. Han ler mot stort mot mig. Jag tittar konstigt på honom. En präst pratar framför oss. Men jag lyssnar inte. Jag försöker leta efter en väg ut.

"Elice?" Säger prästen.
"Vad? Vart kommer man ut?" Skriker jag nästan.
" Tager du Oscar Molander att vara din make...FÖR ALLTID?" Frågade Prästen och alla blickar vändes mot mig.

Alla lika ivriga.

"Ehhh....jag måste gå..." Sa jag och började springa.

Det gick inte att springa. Jag vände mig och såg dörren igen. Jag försökte springa men Det gick långsamt och varje gång jag närmade mig dörren försvann den.

Jag vaknade ur min dröm. Datorn låg fortfarande bredvid mig. Vad var det för dröm? Sjukt jobbig! Och varför drömmer jag om "mitt och Ogges" bröllop? "Twiligth-bröllop" också. Vi kommer aldrig att gifta oss!?!? Det var nog Felix fel! Alltså det han hade sagt den där dagen på taket. Det var ju ganska långt tag sen, men han hade med jämna mellanrum påmint mig om det. Bara på skoj dock!

Jag tog en klunk av mitt vatten och kände att huvudvärken började släppa.